Etikett: vän

Alltid lite vemodigt då man vinkar hej då…

Av , , 2 kommentarer 13

Blev kontaktad igår kväll, av en väns dotter. Hon undrade på vilket sätt jag kände hennes mamma. Jag förstod genast att något hade hänt, som man absolut inte ville veta, egentligen.

Jag hade redan fått veta att min vän och hennes man, var inlagda på lasarettet sedan 2 månader tillbaka. På grund av Covid-19.

Och nu fick jag då veta att dom bägge två, har dött under julhelgen Så fruktansvärt 😔

Tydligen hade min vän, haft samtal med mig (dom tror att det var jag hon menade), detta skedde under iva delirium. Ja vad vet vi? Jag skrev i alla fall till hennes dotter, att om det var mig, hon hade haft samtal med, så känner jag mig hedrad, även om det var under dessa tragiska omständigheter.

Hittade en av mina skriverier i ett inlägg för några år sedan, och hon lämnade denna kommentar, och jag svarade:

”Lycka till på hemresan och ha det så gott! Det var såååå roligt att träffas igår, ser fram emot nästa gång! Tiden går alldeles för fort bara. Det slog mig flera gånger under vår pratstund hur väl man känner varandra även att vi bara träffats en gång tidigare, men så är du ju en fantastisk bloggare som skriver om livet och vad du upplevt, reflektioner mm så man tycker man har känt dig hela livet. Ha det! Ing-Britt

Tack för dina fina ord, Ing-Britt 😀 Tog ett tag att svara dig, men nu är vi hemma igen. Känns skönt, men alltid lite vemodigt då man vinkar hej då, man vet ju så lite om framtiden, på gott och ont. Jag ser också fram emot nästa gång, ha det gott! //Kram” slutcitat

Och nu får jag önska dig, min vän, en fin resa till vad som kommer efter detta  ❤️🧡💛

Fotnot, päron från deras päronträd

Jag och Winstone har redan varit ut på snöig promenad. Snacka om anvardag väder. Även om jag inte gillar snö, så där överdrivet mycket, så får det nog hellre se ut så här, än halkiga, regnblöta vägar.

Synd bara att det inte får ligga kvar eller att vi får bestämma då det kommit tillräckligt.

Vi fick ett julpaket från min vän Ulla igår. Tack så mycket för boken, den är jättefin. Kunde inte annat än småle, min gammboss, har ju ett företag som heter NaturligtVis, och hon är väldigt naturnära. Kanske lånar ut boken till henne, vid tillfälle 😊

Önskar er alla en fin tisdag!

Satte klorna i kulpåsen 😲

Av , , Bli först att kommentera 14

Apropå julhälsningen där Åke fanns med, som jag la ut igår. Så blev det lite småroligt, då jag skulle förklara för Nicco, att han var med i denna hälsning. Jag beskrev den och sa: Ja, alltså, hjultomte med H.

Tystnad, sedan…vadå tomte med H? Ehh…ja, hjultomte, med h i början. Då började hon skratta och sa att hon såg ordet bara ordet tomte, och undrade vart f-n h:et skulle in, typ, tomteh. Annan möjlig stavning, Thomte. Haha…

Så här avslutades foto sessionen jag hade med Winstone igår morse, då han ville ha betalt för jobbet

 

När jag nu ändå är inne på tomtar, och djur, så kan man glida över till julkulor, och kulor, finns i olika varianter. Så läste jag en kommentar på fejjan igår, och där handlade det om julkulor och katter. Det ena leder alltid in på nåt annat.

Så nu, apropå tomtar, katter och kulor 😁

En god vän till oss, vars karl på den tiden, alltid klev upp ur sängen på morgonen, och vandrade runt i huset spritt språngande naken. Kommer in i köket, ställer sig bredbent i dörröppningen för att sträcka ut sig ordentligt och gäspade.

Och katten tycker då att det är läge att leka med kulorna som hänger och dinglar. Varpå den tar sats och sätter klorna i kulpåsen så karln (vill inte nämna några namn) ser katten komma upp mellan benen som om den svängde sig i en lian. 🤣Han överlevde, ja katten med, för den delen, för det var karln som berättade det för oss då vi var där och hälsade på…jisses 😬

Nicco kom förbi igår, inte som Lucia, men man ser onekligen vissa likheter mellan henne och frihetsgudinnan, eller vad.

 Vi,  jag och Åke, fick en julklapp av henne. Tungt, så förbenat, trodde att hon lagt en stor sten i påsen. men det var det här.

Ett tyngdtäcke filt, på 6 kilo. Jag la den över Åke som så påpassligt låg soffan, och han somnade efter 5 minuter, eller så gav han upp försöken att ta sig upp.

Jag har inte testat att sova med nåt sånt, jag tror att jag skulle bli nojig, jag vill j knappt ha täcke på mig i vanliga fall. Im a free spirit, inget ska hålla mig nere
Men jag kan ju ändra mig, och jag kan ju att den på mig då jag bara softar. Fast jag tror att Åke kommer att nyttja den mer än jag. Snygg var den då i alla fall, och kan användas som sängöverkast.


Jag och Winstone stötte på patrull, på vår morgonprommis längst björkallén, jämte Inudstrivägen.


Och sen ramlade jag över den här.


Såg den på håll och trodde att dom ställt ut en STOR fågelmatare, haha…men det var en frisbee korg.

Lillasyster Emma håller på med ännu en tavla i hennes lilla serie som jag visat er tidigare. Den här tavlan är inte klar än, men jag ger en hint, jättefin, tycker jag.


Och med den avrundar jag dagens inlägg och önskar er alla en fin måndag!

Jag känner mig själv…🤓

Av , , Bli först att kommentera 12

Var bara utanför dörren igår, då jag gick med Winstone. Hade plockat fram dammsugaren/snabelrenen, för att städa. Det hände aldrig 🤪

Jag ringde min gamla vän i Burträsk och vi pratade i 3 timmar. Jösses vad vi skrattade, och surrade. Hade känningar av skrattmuskeln, ända till kvällen.

Så nu står snabelrenen innanför matrumsdörren och ser hungrig ut så det kanske får bli en sväng idag, istället.

För precis som vanligt, jag vet faktiskt inte vad det är för fel på mig så kunde jag inte låta bli att dra igång andra saker.


Tog dessa russin i förrgår, hällde ner dom i den lilla burken och fyllde på med rom. Marinerade dom, helt enkelt.


Igår plockade jag då fram en burk kondenserad mjölk


Och 5 dl grädde. 3dl var en mjölkfri sådan, nåt som jag bara testat en gång förut, den här


Den passade perfekt, till mina förehavanden. Vispade upp grädden, och hällde ner den kondenserade mjölken och vispade ihop det. Tog undan en tredjedel och hällde ner romrussinen i den delen och sedan ner i en form.

Eftersom jag trodde mig komma ihåg att Åke inte gillar den typen av glass, så rev jag ner choklad i den andra, kvarvarande smeten. Hällde upp i formar, plastade in. Sedan i frys under några timmar.


Så jäkla lätt att göra, och det bästa av allt…supergod glass…varför köper man ens glass då den kan göras så här lätt. Dessutom kan den smaksättas i oändlighet.

Bondkakor gillar jag, och nu ville jag hitta på, mina alldeles egna kakor. Så jag döper dom härmed till Marias special Agent 007…ni hajar va…”Bond”kakor.

Nå, här använde jag 100gr mjölkfritt smör, 0,75dl socker, en tredjedels matsked agave sirap. en halv tesked bikarbonat och 2,75dl vetemjöl, samt ett gäng blandade och hackade nötter. Bland annat, pistage, hasselnöt, cashew och mandel. Enkelt och gott!


Ska börja slå in lite julklappar idag, tror jag, efter städningen då. Sen jobbar jag i helgen, så jag får se om jag påbörjar framtagning av jul, eller om jag väntar…att påbörja är nog för mig, en förvarning om att allt kommer att komma fram, vare sig jag har tänkt det eller ej.

Önskar er alla en trevlig fredag!

WTF 🚗

Av , , Bli först att kommentera 12

Det är mycket nu, som inte blir som man tänkt eller som ställer till så man inte vet, hur det kommer att bli.

Hamnade bakom den här bilen på väg till jobbet i veckan.


Och japp, jag vill lätt ha den reg plåten, på min bil, haha… fast helst med 3 frågetecken eller 3 utropstecken istället för siffror.

Jag roade mig med att sätta om 4 blommor igår. Och precis som vanligt, är detta nåt som ger mer arbete än bara ett. Jordpåse+Maria+blommor=dammsugning

Spelar ingen roll hur jag förbereder. Lägger ut skydd på bordet, tar försiktigt ur jordpåsen, håller allt mitt på skyddet…BAAAM, så fastnar fingret i påsen och då jag drar till blir effekten som, when shit hit the fan 😱

Jaja, jag överdriver lite, men ändå.

Nån som inte överdrev då hon sa att det dånade i luften, förra helgen, var Theresé. Hon var ju en av dom som såg ljuset av rymdstenen. Hon skickade följande, några dagar efteråt. Först 2 bilder, och sedan får ni delar av en text.

Det har nu gått ett antal dagar sedan nästan hela Västmanland och delar av Uppsala län lystes upp av en ovanligt ljusstark bolid. I vår förra uppdatering hade vi preliminära uppgifter från 3st meteorkameror i Norge.

En av kamerorna fångade hela händelseförloppet. Nu har mer data samlats in från fler kameror i både Sverige, Danmark och Finland. Stenen, som vägde omkring 800 kg innehöll ovanligt mycket metaller, så som järn, nickel och magnesium.

Stenen hade en diameter på cirka 60 cm, vilket är både större och tyngre än de första uppskattningarna. Data visar att stenen hade sitt ursprung i asteroidbältet mellan Mars och Jupiter. När stenen, som rörde sig i mer än 60 000km/h, träffade toppen av atmosfären (s.k. mesosfären) började den glöda kraftigt.

Detta började 83 km ovanför marken, några kilometer norr om Västerås. Stenen flammade upp och registrerades av många vittnen på marken. Eftersom stenen rör sig så snabbt (många gånger snabbare än ljudet), bildas ett kraftigt mullrande ljud.

När stenen befann sig ca 32 km ovanför gränsen mellan Västmanland och Uppsala län gick den in det som kallas stratosfären och här är lufttätheten mycket större. Ljusstyrkan ökade ännu mer och ljudet lika så.

Eftersom den här stenen innehöll mycket metaller och var ovanligt stor, kunde den klara sig långt ner i atmosfären. Cirka 18 km ovanför marken, nordöst om Frösunda, exploderade den kraftfullt. Explosionen har vi uppskattat till motsvarade 200 ton TNT! Hela förloppet varade i ungefär 4 sekunder, från inträdet till dess att den gick sönder.

Naturen är fantastisk, och ibland lite skrämmande. Det är ju absolut inget vi kan styra över. Sen är det upp till var och en av oss, vad vi gör med det som händer 🤣


Hoppas på en fin lördag för er alla, även om det i Umeå är regn. Vädret är inte det som gör dagen, om du nu inte är väderberoende inför vad du ska göra. Som Åke, till exempel, som hade tänkt lägga sig under Vanen och sätta dit en motorvärmare. Jo, han måste arbeta utomhus om han inte väljer att höja taket på garaget, nån meter.

Potatis+bakelse=🧁

Av , , Bli först att kommentera 13

Skulle fira med en potatisbakelse från Ullas igår. Alltså fira gårdagens bröllopsdag, som förövrigt, även var Åkes föräldrars, födelsedag.

Nåja, potatisbakelse har jag aldrig smakat, fick däremot ett uppdrag att köpa en, till en vän. Vilket jag gjorde och vid första anblicken så tyckte jag nog att den såg rätt så intetsägande ut:


Var tvungen att fråga, när min vän, ätit en sådan, första gången. Och det berättade hon, var som barn, och stället var NK. Där väcktes min nyfikenhet, hur kan ett barn, välja en sån där grej Var det möjligen så att din mamma, tipsade om att ta en sån, frågade jag. Jodå, så var det, och det fanns ytterligare en anledning… då visste jag att jag skulle få behålla den själv, min syster ville INTE ha den, Hahaa, smart där 😀


Varför jag undrade, var att min egen teori, skulle vara att ett barn går nog mer på färg och att det ser rolig ut, den där liknade väl just en potatis, så…

Fick i alla fall höra att det är många som gillar dom där, och därför skulle jag då slå till. Att dom gillas, förstår jag, för dom var slut, då jag kom in där. Eva, ägaren på Ullas, sa att det är arrak i smörkrämen, och kanske det som gör den speciell. Lät gott, så nån gång, i framtiden, ska jag väl kunna testa.

Nån som vi firar idag, åtminstone med ett grattis, jo, hon kan få kaffe nästa gång vi ses, det är vår dotter Niccolina, som har namnsdag. Jo, hon hette, som bekant, Jennifer, innan hon bytte till sitt andranamn Niccolina. Och Jennifer står det i almanackan idag.

Så…Grattis på namnsdagen, Nicco Jennifer!


Har gått med Winstone, denna sträcka, otaliga gånger, men aldrig lagt märke till denna, björk, eller kanske man ska säga björkar. Det är ju fler än 1:


Och nu har jag räknat dom på nära håll, 6 stycken på samma knippe:


Har sett världen vackraste träd, i höstskrud, nere på Öbacka strand. Tyvärr var det en massa aktivitet där i lördags, så det blev inget fotande. Går dit dagen efter, glad i hågen, men det var precis som jag skrev nånstans, passa på, för ena dagen är inte den andra lik. Inte ens hälften av alla löv satt kvar…snopet, eller, mjae, det där har man ju varit med om förr.

Har varit ut med vår utehund på morgonen:


Och nu ska jag fixa Åkemiddag, det blev jobb för mig i eftermiddag, men jag börjar lite senare än vanligt. Hoppas på en fin dag, för er alla!

Kände ondskan inom mig…

Av , , Bli först att kommentera 13

La ut det här på FB, för en stund sedan:

Något inrutad promenad…Blomstervägen, stopp ⛔ åt andra hållet, Vallmovägen, stopp ⛔ Jaja jag vet, det finns andra krypgångar, ville bara göra mig lustig ????

70850955_10157444390711585_7251931874182823936_nMen döm om vår förvåning, då folk tränger sig förbi stängslet dom satt upp på andra sidan Blomstervägen, så kommer dom fram till nästa stängsel, som sitter ända mot vårt staket, och vad gör dom då, tror ni?

Jo då hoppar dom över vårt staket, klampar in på gräsmattan och ut genom grindstolparna. Ursäkta, men jag tycker att det är att gå för långt (fast dom tycker ju inte det eftersom dom vill ta den korta vägen, bokstavligt talat).

Åke berättade detta för mig i förrgår, då jag var på jobbet, och jag sa till honom att släppa ut Winstone, jäklar vad han skulle få tokbryt.

2016-03-12 22.03.01 2016-03-12 22.03.32Igår noterade jag ett par som gick och nosade på staketet, och jag gjorde mig beredd att slita upp dörren. Jo,faktiskt, för skulle detta ske en gång, så var det precis detsamma det hade inte rört mig i ryggen, men då det händer gång på gång, att folk tar sig friheten att trampa ner vår gräsmatta och göra nån jäkla stig över den, den gubben ”går” inte.

Paret kanske kände mitt ondsinta energifält, för dom vände på klacken och strosade nedåt gatan istället. Eller så kan det vara så att frun inte tyckte det var ok, så hon övertalade mannen att en liten extra promenad, bara skulle göra dom gott.

Jag har inte så mycket ondska i mig, not really, men jag tänker att det kan ha att göra med det jag skrev om igår. Våra tankar var och är fortfarande, mest koncentrerade på vår vän, en från vårt midsommar och nyårsgäng, som råkat illa ut, med oviss framtid, men vi ska absolut inte ge upp något hopp. Människan kan vara fenomenal på att återhämta sig och att utnyttja det man har, till fullo. Vi hoppas och önskar det bästa!

71254914_10157444242521585_1837182762059038720_nIdag ska jag och Nicco på glasögon mingel…eller vad det nu hette. Nicco tyckte det var dags för mig att uppdatera synen, fast jag tänker att det är lite som med dom, som skyller på dålig hörsel, för att slippa höra sånt man inte vill höra.

Med nya glasögon kan jag ju inte skylla på att jag inte såg det där skräpet eller jag missade det där för det fanns inte i mitt ögonfält. Å andra sidan är jag hopplös ändå, jag känner mig så obekväm med att ha glasögon på mig hela tiden, så jag kommer förmodligen att fortsätta missa saker där jag vandrar runt i huset, utan mina nya brillor, likt Mr Magoo 😀

pshruu0jmixt2zmku6wk

Ha en fin torsdag, alla mina vänner!

Klipp klipp, tjopp tjopp så var det gjort!

Av , , Bli först att kommentera 12

6 års minne på FB idag var det här kollaget på Eloise, som klämde in sig i en kartong för radiostyrd bil:

67967846_10157329088601585_3763085323521753088_nJag delade det minnet nu på morgonen och en vän kommenterade: ”Jag undrar vad det är med katter och kartonger?” Jag svarade: ”och med trånga utrymmen”.

Och kan ni tänka er, det är mer saker jag undrar över 🙂 När min vän och jag satt nere på stranden i Fredrikshall, härom veckan. Så berättade hon om en barbiedocka hon fått som barn. Den var inte bara vacker utan gjord för cremé de la cremé,  den hade världens finaste klänning, och vackert, långt hår, hon minns att det inte var den billigaste dockan heller.

Img-TBCPR-1-XX_1-large
Bilden är lånad

Jag älskade att borsta det där håret och sätta upp det i fina tofsar, berättade hon och såg drömmande ut. Så jag tog helt sonika saxen och klippte av allt hår…snaggade den, sa hon, med en lätt förfäran i sina ögon. Men VARFÖR sa hon, VARFÖR gjorde jag det???

Oj vad jag skrattade, förlåt, men först och främst är hon en stjärna på att berätta beskrivande saker, och på den där historien var det STOR igenkänningsfaktor. Vem, har inte, snaggat en docka? Klippt till den lite så där, och förmodligen trott att det skulle se snyggare ut?

Jag undrar om det inte, till och med skulle kunna vara så att man faktiskt trodde att det skulle växa ut igen, why not, det gör det ju på oss?

Jo jag berättade då för henne om mitt troll, som jag fortfarande har kvar. Trollen var väl poppis där i mitten av 70 talet. Min kompis Annica hade ett sött troll med vitt hår. Och jag var säkerligen lätt avundsjuk.

Så fick jag följa med mamma ner på stan, inte alls så vanligt på den tiden. Vi var inne på Tempo och där sprang jag rätt på hyllan med troll, och till min lycka fick jag välja mig ett. Jag tog inget gulligt, sött troll, utan en med stort, rött hår och med rynkor runt munnen.

Lyckan var fullständig!

Väl hemma så gjorde jag hål i öronen på den, med en gång, och hängde dit örhängen. Och med tiden, några månader sådär, så kom saxen fram, även hemma hos oss, ojoj, jo jag klippte hårsvallet på stackaren och nej, den är inte alls lika fin som den en gång varit och inte i fasen växte det ut nåt nytt hår heller 😀

Och nu har jag varit ner i källaren och grävt fram trollet, Oh gosh…viken frilla 😀

67484303_10157329251871585_8827457660837167104_nOch det var inte bara ett hål jag gjort i öronen, utan 3…undrar om detta var en dröm för mig, redan då, jag gjorde ju 7 hål i mitt öra då jag var 15 😀

67817662_10157329250556585_3188277626821148672_n

Och årtalet, hade jag skrivit dit under foten, och då jag läser bokstäverna så kommer jag ihåg vad dom betyder, M H står ju för mitt namn, förstås, Maria Hällsten, och (J)ag (F)ick (D)en (H)är 1976 😮

67676131_10157329250126585_6127852058516127744_n

Önskar er alla en fin torsdag, och en snäppet bättre torsdag till Mats ”Tigern” Boström, som fyller år idag, Grattis!
35497180_10156368753966585_4701383094689595392_n 35509210_10156368755206585_3427364656459546624_n

Jag…vilsen…nähä

Av , , 2 kommentarer 11

Det var 2 år sedan jag var ner till Tina i Kungsängen, och resan dit var ju som ett litet äventyr. Av både den ena och andra anledningen har nu detta kommit upp på tapeten dom senaste dagarna, kan bero på att Tina kommer upp hit, nu på tisdag 😀

36382078_10156399306936585_8606419758813806592_nHon och jag pratade bara härom dagen, om flygplatser, hur man ska hitta och bete sig. Sen hade nog jag och Nicco ett sånt snack också, och en gång till, igår. Då jag helt oförhappandes blev uppringd från en Pia, som lagt till mig som vän på FB, för ett tag sedan.

Vi har gemensamma bekanta, och vi har väl kommenterat varandras inlägg, till och från, och sett vissa likheter, oss emellan. Jo, det finns fler än jag som kan göra såna där konstiga saker utan att kanske tycka att dom är så konstiga. Jag tycker väl oftast att det är andra som beter sig lurigt 😀

Nå vi hade ett trevligt samtal och ska träffas på en kaffe, här framöver.

21199606_10155596463116585_3025766277245398302_oBerättade i alla fall att Tina skulle komma hit och den lilla flygresefadäsen, och nu kunde jag ju inte låta bli att bläddra tillbaka i arkivet och kolla hur det var.

Direkt citat från mitt blogginlägg, för 2 år sedan:

”Jag måste ju säga att det blev lite av en cirkus på Arlanda, då jag åkte ner,  men alla karuseller turer, kan inte skyllas på mig. Ta höger ner till rulltrappan, fast ingen rulltrappa syntes där jag kom ut. Ta rygg, på dom som går, jo jag tog rygg på nån som försvann in på nån toalett och sedan var alla andra som bortblåsta.
Kom till terminal 4, mm, fast det enda som fanns skyltat, var till terminal 2,3 och 5. Vi var inne på, att jag då, förmodligen var på 4:an, fast jag skulle ju ner, för Tina kunde inte komma upp utan att passera incheckningen. Hon pratade med nån i reception, och fick dom dummaste förslagen.” Slutcitat

Men jag kom ner, till slut och är det inte det man säger, ner, kommer du alltid 😀

16195136_10154423349608666_4606907403733376223_nHär återupplever jag några minnen från resan, hahaa…såg blött ut:

16300021_10154915852346585_3828066260344151188_o 16252510_10154915986851585_194847520817596474_o 16252361_10154921780661585_6680745659912591674_oOch här ser ni en liten diskussion på FB, från den tiden:

Skärmklipp-2017-01-28-08.56.40Och om några dagar, ska det i alla fall skapas nya minnen. Ska bli roligt!

Hoppas på en fin lördag för er alla!
50876714_10156883197321585_4854577023290441728_n

Kan inte svära på att det var svordomsfritt!

Av , , Bli först att kommentera 17

Moment 22, har vi väl alla hört talas om, lite som att leta efter dina glasögon, fast du behöver dom, för att hitta igen dom:

46792907_10156752117476585_1180856809418653696_nDetta moment finns lite överallt, och nu senast fick jag höra om det via en vän, som känner en person som sitter i rullstol. Denne person skulle vaccinera sig och för att komma sig till vårdcentralen, skulle det bokas sjukresa.

Jo, man får ju inte ta färdtjänst till vårdcentraler eller dylikt, om man nu inte bara ska träna eller nåt sånt. Nå, sjukresa fick inte bokas, eftersom det var en drop in tid. Då ringer dom färdtjänst, som i detta fall är via special fordon, eftersom personen i fråga sitter i rullstolen och inte är mobil, i övrigt.

Problemet blir här, att specialfordon ska bokas en dag innan, för att säkert veta att man får resan, men, till en drop in tid, får man bara boka dit resan…jepp, alltså vet man inte om man tar sig hem.

Och till råga på allt, får dom till svar att man inte kunde boka en tid, för att ta vaccinet, alltså hos sköterskan, dessutom var det inte ens säkert att det skulle finnas kvar, då dom kom dit, eftersom trycket är stort. Jojo!

rokoteruisku_rokotuksetVi hade en 22:a då Theresé var liten och jag började jobba och hon hade inte fått nån plats inom barnomsorgen. Åke var arbetssökande, och blev plötsligt erbjuden ett jobb, men vi hade ju inte barnpassning, han fick inte tacka ja till jobbet, utan att ha barnomsorg, och barnomsorg fick vi inte, så länge man inte hade ett jobb.

Hahaa…

ee97dd960abb23dca18e96ea485259c6Hittad på pinterrest.se

Tur att det fanns en man som hjälpte till, i detta fall, han tog numret till högsta hönset när det gällde omsorgen, och se…det löste sig, men jag vet inte om det var svordomsfritt 😀

Hoppas på en fin dag, för er alla!

Prioriterar vi rätt, eller…

Av , , Bli först att kommentera 14

Tog ett farväl av en gammal vän igår, det var begravning och minnes stund. Gammal på det sättet att det var över 30 år sedan vi lärde känna varandra, hon gifte sig med en kompis till Åke, och vi hängde tillsammans rätt ofta. Många fester och andra upptåg och äventyr.

Tyvärr flyttade dom och besöken blev mer sporadiska, när dom sedan skiljde sig, så var det mest Tex vi hade kontakt med.

Jag och Pirjo började sedan, för cirka 2½-3 år sedan, prata/skriva på messenger, och vi lärde nog känna varandra på ett annat sätt. Kanhända att vi vuxit ikapp, det gör man ju förr eller senare, då åldern inte längre spelar någon roll.

Då hon och Tex blev ett par, var jag 20 år, Åke 9 år äldre, Pirjo 12 år och Tex kanske 16 år äldre. Jag tror inte att jag med mina 20, hade vuxit färdigt:

407097_10151372247907060_44717031_nFast det dröjde nog inte så länge…eller… 😀

35521636_10156368727926585_725158438555877376_n

Nu tycker jag det känns sorgligt att vi inte hann med mera, än det vi gjorde. Fast så tänker nog alla i hela världen, då man förlorar en nära, anhörig, vän eller bekant, tiden man har men som man aldrig tycker räcker till. Kan vara så enkelt att vi inte prioriterar våra dagar på rätt sätt.

Det var en fin begravning och det spelades bland annat en låt, med whitesnake och den lägger jag nu ut här, till minne av Pirjo. Och som en vän till Pirjo sa igår…jäklar vad dom har det livat däruppe nu, Pirjo, Tex och hennes (kompisens) mamma 😀

Kvällspasset i P4, la ut en fråga igår om ”Jag hade gett upp, men …” och jag skrev om en sån upplevelse. Kan hända att historien poppade upp eftersom det var mycket prat om just Tex och Pirjo, under dagen. Dom var nämligen med, på denna lilla fest, och nu citerar jag mitt inlägg:

” Detta var för över 30 år sedan, min käre make Åke, har glasögon och hade det även då. Vid ett tillfälle hade vi en liten fest hemma, och det dracks väl en del, såpass att han mådde lite halvdåligt där på på natten. När han kvicknade till, dagen efter, tyckte han att han såg lite dåligt, och fann snart anledningen till synbortfallet, ena glaset var borta.

Och som vi letade efter detta glas, precis överallt. Till slut gav vi upp och kom med den logiska förklaringen att glaset, förmodligen hoppat ur bågen då han lutat sig över toastolen och med det gav vi upp vidare sökning av glaset. Det återfanns dock, 7 år senare, då vi skulle flytta och hörnsoffan skulle kasseras. Glaset låg i en springa mellan stommen och ryggstödet…jojo, det var så dags då! :D” slutcitat

Hoppas på en fin fredag, för er alla!
43725945_10156679977641585_7297374002564038656_o