Etikett: vän

ljus eller hus, psalmbok eller handduk?

Av , , Bli först att kommentera 3

 

Läste återigen en inskickad, sann historia i Hemmets Journal, där det handlade om två kära vänner som samtalade i telefonen. Dom var båda två strax över 80 år och brukade talas vid på telefonen med jämna mellanrum.
 
Den ena vännen sa då att nu var det minsann dags, nu skulle hon köpa hus. Nämen, hallå, tyckte den andra vännen, är du inte lite väl gammal för det, det är ju jätte mycket att göra och rätt så tungt. Tänk på att du är över 80 år.
 
Då fnös väninnan och sa, vadå, det är väl ingen sak…och röda ska dom vara.
 
Den andra vännen övervägde nu på allvar, att hon skulle måsta ringa upp väninnans släktingar och tala om att det hade brunnit och att dom skulle behöva ta ett snack med väninnan innan hon gjorde något dumt. Nu uppfattade hon dessutom att hon inte bara tänkt köpa ett hus utan flera. -Säger du att du ska köpa flera gårdar, frågade hon??? Vadå gårdar, jag ska väl inte köpa några hus…jag ska stöpa ljus.
 
Haha…den där var ju riktigt bra, och där ser man hur lätt det kan vara att höra fel och missuppfatta vad någon säger. Nu har jag ju en tendens att lätt bli distraherad av annat och igår var det en sån kväll…tydligen. Nicco dansar ju street dance på torsdagar och hon pratade om detta, och sa att imorgon är det ingen dans kväll utan då skulle dom göra annat, alla ska ta med en psalmbok. VA??? Sa jag, och kisade med ögonen åt det håll där hon stod, en psalmbok, vad ska ni göra med den? –Åhhh, ingen psalmbok, en handduk, svarade hon…lätt irriterat.
 
Jag var absolut tvärsäker på att jag hört psalmbok, men Åke kunde intyga att hon sagt handduk så det var bara att ge sig 🙂 Vet inte heller om det låter så likt, psalmbok – handduk, nä, jag fattar inte vart jag fick det ifrån.
 
Inte heller vet jag hur jag bar mig åt i måndags då jag dundrade iväg till bilen, på väg till jobbet. Greppade två vantar i förbifarten och begav mig ut, efter en stund då jag ska sätta på mig vantarna upptäcker jag att jag fått med mig två högervantar *suck*. För att slippa sömmen i mitten av handen så vände jag då ena vanten avig, och det funkar ju, fast man kände sig som ett barn som klätt på sig för första gången.
 
Igår så skulle jag och Åke, träffas uppe på k-rauta för inköp av toalett, duschhörna, badrumsskåp etc. Jag tittar ordentligt på vantarna, innan jag tar ett par, samma mönster och färg på sidan så nu blev det ju rätt…trodde jag ja. Återigen, halvvägs till bilen, så upptäcker jag samma fel, två högervantar har jag fått med mig, snacka om det.
 
Idag, trodde arbetarna i huset, att badrumsgolvet skulle kunna läggas in, så nu händer det saker. Jag åkte också en sväng på färg affären igår och tittade ut tapet och färg till köket, så nu är det klart. Vi valde även en bänkskiva som ska vara däruppe i köket, det fanns en som ser ut som en perstorps skiva, och det ville jag ha, för att behålla den gamla känslan.
 
Idag få ni hålla en tumme för mig, ska nämligen besikta stor ”sata cheven” och det kan ju bli kul…eller nåt sånt. Sen börjar jag jobba en halvtimme tidigare för vi ska ha ett litet personalmöte i eftermiddag. Ska även komma på någon lämplig middag till Nicco, Åke kommer att få en typiskt torsdags rätt, ärtsoppa, men det äter inte Nicco (förvånad jag blir då, eller inte). Nå, nåt blir det väl i alla fall, även jag bör ju ha med mig en middag till jobbet. Ni får ha en bra torsdag, det tänker jag ha!

En otrolig men sann historia

Av , , Bli först att kommentera 3

 

Det händer ibland, att vi sitter och surrar på jobbet, och ni vet ju hur det brukar vara, den ena historien leder till en annan och man skulle egentligen kunna berätta hur mycket som helst. Nu råkade jag få höra en historia som inte kan inträffa, ens en gång på miljonen, detta är du nog bara med om en gång i livet, och det händer definitivt inte alla.
 
Detta hände en av dom som jobbar hos ”chefen”, för enkelhetens skull kan vi kalla honom för Robban. Han var på den tiden det begav sig, lite på resande fot och hade väl varit ute på ett jobb och var på väg hem. Om jag inte missminner mig så utspelades följande händelse, någonstans uppåt, i landet.
 
Nå, Robban körde en sån där Mercedes, årsmodell äldre, med lite bulliga former och riktiga horn, framme i kofångaren. Han kom in till en stad eller om det kunde ha varit ett mindre samhälle och kom helt plötsligt på att han skulle ha varit och hälsat på en Bo Lage, det var i sista stund så han sladdade in på parkeringen, tvärnitade framför ett järnräcke som dom ibland har på parkeringsplatser och rusade in för att uträtta sitt ärende.
 
Han kom tillbaka till bilen, tog plats bakom ratten, lade in backen och gasade, bilen rörde sig inte ur fläcken. Han tittade i backspegeln men såg ingenting, provade att gasa lite till men med samma resultat, han klev ur bilen för att gå runt och se om något hamnat bakom däcken, men hittade ingenting. Han kliade sig nog åtskilliga gånger i huvudet för detta gav honom verkligen huvudbry, tills han gick runt bilen och kom dit fram.
 
Tydligen, mina vänner, så hade han inte bara en äldre Mercedes, utan även lite utslitna fjädrar, så när han tvärnitar så niger bilen ned med den följden att hornen framme i kofångare hamnar på baksidan av järnräcket. Exakt på millimetern, så han kände aldrig någon stöt eller annat då bilen hakades fast. Sedan, efter nigningen så åkte ju bilen upp och där satt den, som i berget.
 
Jag höll på garva ihjäl mig då han berättade denna historia, nu kom han inte loss på egen hand utan fick hjälp av ett gäng killar som stått bredvid, men det var inte tvärenkelt att komma därifrån, dom fick gunga bilen samtidigt som Robban satt i och skulle gasa vid precis rätt tillfälle. Det löste sig till slut och detta lär han aldrig få uppleva en gång. End of story!
 
Idag ska jag iväg och hälsa på en gammal vän, sen ska jag och morsan ner på strömpilen, gissar att dagen kommer att försvinna i ett nafs så det är väl bara att sätta igång och göra någon nytta. Önskar er alla en fin tisdag!

Oväntat besök

Av , , 3 kommentarer 5

 

Jag vet att det är dålig skärpa på den här bilden men tycker det ser lite kaxigt ut med ”stor” bussen, in backad hemma hos svärfar:
Skulle nästan ha kunnat vara med i reklamen: Om du får oväntat besök!
 
Åke har nu fixat den sista 2:an han hade på besiktningen och är just nu iväg och gör ombesiktningen. Nu gäller det, går den inte igenom så blir det körförbud, vi hade bara ren tur att vi överhuvudtaget fick en tid då den första lediga tiden var först den 15/10 men jag var ihärdig och gick in och kollade varje dag om dom fått ett återbud och visst, i söndags poppade den här tiden upp. Kollade även om det skulle ha funnits någon tid söderöver på fredag, då vi liks ska ner till Uppsala, men det hade ju varit kymigt, om vi fått en tid i Sundsvall och ett körförbud på det…
 
Vi blev tvärförvirrade igår kväll då vi åkte upp på lasarettet. Ni vet, vi hade ju hittat en ny väg att ta oss till svärfar, tog exakt samma väg den här gången men då vi hoppade ur hissen så såg det helt annorlunda ut. I samma ögonblick så öppnas hissen bredvid och det går ut en människa åt andra hållet, aha, säger vi, hissen öppnas från två håll och vi steg ut på ”fel” sida. Vi gick runt och se där var hissen, men…bara en hiss, haha, på ena sidan finns det två stycken men inte på den andra, inte konstigt att man kan kännas sig lätt förvirrad.
 
Idag fyller inte bara svärfar 84 år, utan jag och Åke har också 5 årig bröllopsdag, jo jag tackar jag. Ok, vi har ju varit ihop några år mer än det, 26 år blev det i augusti. Hade väl planer på att vi skulle ha fått fira detta åtminstone med något gott till kaffet men det verkar inte vilja sig idag. Det är nämligen obligatoriskt föräldramöte på skolan ikväll, inte bara föräldrar utan även barnen ska vara med. Jaja, vad gör det om hundra år, vi firar ju varje dag att vi har varandra 🙂
 
Idag är det promenad i vanlig ordning, sen är jag och Kerstin bjudna på kaffe i eftermiddag hos Åkes moster. Jag har även lovat att ringa upp en vän ikväll så det är väl bäst att jag kommer ihåg att göra det innan middagen annars lär jag ju glömma bort det och Åkes nya glasögon är nog färdiga idag, halleluja, då blir Nicco glad. Ni får ha en fin tisdag!

Kedjebrev

Av , , 4 kommentarer 3

Här ska ni få ett kedjebrev som ni kan kopiera och skicka iväg till någon ”vän” som har eget hus.

 
Bästa villaägare!
 
Vi skickar det här brevet till dig eftersom vi vet att du är mycket intresserad av din gräsmatta.
 
Det här är en gödselförening som inte kostar ett enda öre att gå med i.
 
Efter genomläsandet av detta brev: Gå till adressen högst upp på listan och skit på deras gräsmatta. Du kommer inte att vara den enda, så du behöver inte bli generad.
 
Gör sedan 5 kopior av det här brevet och skicka till 5 av dina vänner som uppskattar fina gräsmattor.
 
Du kommer inte att erhålla några pengar, men inom en vecka kommer det att finnas 9216 personer som skiter på din gräsmatta.
 
Din belöning kommer nästa sommar då du har den grönaste gräsmattan i grannskapet.
 
PS! Om du har förstoppning, ge brevet till din granne. Bryt inte kedjan, en person sket i det och förlorade hela sin gräsmatta.
 
 

Vems är bilen!

Av , , 3 kommentarer 3

Läste i en faktabok i förrgår, att anledningen till varför tiden går fortare, ju äldre man blir, är att man som, till exempel en femåring, inte har levt så länge och kan därför inte relatera till tid. En vecka för en femåring är därför en ganska stor del av deras liv, medan en vecka för en 40 åring helt plötsligt har krympt. För 1 vecka av mitt liv är ju som en kuse i vår herres näsa. Mm, har aldrig tänkt på det viset men det kan säkert stämma. Och ju äldre man blir, desto mindre tid är just denna vecka, månad eller år.

Kan också jämföras med att saker krymper, ju äldre man är. Var för flera år sedan på min gamla skola på mariehem och häpnade över hur liten matsalen var. Inte så konstigt egentligen, då man är yngre är man ju kortare och lokaler etc. upplevs som större. Gympasalen såg fruktansvärt fjuttig ut men när man gick på skolan så var den som ett stort hav.

Jag var ute igår för att fota dessa enorma istappar. Eftersom jag nu är den längden jag förmodligen kommer att vara i resten av mitt liv, om jag inte krymper några centimetrar, så kan jag intyga att dessa var STORA. Tänk också på alla snö som fallit, den är fjäderlätt, men dessa monster vill man inte ha i skallen.

Hittade även denna översnöade van och kunde inte låta bli att fota den. Detta skulle också kunna vara en tävling men jag har inga priser att skänka. Vems turné bil kan detta vara?

En ledtråd, gruppens namn börjar på W. Jag drömde förövrigt om deras bil inatt, dom kom sladdande i den men dom hade lackat om grundfärgen så den var röd, precis som deras t-shirtar. Nu borde ni veta vilka ägarna till denna bil är.

Idag ska jag knata ner på arbetsförmedlingen och anmäla mig som arbetssökande. Ska bli roligt att höra om dom ska ha in mig på en sån där tönt dag igen, som alla får gå som är arbetssökande, för att få information om vart, hur och varför man söker jobb. Ok, om det är första gången man är där och man faktiskt inte har en aning, men har man, som jag, varit där med jämna mellanrum så vet jag precis vad dom säger, på jobbarfronten, intet nytt! Förutom att man inte får jobba extra timmar i mer än 75 dagar för sedan får man inte stämpla upp, en liten nyhet som kom för något år sedan. Himla bra påhitt…inte.

Jag kan förstå att dom hittat på detta för att bli av med dom som inte ids söka jobb för dom klarar sig bra på att jobba nån dag i veckan och sedan stämpla upp för resten, men vaddå. Jag tycker att det är väl bra om man faktiskt gör någonting även om det bara är några timmar eller några dar i veckan. Dom flesta nöjer sig nog inte med det lilla i evigheter. Man vill väl ha ett lönsamt jobb. Sist jag blev arbetslös så jobbade jag 6 timmar/veckan, extra, och för det fick jag betala 300:-/månad. Visst är det fel någonstans då? Men jag ville ändå fortsätta göra det i dom tillåtna 75 dagarna för det måste ju ändå vara en merit att visa att man gjort någonting.

Ni får ha en bra dag, allihop! Det ska jag ha även om det kan kännas motigt att vara utan jobb igen.