Etikett: väninna

Är du en följare eller skulle du ha frågat?

Av Maria Lundmark Hällsten, 9 juni 2023 kl 09:17, Bli först att kommentera

Det blev en stor flopp på läkarbesöket igår. Kommer dit och få veta att det INTE finns någon tid. Det enda som hittas i deras system, är en telefontid…idag

Jag säger lite mer än lätt, irriterat: -Du menar att dom ändrat en akut tid till en telefontid, och utan att ens meddela det till mig?
Jaa, säger hon lite osäkert, men tar i alla fall en lapp med sig och drar iväg för att prata med nån Kommer tillbaka efter några minuter och säger att hon pratat med kvinnan som gav mig tiden. Och den kvinnan, påstår att hon sagt torsdagen den 15 juni.

Det har hon inte sagt. Hon sa inget datum alls. Däremot sa hon…vet du vad, här hittade jag en tid…på torsdag. Och säger man så, på en onsdag, tror jag att ALLA tänker att då är det väl rimligt att det är dagen efter.

Nåväl, nu är det som det är. Frågar vi henne, kommer hon att säga att ett datum nämndes, frågar ni mig…nopp, det gjordes inte alls. Men, jag får ju ingen tid i alla fall, så det spelar ingen roll. Nu ska det bli spännande att höra ifall det är nån som ringer idag, eftersom det stod att jag hade en telefontid *nickar*

Var till en kvinna igår kväll. Hon bjöd på kaffe, smörgås, jordgubbar och annat gott. Vi satt och pratade om livet, rent generellt men även om hur olika vi alla är. Fast ändå agerar vi oftast i grupp. Vi är nog många som är followers. Man gör som andra gör. Och gör man inte det, så sticker man ut.

Jag berättade om ett klipp jag sett förut. Påmindes om det, då jag faktiskt berättade om samma klipp tidigare under dagen då jag satt här ute och pratade med vår hyresgäst. Har även dragit den i stora drag, på ett arbetsplastmöte vi hade för flera veckor sedan. Här får ni se vad jag pratar om för klipp.

För mig, är detta helt obegripligt. MEN, jag ska inte säga att det alltid har varit så. Jag tror att ålder och erfarenheter gör att man förändras. Jag skulle ALDRIG, hålla på att ställa mig upp utan att veta av vilken anledning, utan jag hade förmodligen skrattat till och sedan frågar den som satt närmast, varför man ska göra så där.

Alternativt hade jag gått till receptionen och frågat där. Så här förstår man väl hur viktigt det är, att faktiskt ifrågasätta varför man gör vissa saker och vikten av att ifrågasätta då saker förändras. Man kan ju missa något som är av yttersta vikt att det faktiskt måste göras på rätt sätt.

Det räcker med att 1 person gör fel, och sedan följer alla andra efter. För att dom inte ifrågasätter.

När jag såg och berättade detta, var det för mig, mer arbetsrelaterat. Men det gäller väl överlag, allt i livet. Vi är för dåliga på att fråga, ifrågasätta, få bekräftelse, se till att det blir rätt med en gång. Och gör vi det, så slipper man göra om. Såå…är du en följare eller skulle du ha frågat?

Tack ”S” för en trevlig kvällsfika, och tack för liljekonvaljerna.

Apropå kvinnor och arbete så tycker det är roligt att mina ord, tankar och privata åsikter, sprids även utanför Umeås gränser

Har en väninna på andra sidan Atlanten. Hon bor i Duluth, och egentligen har vi aldrig setts, inte heller har vi någon direkt koppling. Men hennes man, skrev av misstag, ett meddelande till mig på MSN, för många många år sedan. Han skrev fel adress, han skulle skicka det till sin fru, Mary Hage Hallsten men det hamnade hos mig. Och på den vägen blev det.

Hon såg något jag skrev om jobbet som anställd av God Assistans i Norr som Personlig Assistent, och hon ville i sin tur, dela med sig av det till hennes vänner och bekanta. Tror det var 1-2 år sedan. Igår delade hon texten igen. Här kommer den översättningen, som kan miss stämma nånstans, tror att det var Google translate som fick översätta

Reposting this from a special friend, Maria Hallsten

A special Swedish friend posted these thoughts. She is a health care assistant. I believe the words she has expressed are thoughts we all can take a minute to ponder. So from my friend Maria please consider this:

Just as you get to know your user over the years. You get really close to each other, you become friends even if you might not, had hung out, if our paths had crossed in some other way. You grow together, you know what the other person is thinking before you open your mouth.

And it is super important, this to have an open mind, gut feeling, what does this person want, and how would I, myself, have wanted it? How would I have liked to be treated if I had sat in that seat?

Who would I have been able to trust, who would then have been able to bring my case when I myself, would not have been able to convey what I had wanted to say?

To respect someone else, to put honor and dignity in the profession we have, and to be proud of everything we do for our users, it is something very special. Unfortunately, I have to say that it is not at all as simple as many people seem to think. Not everyone has the right mindset.

I personally think, and I really hope that I get support from other assistants, that our users, whoever they may be, deserve to be seen, heard and respected.
Their home is our workplace, but our workplace must continue to be a home, regardless of who lives there.

To me, the true assistant is the one who takes the time to ask, ask again, let the user tell or show. Get to know the person as the person they were and how they are today. What is that little extra, that you can do to get a smile or a laugh back.

Jag delade den på min FaceBook sida igår, och då la hon in denna kommentar.

Mary Hage Hallsten

For a little more context, I am a Registered Nurse. A very old one at 72, that is still employed as the Director of Nursing for a company that provides housing and services for people with physical and/or mental disabilities. I have worked in this particular field for almost 22 years.

When I read Maria’s post a couple years ago, I was impressed with how well she expressed the very thoughts and feeling I have in working with these people. It was truly heart warming to know that though we have great distance between us our thoughts are so much the same. As I would tell my staff and the people we serve, her words ”made my tail wag” and I am very proud and honored to know her even though it is only over social media.

Detta mina vänner, får avrunda dagens inlägg, och jag önskar er alla en toppen fredag!

Låt barn vara barn med allt det innebär

Av Maria Lundmark Hällsten, 7 oktober 2022 kl 09:26, Bli först att kommentera

En väldigt nära vän till mig, delade ett inlägg på FB, och la till egen text till det inlägget. Jag vet detta, som hon skriver, dels för att vi hållit ihop, till och från under livet. Och sedan för att vi tillbringat timmar, med att prata, fundera, spekulerat och försökt komma fram till svar på frågor, som förmodligen kommer att förbli obesvarade.

Även fast jag hört det här förut, så blev det en annan upplevelse att läsa det som text. Det slog mig bara, där jag satt i soffan och läste. Vikten, att tala klarspråk med barn, är så superviktig, fel ord vid fel tillfälle och du kan förstöra eller märka ett barn, för livet.

Sedan behöver inte barn, veta allt. Vi som vuxna, måste sålla vad barn kan och bör få veta, och vad dom absolut kan vara utan. Barn överlag, tar saker bokstavligt talat, och det kan verkligen ställa till det. Och då kan det handla om förväntningar, ja jag ska få det där slottet då mamma har tillräckligt med pengar. Fast från mammans sida, var det ett sätt att tala om hur mycket barnet betyder för henne. Ett slott kan ju också vara hela världen. Vi älskar ju våra barn till månen och tillbaka, väldigt populärt uttryck, men förstår ett barn vad vi menar.

När ni läser texten så förstår ni vad jag tänker. Jag lägger givetvis ut detta med min väninnas tillåtelse. Jag tycker det är såpass viktigt från olika aspekter. Dels vad vi gör med våra barn, men också, vad barn blivit utsatta för, men som kanske inte alltid syns på utsidan. Därför ska vi alltid bemöta andra med respekt, vi vet inte vad dom gått igenom. Inte resan genom livet fram till idag, inte heller vad som hände den morgonen du säger fel sak, vid fel tillfälle, bara för att du kunde.

Här citerar jag texten:

”Ja, tyvärr så är jag en av dem. Bytte hem 5 gånger mellan 3 och 6,5 år. Det fanns ingen förvarning. När jag gick och lade mig den december kvällen 1974, 6,5 år så var det med ett leende på läpparna och spänd förväntan. Dagen efter skulle jag uppträda i kyrkan som ängel och sjunga solo.

Min dåvarande fostermor kom in och drog upp mig ur sängen. Hon grät hysteriskt medan hon tvättade mig i ansiktet med kallt vatten och tvål. Min ”pappa” grät, min ”syster” också. De sa de värsta man kan säga åt ett barn -Vi kommer inte att klara oss utan dig. Utanför satt två kvinnor från barnavårdsnämnden i en taxi och väntade. Jag grät, skrek, slog på rutorna. Såg grannarnas äldre barn och försökte få dem att se mig. Jag förstod inte något.

Jag fick höra att jag nu skulle bo med min riktiga mamma. Så taxin körde oss 15 mil där mamma väntade. Jag kräktes och gjorde i byxorna tills min chockade kropp var tom. Min älskade fina underbara mamma ❤️ men ingen hade berättat. Anledningen till den flytten var att min mamma inte var välkommen att komma och träffa mig. Hon var alkoholist och hade lämnat mig till hennes egna fosterföräldrar när missbruket blev för mycket. Det blev inget långvarigt boende med mamma. Hon klarade inte av att hålla sig ren och nästa flytt minns jag inte mycket av MEN den kontakten jag fick knyta med henne kom att hålla mig vid liv många år.

Man måste komma ihåg att barn FÖRSTÅR mer än vad man tror och att det är ren misshandel att bara åka och hämta dem. Det måste vara ett samarbete mellan föräldrar, annan släkt och fosterföräldrar. Jag satt varenda dag och läste dödsannonserna i tidningen i många år. De hade ju sagt att de inte skulle klara sig och när ingen förklarar så tror man som barn att man gjort fel. Man tänker hela tiden. Det satte sina spår men jag klarade mig bra.

Fortfarande så kommer dagar när separationsångesten blir så svår att jag inte får luft. Det kan vara på tv, en sång, eller något annat som påminner mig om att jag förlorade mamma alldeles för tidigt. Varenda begravning jag går på är mammas. Även om jag inte fick bo med henne så var hon den enda som jag var säker på att hon ÄLSKADE mig. Var rädd om barnen!

Det blir sår som aldrig läker även om jag hade tur som fick en egen familj.

Jag blir så arg när jag ser detta hända. Barn är sköra, glöm aldrig det 😢” Slutcitat

Tungt inlägg idag, men jag kände att detta är så viktigt att förmedla. Det är bara ord, kan man tänka, men dessa ord, kommer från verkligheten och hur det faktiskt kan se ut. Det är skrämmande.

Hoppas på en fin dag för er alla och säg nåt snällt åt personen ni möter i trappen, på affären eller på promenaden. Det kan betyda allt, för den personen, det vet ni inte.

Stöld eller vad säger vi?

Av Maria Lundmark Hällsten, 13 september 2022 kl 09:52, Bli först att kommentera

Såg den här bilden i en grupp på fejjan. Och det är väl ett tankeväckande uttalande.

Kan inte låta bli att berätta vad en väninna till mig, berättade om, och visst har hon rätt. Hon var nyligen och handlade på Lidl och hon visste precis vad hon skulle ha och vad det kostade. Hon passade på att införskaffa 3 påsar av varan då hon ändå var där.

I kassan ser hon att dom plötsligt lagt på 10 kronor per produkt. Hon påpekar detta, och dom börjar med att säga att varan skulle bli dyrare, dom hade bara inte hunnit märka om den.

Mja, så kan man ju inte säga, tänker jag, du ska väl betala det pris som står där.Det är väl butikens problem om dom inte märker om med en gång? Nå, det tyckte ju även min väninna, som givetvis fick tillbaka 30 kronor. Där kunde hon inte låta bli att säga, att visst är detta konstigt ändå. Om jag tar en påse med mig hem, utan att betala, då är det stöld.

Ja, det fick hon ju medhåll om. Fast… vad kallas det då ni tar 30 kronor av mig, för visst borde det vara samma sak, stöld, och om jag inte upptäckt detta, hade ni ju bokstavligen tagit 30 kronor av mig? Jag skulle vilja säga att det är exakt samma sak.

Men där fattade inte butikspersonalen vad hon pratade om. Det gör jag, alla gånger. Jodå, man ska vara noga med att kolla kvittot, men jag anser väl också att butikerna får väl steppa upp och ändra priserna ute i butik innan man gör det i kassan.

Jojo, det kan vara svårt, jag förstår det med. Det finns garanterat stolpskott till kunder som kan flytta runt på skyltar och då stämmer det ju plötsligt inte heller. Men… ni fattar.

Vad förvånad jag blev då jag ramlade över den här bilden, tagen för 1 år sedan.

Jösses, jag som trott att min blomma, nästan alltid varit lika yvig, haha.

Få saker är väl som dom alltid varit. Snopen blev jag då jag var på Willys och fick syn på detta smörpaket.

Långt tillbaka i tiden, så var det detta vi använde till vårt bröd. Så bytte dom namn till Milda och sedan spårade allt, det blev inte samma sak, längre. Vi övergick till Norrgott, för ett bra tag sedan. Fast nu köpte jag Flora, för det var så mycket billigare 32 kronor. Dock räknat på 550gr och inte 600 som Norrgott är. Norrgott kostar förövrigt 54.95.

Jag VET att Norrgott är lokalproducerat, och det borde innebära bättre för miljö och allt annat. Men jag ville verkligen testa. Och jag måste säga att Flora luktade smör, medan Norrgott är absolut luktfri. Så vi får se, vad det blir nästa gång.

Det jag tyckte var mest konstigt, var, att ingenstans på ovansida eller sidorna, står det VAD man köper. På undersidan vid innehållsdeklarationen, står det matfett. Jaja, den som vet, den vet, gissar jag. Apropå smör och margarin, visst vet ni vad light but not to heavy, är för något?

Kul väder idag…inte. Och nu hoppas vi att det ger med sig närmare helgen. Fredag och lördag vill vi ha torr och fin. Vi kan inte lasta Camaron om det är blött ute

Ha en bra tisdag, allihop!

Hon ringde, jag ringde, hon ringde igen, och jag med…

Av Maria Lundmark Hällsten, 12 augusti 2022 kl 09:01, Bli först att kommentera

Åkte ner på stan igår och hämtade ut mina ögonpiller. Ska börja ta dom idag, så får vi se vad som händer. Det finns andra alternativ. Fick tips av en väninna om dessa. Dom ser ut att innehålla allt som mina kapslar innehåller.

Den enda skillnaden jag kan se är att dom jag köpt innehåller 10mg av Meso Zea och dom andra 5mg. Jag vet absolut inte om det hänger på dom milligrammen, men… Eftersom jag nu ska äta dom i 1 år, så vill jag inte ta en annan tablett än den han sa att jag skulle äta.

What if, jag tar den andra tabletten, det går ett år, och det har blivit en förändring. Då skulle jag slå mig själv i skallen för att jag inte, tog av dom jag blivit rekommenderad. För då får jag aldrig veta, om det var på grund av dom, eller om jag hade fått det i vilket fall som helst.

Nå, det är ju absolut ett bra alternativ som är betydligt billigare också. Så där ser man, det kan löna sig att googla och eftersöka. Man kan ofta hitta det som är precis lika bra som något annat. Tack S, för tipset

Gick in på Kappahl i MVG gallerian. Letar nämligen efter specifika jeans, eller ja, jeansen finns men jag har hittills bara hittat storlek 36 och nån 46. För litet och för stort. Kim, heter kvinnan som jobbar där, och hon tog reda på att det finns ett par i Gottsunda, Uppsala då.

Så jag försökte nå dom på telefon, efter att jag frågat om Theresé kunde åka ut dit och betala dom. Men inget svar, jag höll på bli galen. Ringer till Kim, som svarar efter 3 signaler, och frågar om hon kan ringa dom, ifall hon har ett annat nummer. Det har hon inte men hon ska prova ringa, hon med.

Medan vi pratar säger hon att det ska finnas i Boländerna, även det i Uppsala, så jag hänvisar Theresé dit, Och jag ska prova ringa till det stället med. Även Kim, ska prova och kommer hon fram så ska hon bara fråga om jag hunnit före. Jag får inget svar… men så ringer min mobil. Det är Kim.

Hon har fått tag dom och tyvärr, dom har nåt fel i sitt system, och byxan finns inte kvar i den storleken. I Gottsunda svarar dom fortfarande inte. Så jag tackar så mycket för Kims engagemang, vilken service. Och kontaktar Theresé igen så jag får styra henne till Gottsunda igen.

Så ringer Kim igen, hon har hittat ett par i Övik, haha. Oj, ja jag ska faktiskt ringa dit och fråga om jag kan betala dom nu, och hämta dom på torsdag. Då ska vi nämligen glida nedåt i landet. Verkligen stort plus till Kappahl MVG, och större tack till Kim, hade verkligen inte förväntat mig den hjälpen.

Det visade sig även att Theresé färd ut till Gottsunda, var bortkastad. Hon ringde och sa att dom hade utförsäljning, ska lägga ner. Så där har vi svaret på varför ingen svarade och nopp, ingen byxa kvar.

Nu har man fått tag i den utomordentligt, goda Beefeater Blodapelsin.

Jag tyckte att sprithyllorna började se halvtom och tråkig ut, så jag städade upp dom igår.

Dom var inte halvtomma, snarare lite too much, så jag fick bära ner en korg till källarhyllan

Men man får då lite mer hum om, vad man har

Jag hittade till och med en Ouzo och hade tänkt fota och skicka till Ina, med fråga om det inte snart är dags för en liten sammankomst. Ölen finns ju också på plats, redo för intag.

Städardag blev det, deluxe. Både bussen och huset behövde en genomgång. Och på kvällskvisten, reste vi upp det lilla orangea partytältet igen. Skyddar bra mot både för mycket sol och små regnskvättar.

Om en dryg timme, kommer min brukare på kaffebesök. Så jag ska fixa nåt gott till kaffet åt henne. Tur att Ullas finns nära till hands. Önskar er alla en fin fredag! Avslutar med bilden som Mats Alfredsson tog i onsdags. Nu har han lagt på ett coolt filter…snyggt! Där har ni även hans namn på insta, om ni vill följa honom där.

Sibirisk ren 🦌😉

Av Maria Lundmark Hällsten, 1 november 2020 kl 09:31, Bli först att kommentera

Undrar om det finns sibiriska renar?
Jag drömde i alla fall att jag hade en och den såg precis ut som renen i Frost. Knepigt, jag har aldrig sett Frost, men måste ju ha sett en bild av den i alla fall…nån gång 🤭

Bilden tillhör givetvis Disney 🤓

Funderade en stund över vart renen kom in i drömmen Kom precis på, vart det kunde komma ifrån. Läser boken Jokkmokks Jocke, igen, och igår förekom det renar i texten 🦌
Bra, då var det nog inget Omen om att jag skulle köpa mig en, eller nåt sånt.

Det räcker gott och väl med Winstone. Och apropå han, så gjorde jag gårdagens Halloween till ära, samt Winstone, en pumpaclementin. Han älskar clementiner, här är det dock frukten som dreglar, över nåt.

Och från den ena hunden till en annan hund. En väninna till mig, följde med till Blå Eld, i slutet av augusti, om jag inte minns fel. Och hon knäppte två bilder på mig. Jag sitter på trappan och får plötsligt sällskap av hunden som tillhör en av dom som jobbar där.

Vovven tog plats i mitt knä utan att jag ens sträckte ut en hand mot den, så fin <3

Här kommer nu dom sista 2 bilderna som Nicco fixat, både bilder och mitt smink.

Och slutligen, min bild inifrån bilen, som får avrunda årets Halloween. Moahaa…

Så nu kan vi återgå till det normala, ehh, normalt som i vadå, normalt, kan man undra Här finns det ju skallar, året om.

Ha en fin söndag, allihop! Själv ska jag jobba mitt sista pass för den här veckan, sedan gör jag helg!

Inget medlidande, what so ever :O

Av Maria Lundmark Hällsten, 2 april 2020 kl 10:41, Bli först att kommentera

Man fick ställa frågor om viruset igår, på P4 Västerbotten, och det gjorde jag. Min fråga var:

Folk frågar: Är du frisk, och svarar man ja så är det tydligen ok att träffas. Men stämmer det? Kan man inte bära smitta och smitta nån annan, innan man själv vet att man har det? Jag tänkte att det är därför det är så viktigt att hålla avståndet, och så vidare. Inkubationstid är väl bara den tid det tar från det du blir smittad till det bryter ut, men säger väl inget om smittorisken? Man har ju ändå ingen aning om man är smittad innan man blir sjuk, eller tänker jag fel?

Och svaret kan ni lyssna på om ni klickar på bilden sedan kan man dra fram tiden till 48 minuter och 50 sekunder…ish, och där kommer det 🙂
Det var som jag hade misstänkt, man ska undvika att träffas även om man känner sig pigg och rask. Man kan fortfarande bära smitta och smitta andra. Och det är ju fruktansvärt onödigt. Även om det kanske inte tillhör det vanligaste sättet man smittar på.

Mamma och en av hennes väninnor pratade igår och såg fram emot då dom kan börja sitta ute, för då kan dom ju träffas och fika, om dom håller avståndet. Jo sa mamma, vi får turas om att ta från fatet. Eller, sa jag, så skaffar ni en sån där förlängd arm, så kan ni plocka utan att tafsa på nåt annat 😀

Ja sen får man får också vara glad att det finns dom som kan jobba hemifrån, långt ifrån alla, men en hel del, faktisk 😀

Nu har min dator sin period igen, då jag inte kan skriva stor bokstav, eller andra tecken, jag måste kopiera och klistra in. Skrev det till Theresé och Nicco igår, jojo, inget större medlidande där inte:

Men jag vet, om det nu är som det brukar vara, ett skov, den håller på så några dagar och sen är den som vanligt igen. Kan vara därför dom inte kan laga den, felet finns inte just då, för tillfället. Nå, jag klarar mig, än så länge.

Ska upp på Kvantum idag, har skräp till återvinningen, detta är andra gången sophämtning kommer och vi har inte ställt ut gröna tunnan, den innehåller bara 2 påsar…wow!!!

Måste in på Apoteket, och sedan tar jag lite handling då jag ändå är där. Sen ska jag bara njuta av ensamheten <3

Önskar er alla en fin torsdag!

Scenen utspelas framför våra ögon…varje dag

Av Maria Lundmark Hällsten, 18 augusti 2017 kl 09:05, Bli först att kommentera

Nu ska jag se, om jag kan låta bli att lägga mig i andras uppfostran av deras barn…hm…jo, men det kan jag, däremot så får väl alla ha sina åsikter, gissar jag.
När man sitter ute på vår gård, så passerar det x antal bilar, bussar, ibland lastbilar, drösar med cyklister och ett och annat barn på skateboards, kickboards, sparkcyklar och cyklar för nybörjare…ni vet, dom där utan trampor. Och för det mesta, då det gäller barn på cyklar, så har dom även med sig en förälder, eller två.

Ja just ja…Adam lyckades ju även pricka in att vara här under vintern och fick se både cyklist och skidåkare, passera vårt grindhål, inom loppet av någon minut…he was in chock!!! 😀

Nå, så sitter jag ute igår, jag hör någon som ropar, och ropet stegras till vrål, så tittar jag upp och ut från Ica parkeringen, kommer en pojke på cykel utan trampor…i full karriär. Efter springer mamman (gissar jag), höggravid och försöker få tag i pojken men han ger tusan i vad hon skriker.

HÖR DU MIG? HÖR DU MIG? Skriker hon…nä, uppenbarligen inte, eller så tänker jag att han har lagt på, han vill inte höra.

HÄR är den bilden

Ut på vägen där det kommer flera bilar, och lyckligtvis ser dom pojken. Mamman får tag i honom, mitt på vägbanan, och där stannar dom och tjafsar…uppehåller trafiken…hon har även en hund i koppel, som står 1½ meter bakom mamman.

Dom förflyttar sig till refugen, men ingen bil kan ju fortfarande köra, med en hund på ena sidan, och en labil mamma med en ännu instabilare son, som ingen vet vart han tänker fara.

Så går dom äntligen över hela vägen, hon släpper pojken, som lägger i högsta växeln och susar iväg, åt vårt håll. Jag hör att hon säger nej, vi ska ditåt. Sen passerar han över vår väg, i 120, inte en blick åt höger eller vänster, full fart…spar tid.

Nu dyker det upp en annan tjej, jag gissar att det är en väninnan till mamman. Hon ropar hela tiden pojkens namn…-Sören…jag vill bara säga en sak! Sören! Sören! Sören, jag vill bara säga en sak. Så går rösten upp i falsett och plötsligt börjar hon springa. *Sören är förövrigt ett fingerat namn. 😀

Ja, jag vet varför hon springer, han stannar förmodligen inte och far med sparcykeln över nästa väg, utan att se sig för…OJOJ!!!

Ni hör ju, världens dramatik på vår gata i stan! Det värsta är, att jag kan känna med mamman, paniken, man är livrädd att barnet ska bli överkört, man får tunnelseende, därför ser inte hon allt, som jag sitter och noterar.

När jag sedan berättar händelsen för Nicco, så säger jag att hade det där varit jag, så hade jag greppat pojken och gått över vägen med honom, SEN…hade jag haft ett samtal med honom, och frågat om han ville behålla cykeln, eller om vi skulle slänga bort den. Två alternativ, och ville han ha kvar den, så skulle han bli tvungen att lyssna…jag skulle berätta om hur farligt han betedde sig, och konsekvenser som kan bli, om man inte lyssnar.

Sedan hade jag avlett honom, hela vägen, med att fråga saker, jag skulle berömma honom om hur duktig han var på cykeln, och kanske hur snäll han var som nu lyssnade blablabla…ja, ni förstår.

Sen förstår även jag, att det jag säger att jag skulle göra, kanske inte alls hade funkat ändå, av andra anledningar. Han kan ju ha problem som vi inte vet…men då hade jag förmodligen tagit av honom cykeln…punkt slut, end of discussion!

HÄR är bilden lånad

Vilken dramatik vi kan se från vår gård, tyvärr är detta ingen happening, utan jag ser varje dag, barn som cyklar rätt över, dom har föräldrarna med sig, 20 meter bakom…ingen koll, överhuvudtaget. Ursäkta men jag tycker det är fruktansvärt dåligt. Kliv av cykeln, och visa era barn att det är precis så dom ska göra. När dom är tillräckligt vuxna att kunna hantera en cykel, samt ha vidvinkelseende och kan beräkna en bils hastighet, då kan dom klara sig själv…dom flesta i alla fall, hommelkusar finns det överallt.

Bild lånad HÄR

Önskar er alla en trevlig fredag!

Catwalken

Av Maria Lundmark Hällsten, 15 juni 2013 kl 09:45, 4 kommentarer

Halvtre skulle Nicco lämnas på Estetic, för stylingen inför kvällens poolparty och visning. Själv hade jag passning av Winstone och matlagning, inga större uppgifter men dock ansvarsfulla 🙂

Hämtade upp mamma, som också ville följa med ut till ön och när vi kom dit fick man en smärre chock… vi var inte ensamma där, det var fullsatt under partytälten och det bjöds på mat, efterätter, likör, vin och kaffe. Nu blev det ju inget sånt för mig, jag agerade ju chaufför, men mamma fick sig både efterrätt och drickbart, så jag var rädd att hon skulle sitta och hänga med armbågen ut genom rutan på hemvägen… hahaa… nä, så lättpåverkad är hon nog inte, det krävs nog lite mer än ett ½ glas vin och 1 likör 🙂

Tina var också där med en väninna, så det var ju i alla fall nån man kände, och framförallt kände igen. När vi sitter där och väntar kommer plötsligt en kvinna stegandes mot mig och jag tittar upp på henne och säger hej, antar att det är någon jag ska känna, men det tänds inget ljus, men så säger hon att hon brukar läsa min blogg, att hon sett att Nicco skulle vara där och så kände hon igen mig i mängden, sa att jag skriver bra och sånt där som kan göra hela ens dag, så superbra 🙂

Jätteroligt då man får ett ansikte på sina läsare, det är långt ifrån ofta man får höra av, en som läser, och visst, jag kanske inte heller hade gått fram till en annan bloggare, det vet jag inte, men kul är det då i alla fall, så nu vet du det, du kvinnan som var på visningen igår.

Så skruvades musiken upp och den som faktiskt dök upp på catwalken innan alla andra, var en katt:

Sen kom dom i flera omgångar, och jag är ledsen, Nicco var bäst… och jag är inte jäv, ett endaste litet dugg 🙂 Här kommer lite bilder:

Idag är jag ledig, känns så skönt. Jag fick ont under foten och kunde knappt ta mig framåt på torsdags kvällen, så jag snabbade mig att fixa extrapersonal och byte av arbetspass, och det funkade för alla inblandade och det var ju bra. Nu känns det bättre så jag hoppas att det bara var nåt tillfälligt vajs.

Ska börja städa ur bussen idag, det är ju som passande väder för det, och man vill ju ha den fin till midsommarhelgen, har ni tänkt på det… det är ju nästa helg, jisses anåda. Det är bara att sätta fart. Önskar er alla en toppen lördag!

Farligt med kaffe

Av Maria Lundmark Hällsten, 6 maj 2011 kl 09:41, 2 kommentarer

Vi blev bjudna på kaffe nerei bastun, i måndags. Monika hade fyllt år och kände sig manad, fast egentligen skulle ju vi ha bjudit henne istället, nå.

Det blev prat om kaffekoppars vara och inte vara, och att till exempel min farfar alltid drack på fat. En liten sockerbit i mitten av fatet och sedan kaffe på det, sen balanserades hela anrättningen mellan alla fem fingrarna medan det sörplades kaffe.

Birigitta berättade om en väninnan som varit bjuden på ett finare kalas. Där serverades givetvis kaffet i små fina koppar, ni vet, dom där kopparna med öron så små att inte ens lillfingret går in. Hon lyckades i alla fall klämma dit sitt finger, men sen satt koppen där den satt.

Hon fick inte lös den men klarade av att hålla sin belägenhet hemlig, under hela fikat, sen smög hon ut med koppen gömd i nåt, till toaletten och där var hon tvungen att krossa den för att ta sig loss, haha, måste ha varit en syn för gudarna.

Kontenta, kaffe är inget att leka med, speciellt inte kopparna, går inte fingret in, försök inte klämma dit det ändå, går det inte så går det inte. Men med såna koppar finns ändock en viss risk att hela alltet tippar ut om man inte är tillräckligt stark i nyporna.

Och stark i nyporna är inte jag nå längre. Jag skulle ta fram korven ur kylskåpet, tjopp så flög den över golvet, inte lyckades jag hålla den mellan tummen och pekfingret, inte kunde jag plocka ut stekpannan ur ugnen heller, det fick Åke göra, ja, vad månde bliva av detta, den som lever får se. Ha det fint!

ljus eller hus, psalmbok eller handduk?

Av Maria Lundmark Hällsten, 17 februari 2011 kl 08:50, Bli först att kommentera

Läste återigen en inskickad, sann historia i Hemmets Journal, där det handlade om två kära vänner som samtalade i telefonen. Dom var båda två strax över 80 år och brukade talas vid på telefonen med jämna mellanrum.

Den ena vännen sa då att nu var det minsann dags, nu skulle hon köpa hus. Nämen, hallå, tyckte den andra vännen, är du inte lite väl gammal för det, det är ju jätte mycket att göra och rätt så tungt. Tänk på att du är över 80 år.

Då fnös väninnan och sa, vadå, det är väl ingen sak…och röda ska dom vara.

Den andra vännen övervägde nu på allvar, att hon skulle måsta ringa upp väninnans släktingar och tala om att det hade brunnit och att dom skulle behöva ta ett snack med väninnan innan hon gjorde något dumt. Nu uppfattade hon dessutom att hon inte bara tänkt köpa ett hus utan flera. -Säger du att du ska köpa flera gårdar, frågade hon??? Vadå gårdar, jag ska väl inte köpa några hus…jag ska stöpa ljus.

Haha…den där var ju riktigt bra, och där ser man hur lätt det kan vara att höra fel och missuppfatta vad någon säger. Nu har jag ju en tendens att lätt bli distraherad av annat och igår var det en sån kväll…tydligen. Nicco dansar ju street dance på torsdagar och hon pratade om detta, och sa att imorgon är det ingen dans kväll utan då skulle dom göra annat, alla ska ta med en psalmbok. VA??? Sa jag, och kisade med ögonen åt det håll där hon stod, en psalmbok, vad ska ni göra med den? –Åhhh, ingen psalmbok, en handduk, svarade hon…lätt irriterat.

Jag var absolut tvärsäker på att jag hört psalmbok, men Åke kunde intyga att hon sagt handduk så det var bara att ge sig 🙂 Vet inte heller om det låter så likt, psalmbok – handduk, nä, jag fattar inte vart jag fick det ifrån.

Inte heller vet jag hur jag bar mig åt i måndags då jag dundrade iväg till bilen, på väg till jobbet. Greppade två vantar i förbifarten och begav mig ut, efter en stund då jag ska sätta på mig vantarna upptäcker jag att jag fått med mig två högervantar *suck*. För att slippa sömmen i mitten av handen så vände jag då ena vanten avig, och det funkar ju, fast man kände sig som ett barn som klätt på sig för första gången.

Igår så skulle jag och Åke, träffas uppe på k-rauta för inköp av toalett, duschhörna, badrumsskåp etc. Jag tittar ordentligt på vantarna, innan jag tar ett par, samma mönster och färg på sidan så nu blev det ju rätt…trodde jag ja. Återigen, halvvägs till bilen, så upptäcker jag samma fel, två högervantar har jag fått med mig, snacka om det.

Idag, trodde arbetarna i huset, att badrumsgolvet skulle kunna läggas in, så nu händer det saker. Jag åkte också en sväng på färg affären igår och tittade ut tapet och färg till köket, så nu är det klart. Vi valde även en bänkskiva som ska vara däruppe i köket, det fanns en som ser ut som en perstorps skiva, och det ville jag ha, för att behålla den gamla känslan.

Idag få ni hålla en tumme för mig, ska nämligen besikta stor ”sata cheven” och det kan ju bli kul…eller nåt sånt. Sen börjar jag jobba en halvtimme tidigare för vi ska ha ett litet personalmöte i eftermiddag. Ska även komma på någon lämplig middag till Nicco, Åke kommer att få en typiskt torsdags rätt, ärtsoppa, men det äter inte Nicco (förvånad jag blir då, eller inte). Nå, nåt blir det väl i alla fall, även jag bör ju ha med mig en middag till jobbet. Ni får ha en bra torsdag, det tänker jag ha!

Etikett: väninna

Är du en följare eller skulle du ha frågat?

Låt barn vara barn med allt det innebär

Stöld eller vad säger vi?

Hon ringde, jag ringde, hon ringde igen, och jag med…

Sibirisk ren 🦌😉

Inget medlidande, what so ever :O

Scenen utspelas framför våra ögon…varje dag

Catwalken

Farligt med kaffe

ljus eller hus, psalmbok eller handduk?

Presentation

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Sök

Mina länkar

Arkiv

Nytt från vk.se

Presentation

Maria Lundmark Hällsten