Etikett: vänner

Vi, svenskar, kanske ÄR eljest, so what

Inte var det nå vidare skönt väder ute igår. Det blåste nalta för mycket. Men vi var väl ute för det. Jag gick med Winstone.

Och hittade en litet åkerbärs plantage, kan ni tänka.


Jag fotade även åt andra hållet så jag ska komma ihåg vart det ligger…. kolla bara.


Hahaa… ja inte avslöjar jag våra smultr…åkerbärsställen inte. Men det är ju inget som säger att det blir några bär där heller. Det får tiden utvisa.

Har sett lite skriverier om detta att vi inte bjudit in, våra barns kompisar till middagsbordet, eller att vi som barn, fick gå in i kompisens rum för att vänta medan han eller hon åt middag. Ja, visst var det väl så…

Det roligaste av allt är att det tydligen upprör övriga världen, men är det någon som verkligen frågat oss, ifall vi upplevde det otrevligt, fattigt och att vi var som en outsiders hos våra bästa vänner.

Vi klurade lite på det igår, där vi satt ute på gården i stormbyarna, jag och Nicco. Visst kan det ha funnits olika anledningar, men jag tänker att den största, kanske var att dom som stod och lagade maten, inte gjorde en pizza extra, ifall det skulle poppa upp en middagsgäst.

Man räknar med familjen och dom som vanligtvis sitter där och äter maten. Eventuellt lagade man så det skulle räcka till en lunchlåda, dagen efter. Men gav man bort den, så blev man tvungen att fixa nåt mer. Den som dessutom följde med hem till kompisen, skulle sedan ringa och få tag i nån förälder för att fråga om det gick bra.


Och hur många gånger gick maten du blev bjuden på, verkligen hem, hos dig Barn kan vara fruktansvärt kräsna, och kryddhyllan hos polaren, såg förmodligen inte ut som hemma. Och att man inte satt med, om man inte skulle äta, var väl enbart för att man inte skulle vara ett störande moment. Där dom blev tvingade att sitta och prata med mat i munnen.

Sen gissar jag att det kanske ser annorlunda ut idag. Man har fler alternativ hemma i kylskåpet. Man kan fråga innan, så man är förberedd, ifall man får en hint om att det kommer att vara en person till, i hemmet under middagen.

I andra länder kanske det görs mat i större mängder, dom har ett annat tänk. Ryms det 8 runt bordet så kan vi klämma dit en till. Nä, jag vet inte, men vi som upplevde detta, att få sitta i kompisens rum, medan dom åt, tyckte vi verkligen att det var så konstigt 🤔

Nåja, dom får väl tycka att vi är knäppgökar, vem bryr sig.

Det tycker dom förmodligen redan, och om vi tänker efter, så… ja, jag kan nog hålla med om att vi är nalta eljest

Sveriges nationaldag firas med ett arbetspass i eftermiddag. För 3 år sedan, var vi och tittade på ZZ Top i Uppsala.

Och här fotade Nicco


DET, kan man kalla att fira, tycker jag. Önskar er alla en fin nationaldag

Orange 🟠 eller svart ⚫️ humor, en tolkningsfråga.

Av , , 2 kommentarer 12

Jag blev såld på Marie Tillman, och köpte en bok av henne. Lite jag över henne, haha, fast jag skulle förmodligen inte, säga det hon skriver, men jag skulle absolut kunna tänka det 😅


Sen är det bäst att klargöra att det är stor skillnad att säga och tänka, kontra mena, det man säger. Jag skulle inte säga det för att det lätt kunde missförstås. Jodå, jag har vänner som kan höra ett och annat men vi känner varandra, och då har man oftast en viss jargong.

Och dom gånger jag inte har dom i närheten, och är osäker på hur mottagaren skulle ta det, så tänker jag det bara. Åke får nog också höra en del, speciellt då teven står på, och man kanske fortsätter en mening som nån säger, fast man säger förstås nåt annat.

Visst kan han ibland tro, att jag är seriös, och då får jag allt fråga om han inte fattat att jag driver. Mjo, vi har väl allihop olika typer av humor och kan se det roliga på olika sätt. Det beror på hur vi tar in och tolkar det som sägs och sker.

Satt ute en sväng igår, innan jobbet. Det är roligt att se på fåglarna. Skator, kråkor och kajor, går inte ihop. Oftast är det skatorna som verkar äga plejset. Här tolkade vi först situationen som bråk. En skata och kråka flyger upp i tallen. Men sen sitter dom tyst och stirrar ut varandra.


Tittar bort…


Kråkan piper plötsligt iväg, utan väsen.


Och sedan skatan…


Winstone försöker hålla sin status som gårdsherre, och provar skrämma, duvor, kajor, kråkor och skator på flykt. Han skäller dock inte elakt, utan buffar mer, och visst flaxar dom iväg, en liten stund, och Winstone ser nöjd ut, den lilla stunden. Småfåglar bryr han sig inte om, dom får äta fred.


Åke grävde fram en gammal vikbar stol, den hade Nicke skaffat från nåt ställe. Sedan hade Nicco den på balkongen däruppe, och sist den användes var av Lelle, här ute.


Nu är den tämligen trasig i sits och rygg. Skickade en bild till Theresé och en liten tanke jag fick, what about tyg i orange, och sedan en Linus på linjen, på ryggtyget.

Mm… vi får se, om det blir. Men vi diskuterade lite och klart att svart tyg är mindre risk för att det blir fläckar på. Så en Linus i orange…kanske 🫢

Ha en fin tisdag, allihop!

Tortyr redskap, skulle jag vilja påstå!

Av , , 2 kommentarer 16

På TikTok poppar det allt som oftast upp små reklamannonser. Såg en, där en kvinna står och lindar om magen med en bred elastisk, remsa. Givetvis för att dölja valkar och annat, och få en fin siluett. My godness… 🙉

Jag ryser in i benmärgen och ut igen, då jag tänker på hur obekvämt det måste vara. Kanske ok, om man bara står upp… stilla, och inte rör en fena. Nå, jag tyckte jag hörde en mening i reklamen som jag reagerade på, så jag såg den en gång till. Och jodå, jag hörde rätt.

Den var inte bara bra för en snygg siluett, den är bra för hållningen och TADAAA…

Aptiten, mina vänner. Den kunde få ner aptiten. Tror väl faaan det, tänkte jag. Om du lindar in magen på det där sättet, hur tusan ska du sedan kunna klämma ner mat och dryck. JÖSSES!! Tortyr redskap, skulle jag vilja påstå.

Men det vet vi väl alla, eller njae, men många i alla fall. Att låter något alldeles fantastiskt, så stämmer det förmodligen INTE.

 

Och ALLT  är inte alltid vad man tror…

Lite som alla beställningar från Wish, och andra, suspekta ställen. Det här är vad jag beställde… och detta var det jag fick…


Vill man vara säker på att få det man ville ha, så handlar man med säkra, beprövade kort. Som en fika på Nybro konditori, till exempel  🤩

Med stående fikadagar på Ullas, tisdagar och torsdagar, för Åkes vänner och bekanta. Så valde jag och Ina, en annan del av stan, att hänga en stund på. Deras sallad med räkor är verkligen jättegod, inga krusiduller…nä, couscous hette det visst, utan väldigt enkel med saker du vet vad det är.

Avrundades med en kopp kaffe förstås.


Jag plockade fram kopparna, en till mig, och en till Ina. Vi sitter där och dricker och plötsligt skrattar Ina till. Vi har likadana koppar, kan tyckas, fast hon får inte in fingret i sin kopp  ☕️👈

Hahaa… nä, dom var inte riktigt likadan, hennes öra är betydligt mindre, fast en kort nanosekund, trodde hon säkert att mitt finger var supersmalt eller så hade hennes svullnat 😅

Fick med mig en påse med spröda, fina skorpor från Nybro. 20 riksdaler, varken mer eller mindre.

Fredag, och plötsligt lyser solen med sin frånvaro. Hörs som om det är blött därute. Och jag tyckte jag såg lite stänk på köksfönstret. Antingen är det lite regn i luften eller så har det droppat från taket. Nåja, vad gör väl det, jag har i alla fall jobbarhelg framför mig.

Ni får ha en fin fredag, allihop! Och kom ihåg, gå på dom säkra, beprövade korten… dumt att chansa…

 

Tvärsäkert och kaxigt

Av , , 2 kommentarer 14

Så vart det en grad ännu kallare då vi skulle ut i morse… -14.


Fast det ser ut att kunna vända och bli lite varmare, under dagen. Och då får man istället hoppas att vi slipper snöandet, som tyvärr kan vara en bieffekt av värme, vintertid.


Har sett på Torpet. Det som hänger ihop med Farmen. Tänkte på självgoda människor som påstår sig kunna klara allt. Och i den stunden, dom precis hävdat att dom är okrossbara, så går det åt pipsvängen.

Mm, inte nog med det, utan sekunden efteråt, ska man ha nåt att skylla på. Men varför… Tänk vad lätt det hade varit om man istället visat lite ödmjukhet. Man kan visst vara en vinnarskalle, men man faller hårdare, om man inte kan se brister i både sig själv och i upplägget.

I detta fall, handlade det om just fall, eller att inte falla. Balans stod på schemat. Hur kan man så tvärsäkert säga, att detta fixar jag, tveklöst. Men inte ha i beräkning, ojämn gräsmatta, vind, fokus, dagsform och andra oförutsedda hinder. Titta bara på den här världsbästa golfaren, haha..

 

Jag tyckte det var mest skämmigt, att se nån stå med lång näsa, fast ändå inte kunna erkänna sitt övermod. Hade människan i fråga, istället varit ödmjuk, så hade hon kunnat säga, att detta är jag bra på, men… vem vet, allt kan hända. Jaja, hon är inte jag, och jag är absolut inte hon.

Apropå att säga saker eller att vara tvetydig. På nyheterna i morse sa dom ju detta om restriktionerna som dom nu släppt. Och plötsligt står det folksamlingar på flera hundra, eller kanske tusen människor, och flåsar varandra i ansiktet, Reportern går runt och intervjuar folk. Och många är överens… detta är jättekul, och givetvis ska vi vara försiktiga.

Wow… hur då, försiktig, tänkte jag, fast jag kan ju tänka fel.

Nu är det bestämt vart Wheels kommer att hållas i sommar, om nu inget annat oförutsett, inträffar.


Så 2 juli, vet jag vad jag ska göra, fast jag tillägger lite ödmjukt, ”så länge inget annat händer, förstås.” Ha en fin onsdag, mina vänner!

Det var det, det…

Av , , Bli först att kommentera 13

Fortsätter kolla i arkivet för 2021. Men tänker att ska man dra ett år som gått, lite snabbare än månad för månad, så summerar jag så här, istället.

Vi bytte ruta på Camaron… 2 gånger 🤭 Men inte utan problem på vägen, då vi blev tvungna att rost laga, innan. Genomgång av motorn, pågår fortfarande så det kommer nog att bli en bättre och roligare sommar i år…bilmässigt. Här fotade Mats Alfredson.

Det fick bli en till tatuering, och nej, hittills har jag inte betalat för en enda av dom, så… Det var förövrigt, Pontus på Port Royal i Holmsund, som gjorde den.


Vi höll oss mest häruppe i hemtrakterna, firade midsommar i Malå, med släkten. Det var invigning av barbåt och annat roligt.


Vi var även där några veckor av semestern.


Vi besökte Bageri Vojmån, för tredje gången, men denna sommar med festligheter och träffade trevliga människor som har samhörighet med Annika och hennes sambo, Håkan. Mycket trevlig sammankomst.


Mixtrade och flyttade om lite varstans, mikron fick ny plats. Men för att det skulle funka fick jag tömma kylskåp och frys, inte tvärgjort. Sen bänglade vi en hel del för att få ut kylskåpet och sedan tillbaka. Vad jag inte berättat var, att då det var gjort, och 3 dagar senare, skulle mikron användas men då var det fel på uttaget.


Dessutom var det dagen då jag föll och skadade ryggen för andra gången, så att fixa det problemet var inte aktuellt. Men… igår, då Anders var här och kunde hjälpa till, så fixades uttaget och nu funkar det som det ska.


Jag målade, fixade och trixade i bussen. Blev inte helt färdig men blir man någonsin det 🤔


Mycket otursförföljda, fast väldigt mycket roligt också. Jag hann träffa Annelie i Renbergsvattnet, mer än en gång. Vi har timmar i telefonluren, väldigt mycket skratt, faktiskt.

Har hängt lite mer med kusin Anna, året som gått, och förhoppningsvis blir det ännu mer, detta år.


Allt elände tar inte sån plats, då man kan roa sig med andra saker. I slutändan är det väl dom roliga sakerna som betyder nåt, dom som man kommer ihåg.

Nu är Theresé, Anders, Sally och katten Bobby, på hemväg till Järlåsa.


Theresé visade btw en sida på nätet där man kan kolla hur stor en hund är i verkligheten. Här kollar dom in en ras som Anders är sugen på, men den är stor.


Gissar på en lugn dag, idag. Går väl runt och polimasar lite. Laddar för jobb imorgon, och att det nya året ska kicka igång och allt blir så vanligt som det kan tänkas bli. Presenten jag fick av Helena, tror det var i födelsedagspresent, får avsluta dagens inlägg.


Önskar er alla en fin söndag!

Tryck 1️⃣ eller 2️⃣ alternativt 🔢

Av , , 2 kommentarer 17

Såg denna artikel igår…


Och ja, det första jag tänkte var att, om dom skippade deras 6 minuters intro, före varje samtal till vårdcentralen. Där du uppmanas göra ditten och datten och om du har det där ska du göra si, och har du det andra kan du göra så eller alternativt välja nummer 4 så får du veta 17 andra saker du kan göra.

Jag blir så förbannad varje gång jag ska slösa bort 10 minuter till att lyssna på en massa dravel. Här borde det finnas ett alternativ i början. Tryck 1 om du aldrig hört infon tidigare, tryck 2 om du VET vad du ska göra.

Nu gällde inte artikeln samtal till vårdcentral, utan det var 1177, så jag spårade lite fast jag står kvar vid min åsikt om samtal till vårdcentral.

Om man vill skippa alla köer kan man kanske rådfråga kompisar eller vänners vänner fast med stor risk, att det kan sluta så här.


Frågade Åke igår, innan jag skulle iväg på jobbet, om jag möjligtvis är den enda personen i världen, som tappat bort sina favvo jeans. Ja det är sant. Jisses, jag använder dom jeansen, säkert 4 dagar av 7, och nu kan jag inte hitta dom 🧐

Jag menar hur svårt kan det vara. På hur många ställen tar jag av mig byxorna. Man kan börja fundera hur man är funtad. Så tog jag upp en hög tvättade kläder igår, och mina nyinköpta, varma fina sockor, ser ut att ha krympt, några storlekar.

Hm…kan mina jeans, ha krympt till storlek 0, eller… nåt att klura vidare på, under dagen.


Idag ska jag tillbaka till Mirakelqvinnan, och utsättas för mer smärta. Men, till slut hoppas jag att det ger med sig. Ska till mamma efter det och trösta mig med kaffe.

Hoppas solen skiner på era huvuden och att ni får en bra dag!

Inredningsanpassning efter våra vänner 😅

Av , , Bli först att kommentera 17

Så var det den här dagen igen. Åke frågade igår om det vara 11 år sedan vi gifte oss, och jag fick tänka, att då kan han egentligen INTE, tycka att vi haft det tråkigt och långsamt. Det är nämligen 16 år sedan, just idag.

Och återigen, hade nu Åkes föräldrar varit i livet så hade vi haft kalas. Dom fyllde ju år, 5 oktober, bägge två. På bilden är vi på ett annat kalas, och det är några år sedan, kan jag ju säga.

Nåväl, vi tänkte inviga Rökstugan och inta en lunch därborta. Sedan hade vi faktiskt turen att bli hembjudna till Jan A och Ingegerd på en fika, och tiden var ju perfekt, från lunchbord till fikabord.

Om min farmor hade levt, så hade hon, tro det eller ej, fyllt 104 år igår. Det var Theresé som påminde mig om det, igår. Sigrid, världens snällaste farmor, minsann ❤️


Jag och Winstone tog en prommis efter middagen igår, och kollade in Tvärån. Ja, inte var det då normal nivå på vattnet, usch så tråkigt för dom som ligger i farozonen för översvämning. Inte för att nån kan svära sig fri från att det kan hända oavsett vart man bor, men nog skulle det vara mer nervöst om man bodde lite närmare Tvärån.


Åke fick i uppdrag att byta vår lampa, i den första hallen. Där har denna glaslampa suttit förut och nu var jag less på den. Nån här som vill ha den..


Och nu fick då den här i orange nyans, komma sig upp i taket. Lite kul dock att vi måste anpassa vår inredning efter längden på våra vänner 😆


Nä…sa Åke, den här höjden går inte, tänk om Brälla kommer in här…Och Söderberg, nej, det går inte. Ja, Mats Tigern Boström är ju inte så kort i rocken heller. Ja, det var bara att höja upp den en bit, tror att den kan ligga just precis i hårfästs höjd, men… nu får det duga.

Jag får ju reta mig varje dag på att vår badrumsspegel är anpassad till en människa som är 2 meter.. ish, lång, jag är ju glad om jag får se mitt hårfäste där jag står på morgonen.


Haha…JAG VET, jag spårar, riktigt så högt upp sitter den inte, men ändå.


Upp till kanten på spegeln, alltså längst upp, är det 1.95. När jag står så nära jag kan, det vill säga framme vid handfatet, så är mitt huvud i höjd med övre kanten på det där, konstverket som sitter till vänster om spegeln.


Så upplevelsen, åtminstone för mig, är att jag känner mig kort i rocken, där jag står. Nåja, kort i rocken må jag ju vara men inte så liten på jorden, ändå, haha..

Och med det så önskar jag er alla en fin tisdag!

Ont ska med ont fördrivas 👹

Av , , 2 kommentarer 16

Den här dagen för 4 år sedan, var det studentbal för Nicco, att 4 år, kunde gå så fort. Samtidigt som det känns som om det var i ett annat liv.

Apropå Nicco och ett annat liv. Hon skickade denna lilla konversation, nåt minne som dök upp på hennes FB, för 3 dagar sedan. Hahaa, hennes mamma kunde tydligen vara en pain in the hum…jodå, det kan hon säkert vara idag med, om hon vill 🤣

Vi förberedde även mitt 50 års kalas, den dagen, och rönnen fick vika hädan, så att partytältet skulle få plats.


Det är mycket man gör för sina vänner… året därefter rök ju den stora tallen, Åkes 60 årsdag till ära. Allt för att få plats med tälten och fortfarande få ha lite svängrum. Haha, eller så fick tallen ryka för att den höll på växa sig aningens för stor, men man kan ju skylla på nåt annat 😁

Jag höll inte på att hitta lupinerna igår. Men så såg jag några små blommor, och förstod att dom inte riktigt var färdiga än. Nå, jag tog då några för att se om dom kan fortsätta bli lila, bara genom att stå i vattnet.

Och ja, jag vet att dom ska slängas i brännbart för att inte riskera att dom förökar sig på nåt sätt. Tåliga är dom då. För innan jag var hemma så slokade dom såpass att jag trodde det var kört. Men, med lite tid i vattnet så stod dom upprätt igen.

Ikväll är det årets första Gammlia 2.1, men jag har fortfarande ingen bil, så den kan man fetglömma. Dom kör som ifjol, med andra ord ingen träff på Gammlia, utan några får starta därifrån och sedan kör man snitslad bana runt Umeå med omnejd.

Jaja, det får bli då det blir, finns inte så mycket jag kan göra för att påverka situationen.

Nu efterlyser dom fästingar igen. Alltså om man hittar nån som inte borde vara där, en av ovanligare typ, så ska man fota, lägga in i frysen, avvakta svar och sedan skicka in den. Klicka på bilden om ni vill läsa mer.


Jag gjorde det där ifjol, då skulle man dock inte fota utan beställa en speciell påse att skicka in fästingen i. Mm, det var intressant, för hur än jag letade på deras hemsida, fann jag ingen påse att beställa, förutom en liksäck, för kossor och aningens större djur.

Haha, det kanske hade varit humor, att beställa en sån påse/säck, för nåt så litet. Men jag iddes inte skojsa till det. Däremot försökte jag mig på att mejla dom, men fick inget svar så då fick det vara. Nopp, fästingen finns inte kvar i vår frys, den brändes upp, precis som lupinerna ska göras.

Ont ska med ont fördrivas!

Nä, min vänner och alla andra, ni får ha en fin onsdag, på återstörande!

Stötte på patrull 🚫

Av , , 4 kommentarer 15

Då var bilen, Camaron hämtad från Carglass, vet inte om den ser så bra ut, nu heller.

Dom stötte på patrull, jisses 😬 Tydligen så limmas bilrutor, ofta med silikon, eller limmas, tätas kanske. Silikon i kombo med annat, kan göra att det fräter på lacken och sedan blir det rost.

I det här fallet är det rent ut sagt hål i den så kallade A balken, där rutan har en av sina fästpunkter. Samt runt hela ovansidan. Så det man då bör göra, är ju att svetsa. Och det är väl självklart, annars sitter man med det där berömda skägget i brevlådan om nåt år eller två. Eller så skippar vi skägget och sitter med en ruta i knäet.

Det blir ju som att välja mellan pest eller kolera. Så vi tar det tredje alternativet. Vi anlitar någon som vet hur detta ska göras. Tur man har vänner som har vänner som jobbar med sånt här. Får veta till veckan om just Brällas väns kollegor, har en öppning i schemat.

Annars lär vi få söka vidare efter nån annan. På Carglass är dom jätte trevlig att ha att göra med. Det var absolut ingen panik för deras del, rutan ligger där den ligger, och inte tog dom nåt betalt heller.

Får upp många minnen nu, från tävlingar. 2016 var det Sättna/Sundsvall. för Niccos del.


Konstigt då man tittar på bilder och filmsnuttar, så känner man dofterna, värmen, ibland regnsmatter men det är ju verkligen försommar feeling.

Tina ringde igår kväll och det är samma sak där. Många minnen, mycket vi ändå har gjort tillsammans. Vi kanske var produktiva, och som hon sa, och vi har sagt förut. Vi hade ju tid, våra barn var ju vuxna även då. Eller om inte vuxna som i vuxen, så var då Nicco, självgående.

Fast nu sa ju Tina att man inte fick säga inte, samt aldrig säga att man, inte har tid. Tid finns alltid. Och det är väl en sanning, fast kanske med modifikation. Det beror på hur man tolkar saker.

Tiden är ju nåt du bestämmer över och hur du planerar dina dagar. Eller vad som är det viktigaste för dig. Man väljer förhoppningsvis det man själv känner är det rätta. Även om det är precis det man ska göra, så finns det många som inte tänker på det sättet. Man gör saker för andra, hela tiden. Och då finns plötsligt inte den där tiden över, till det du ville göra.

Jag drömde i alla fall att Tina kom och plockade upp mig i deras husbil och vi var ute på vift. Jag såg en helt underbar vy, en solnedgång som speglades i vattnet och jag bad henne att stanna. Stanna stanna…jag fick lite panik, för att solen försvann snabbt och jag skulle inte hinna fota.

Hahaa…Tina nitade fast i nån skogsdunge och det var stenigt och ingen väg, men hon stannade. Fast fotoögonblicket var över. Men vet ni vad, jag tjyvlånar en av Annelies solnedgångar från deras Rote.


Lite lustigt ändå, för solnedgången i drömmen och att fota den, kommer säkert av dom bilder Annelie lagt ut. Så nu vet ni, ni finns i mina drömmar.


Nicco pysslade på med hennes Van igår kväll, och hon tyckte att hennes mamma kunde gå upp till henne och hämta ett glas Rosé vin. Fattar ni, hon skickar en som inte dricker vin, att hämta ett specifikt vin. Kunde det gå annat än obra.


Roligt ändå, att av 2 sorter hon hade en flaska och en box, så tog jag fel, hahaa… och vilken tid innan jag ens kom på hur man får ut det där från boxen.

Vi satt ute och eldade en stund men det var inte alls skönt i luften även om solen var framme. Som isande vindar, nej, lite mer värme tack. Nicco beklagade sig över att fåglarna skitit på hennes bil. Och mja, det finns ju tydligen åtgärder man kan vidta.


Ni får ha en underbar lördag, allihop, det hade jag tänkt satsa på, i alla fall.

Vad prioriterar du?

Ibland känns det verkligen som om dygnet saknar några timmar. Allt man borde göra, allt man vill göra och allt man gör fast tiden inte riktigt räckte till. Då ska man plötsligt prioritera, vad är viktigast, vad ska man göra för varandra och vad är det man borde göra för sig själv.

Har en vän jag pratade med för ett tag sedan, och denne vän, berättade att vid ett samtal med en psykolog, där det talades, om just saker man inte hinner med och som tynger en. Sånt som blir jobbigt för man inte känner sig tillräcklig då man inte gör det andra förutsätter, att man ska göra.

Då säger psykologen plötsligt, att min vän, ska lägga ner sina planteringar, blommor och grönsaker, för att få tid över till städ och matlagning etc. Och nu ska ni då veta att just växter, ligger min vän, varmt om hjärtat.


Jag blir chockad, på allvar, HUR kan det hoppa nåt sånt ur munnen på en människa som ska hjälpa en som inte ligger på topp? Rycka undan mattan och ta bort det enda som h*n gör som känns som egen terapi.

Det är väl för tusan dom bra, ”feel good” grejerna man ska pyssla på med, för att höja sig själv och för att få den där energin som krävs för att göra andra, mindre roliga grejer. Nej, ursäkta, jag tror att den psykologen bör söka hjälp själv, innan hon ska försöka sig på att hjälpa andra med såna, fruktansvärt dåliga tips.

Det finns en tid för allt, faktiskt. Då jag själv känner att tiden inte räcker till, så vet jag ju, innerst inne, att vi dör inte om jag inte dammsuger idag utan flyttar fram det till imorgon. Tvätten kan ligga kvar i korgen en extra dag, vad spelar det för roll, egentligen. Eller om jag skippar ett, samtal till en av mina vänner och tar igen det nån annan dag. Bättre med kvalitet än kvantitet.

Det är inte sakerna som kanske ska prioriteras utan vad man väljer att lägga sin tid på och hur länge. Och det vet vi väl allihop, att man ska lägga sig överst på prio listan även fast jag vet att det är jättesvårt. Så det är det man borde lära sig först av allt.

Sänker du dig själv, så orkar du inte finnas till för andra heller.

Själv har jag kommit väldigt långt, det fanns en tid då jag inte tänkte som jag gör idag. Jag gör ofta saker för andra, men… det är för att dom ger mig saker/input, tillbaka. Och det är det som gör att jag fortsätter, det är ju mitt bränsle, och det behöver vi alla för att fungera.

Så, nog om detta, det blev en längre förklaring på varför jag inte hade tid att dammtorka fönsterbrädorna härnere, igår, haha, jag hade annat för mig, faktiskt. Och det var nåt jag pratade om, med en av mina vänner, då detta poppade upp, igen, i mitt huvud. Här kände jag att jag ville sätta det på pränt.

Det finns en tid för allt, jag lovar, men den viktigaste tiden är den du ger till dig själv.

Ha en fin lördag, alla mina vänner och alla andra!

Maria Lundmark Hällsten