Etikett: världsfreden

Det ena ger det andra, ger det tredje

Av , , 2 kommentarer 10

 

Jag skjutsade upp mamma på lasarettet igår och medan hon var där så hade jag bjudit in mig själv på en kaffe hos Ullis, som så påpassligt bor alldeles i närheten där. Vi hann prata en del, och hon har som vanligt så mycket klokt att säga att man egentligen skulle ha med sig ett anteckningsblock  🙂
Vi är nog inne på samma linjer, för det mesta, men vi uttrycker oss kanske lite annorlunda, men det är kul då man kommer fram till samma sak, och medan en berättar en sak så öppnas ögonen på den andre, och så kan man fortsätta i evigheter. Tänk, en vecka tillsammans och då hade VI, löst världsfreden, jojo.
Nicco smsade och undrade om jag kunde plocka upp henne efter skolan så då gjorde jag det och vi åkte direkt till Nordsjö design, istället för hem, och beställde tapeter och färg, dit upp till Niccos hall. Den har ju blivit ett långtgående projekt då den legat på is, i omgångar. Pappa gjorde ju nya dörrfoder och dom har nu legat på golvet i köket däruppe, sedan vi hämtade hem dom, i augusti.
Och nu, med en hund i antågande så tyckte jag att det kanske var dags att avsluta det vi påbörjat. Och inte nog med det nu då. Mamma skickade en mask med mig hem, för 2 veckor sedan. Och undrade om det kunde vara något för Nicco. Hon i sin tur tyckte om masken men inte färgen, och jag tyckte naturligtvis om färgerna jag, men inte nödvändigtvis maskens utseende.
Sedan har den legat på hallbyrån och jag har gått runt med den för att se vart dem kunde passa in, och sååå… för 3 dagar sedan så hade jag tänkt klart. Det skulle upp nya gardiner i vårt lilla hallfönster och masken ska hänga bredvid. Men att hitta ett tyg i dom färgerna var inte lätt, men på nätet efter en del surfande så fanns det plötsligt där.
Så här ser masken ut:
 
 
Och det här är tyget:
Men jag stoppade inte där jag, nu ville jag ha en fondtapet i hallen också, för att lyfta fönstret lite, så dom hittade vi också igår, och beställde. Min bild av dom tapeterna, som jag fått i huvudet, fanns dock inte att uppbringa, och jag frågade Camilla (en brorsdotter som nu råkar jobba där) om hon verkligen menade att jag beställt mitt gardintyg helt i onödan. Men vi hittade till slut en tapet som kommer att bli perfekt, Nicco föll för den, och jag fick ge mig, det blir ingen fondvägg som är röd, orange, gul och svart (utan blommor) det blir något annat. Och slutresultatet lär ni nog få se, sedan.
Så här ser tapeten ut, som Nicco ska ha däruppe, men inte i den färgen, utan det blir lila, och som fondvägg, ävriga väggar ska då målas:
Jag köpte en påse tuggummin för några dagar sedan, och dom här var verkligen tårdrypande starka:
Sa till Åke att ta ett igår, varför då, frågade han, jamen därför dom är ju ny, ser du ju. Ja, det är väl tur att dom är ny, svarade han, hade ju varit förjäkligt om dom sålt begagnade tuggummin. Moahaha… han tyckte förövrigt också, att dom var snäppet starkare än man förväntat sig. Ha en fin dag, allihop!

Det är ju världsligt…

Av , , 6 kommentarer 21

 

Att vara på rätt tillfälle vid rätt tidpunkt eller fel ställe vid fel tidpunkt, det var gårdagens lilla diskussion. En olycka sker ju inom loppet av någon sekund, ibland inte ens det. Hur många gånger har man inte sagt, tänk om jag varit tio sekunder tidigare, då hade det där varit jag… eller tvärtom.
Tänk om vår pappa, hade sett en fågel, där han stod och svetsade, kanske han då hade tagit ett steg tillbaka, och undvikit järnbalken som föll över honom. Ponera att stegen INTE hade stått bredvid honom då hade den inte varit det lilla skydd som krävdes för att han faktiskt finns här idag, om än, svårt skadad.
Jag vet att detta resonemang är ett sätt att bearbeta, för allt som oftast får man inga svar, man gissar, tror och det känns bättre om man har en förklaring. Och saker händer, utan någon som helst tanke bakom… så är det bara.
Jag har ju en klok liten vän, hon som har en son som varit jättesjuk, hon sa en gång, att hon var så less på alla som sa att allt hade en mening, för hon kunde för sitt liv inte begripa hur hennes sons sjukdom skulle kunna ha en mening.
Men ok, sa hon, nu hade sonen skrivit under att han efter sin död, ville donera sina organ, och då kan det ju faktiskt vara så att ett av hans organ skulle ges till någon som behövde det, som sedan födde ett barn… som i sin tur fick ett barn som någon gång i framtiden, löste världsfreden, DÅ, har ju allt detta en mening, och min son skulle vara delaktig i något stort.
Men hur stor är sannolikheten för detta, sa hon, och aldrig får jag veta det heller…
Men just det… kanske är det som är meningen. Vi ska inte veta allt, vi ska heller inte förstå allt, då kanske det med blir galet. Hur det än är så vet i alla fall jag att detta är något av det värsta vi alla i familjen varit med om, och det jobbiga är all ovisshet.
Ingen kan svara på hur det kommer att bli, men vi har i alla fall fått lite glädjande besked och det kändes jättebra och upplyftande, och att han har en fruktansvärt lång väg tillbaka, det vet vi också, fast då tänker jag, att han har ju all tid i världen… så tiden blir ju en världslig sak, precis som mycket annat har blivit den senaste tiden.
Jag önskar er alla en fin dag!
Maria Lundmark Hällsten