Pratade med Theresé i förrgår kväll. Hon har nu hittat på att hon ska lära sig att väva… Väva gör hon redan fast med nåt som kallas varp, och den kan man använda för att till exempel väva skoband. Här fotade jag då hon satt uppe i Storstugan/Lainejaurudden en sommar för 4 år sedan.

Nä, nu ska det vävas bredare saker, fast det är inte med en vävstol utan nånting mindre ändå. Hon berättade att hon trätt upp alla trådar men ser att det blev fel. Hon måste då trä om alltihop från början. Då hon sa det, fick jag en bild i mitt huvud hur jag sitter där och gör allt detta.

Sugen på att sätta igång med själva görandet, men måste börja om från början. Sa till Theresé. Om det där hade varit jag hade jag slängt allt på öppen eld och bränt upp det. Skulle aldrig ha det tålamodet.

Jösses, och där sitter hon nu och testar att väva med vit tråd som följde med, bara för att lära sig själva processen, och nu försöker hon klura ut hur man gör mönster. Oh my guard… inget för mig. Fast det kan vara min lätt vinklade hjärna, som gör att jag känner att vissa saker, lämnar jag bara därhän.

Imponerande ändå att ha såna där skills. Vill gärna tro att hon och Nicco, fått sina färdigheter från mig, jaja, och från Åke också då. Han tillhör ju den skaran som kan kolla ett sprängschema och veta vad han ser. Inte jag, jag ser bara en massa streck, huller om buller.

Men så brukar man också säga att ingenting är omöjligt. Nej, inte om man kollar in den här killen, wow!!

Han har ett INSTA gram konto om man vill se fler av hans alster @daya_microart

Jag vill dock tro att vi alla kan göra saker, fast vi gör på olika sätt och vi väljer väl att hålla på med det vi finner intressant. Då vill man ju lära sig och utveckla det man håller på med.

Var och hälsade på en kvinna på ett seniorboende igår. Och till henne ska jag nu en gång i veckan. Vi ska underhålla varandra med prat, kaffedrickande, handla nån gång, promenader och ja, såna där vardagliga saker, som kan ge en extra guldkant. Ser fram emot det. Och längtar givetvis efter att få ett schemalagt arbete så man kan landa i invanda rutiner igen. Men det är på G, så…

Apropå arbete, så hörde jag en historia på TikTok igår. Där var det en man som efterlyste oväntade händelser, man varit med om, som är snudd på för bra, för att kunna vara sann. En annan man berättar då om något han inte varit med om själv, men han hade sett historien på Youtube och det var något han inte kunde släppa.

Detta utspelas på 80 talet och telefonkiosker var vardagsmat. En man som bor och arbetar i England, har tagit ut 2 veckors välförtjänt semester. Han är ute och går på stans gator och passerar en telefonkiosk.

Telefonen ringer (här måste jag tillägga att ja, man kunde ringa till en telefonkiosk, så det var inget trolleri). Han går in och svarar, och på andra sidan luren är en kvinnlig kollega till mannen.

Hon ber om ursäkt men frågar om han har möjlighet att komma in på jobbet. Dom har ett problem som han skulle kunna vara behjälplig med. Mannen står som ett frågetecken och svarar, men hur kunde du veta att jag gick här? Kvinnan förstår inte vad han menar, utan säger att jag har ju bara ringt ditt nummer. Mja, fast jag står i en telefonkiosk, du kan omöjligt ha ringt mitt nummer.

Kvinnan är ihärdig och säger att det är hans hem nummer hon ringt. Mannen insisterar dock, på att det inte stämmer så hon fram löneavin, där hon hittat hans nummer. Och inser att hon slagit in siffrorna som står på dessa avier, och inte hans telefonnummer. Alltså, kan vi få oddsen för den händelsen, tack!!

Mannen som berättade historien på TikTok, säger att han tror att det ska finnas kvar på Youtube. Jag har inte lyckats hitta den men vet inte riktigt vad jag ska använda för sökord. Nå, jag hoppas den är sann, för den var verkligen, snudd på, alldeles för bra. Men också ett bevis i så fall, att dom mest förunderliga saker och ting kan hända.

Ha en fin dag, mina vänner och läsare!