Etikett: varulven

Mörka typer

Av , , 6 kommentarer 5

 

Jag och Nicco ska klara oss själva idag, och det gör vi ju säkert också, Åke ska åka kalldraget, ett rally i snö och med frågor runt en snitslad bana.
Vi däremot ska inte köra rally men hade tänkt oss ut på Expo och kolla runt lite och sedan ta en fika på Nybro konditori, jodå, sämre saker kan man ju roa sig med  🙂
Men dessförinnan ska jag nog ta en promenad i huset med snabeldraken, och kanske till och med torka lite med golvmoppen, inte fullt så underhållande och kul men desto roligare då det är gjort.
Vi pratade igår om hur konstigt det blivit om man tänker på serier som nu går på tv eller filmer som visas på bio och böcker som yngre förmågor läser. Det är väldigt mycket vampyrer, zombies, konstiga mörka människor där den som har mungiporna längst är den man ska se upp till och tycka är bra.
Själv hade vi visserligen greve Dracula, varulven, den där håriga typen som såg ut som en förvuxen apa, och Frankenstein, en typ att tycka riktigt synd om, med skruvar i pannan och ström i skallen. Men var dom verkligen så där läskiga så man inte tordes sova på natten? Inte för mig i alla fall.
Men visst, vi är ju även där, väldigt olika allihop. Chefen berättade att hon inte tordes gå i vattenpölar efter att hon sett Hajen 🙂 Själv tror jag inte att det hade kunnat rymmas nå större faror med huggtänder i dom små pölarna, men vem vet.
En person jag däremot tyckte var riktigt läskig, var Ernst Hugo Järegård. Jag kunde inte ge mig till att gilla varken hans uppsyn, röst eller något överhuvudtaget som han medverkade i… och då undvek jag givetvis att se något med honom.
Men så kom då Kalle och chokladfabriken. Jag tror att det var då Theresé var liten. Det var en tecknad version och uppdelad i flera avsnitt. Berättarrösten var just Ernst Hugo, och kan ni tänka er, efter att ha lyssnat och sett det barnprogrammet så kunde jag inte annat än börja digga gubben. Han var ju helt suverän att lyssna på, och visst hade han ett udda utseende, men det blev inte lika hemskt efter att ha fått höra honom, utan han blev tvärtom, lite fascinerande att se på… jätte knepigt men sant.
Nå, där ser man hur det kan vara och även att man kan ändra åsikt fast man egentligen inte tror det, till en början. Jag önskar er alla en fin lördag!
 
Maria Lundmark Hällsten