Etikett: vilse i pannkakan

Inte visste vi vart vi var, inte

Av , , Bli först att kommentera 12

Åke åkte hem igår. Han var lite less på regn och rusk, även om det är det i Umeå också. Där är det kanske mest skillnad i temperatur, tänker jag. Vi har 12 grader här, i detta nu. Winstone struntar då i att det är hundväder.

Nå, han tar några dagar hemma, fixar gräsmatta, köper saker som finns där men inte här, till hans projekt. Och förmodligen, njuter han lite i teverums soffan också. Ett bra place att vila upp sig på, med teven på, i bakgrunden.

Men… vad kan man då göra här, för att hålla värmen, månntro? Jo, man kan ta på sig arbetskläa, tejpa fast diskhandskarna med gorillatejp och hoppa ner i sjön.


Precis vad jag gjorde igår. Onaturligt varmt i vattnet, jodå, jag vet, galonisarna/vadarstövlarna, gör att man slipper bli blöt. Fast man måste ändå ner med armarna i vattnet. Den där tejpningen, var dessutom värdelös. När jag pausade och skulle ta bort tejpen så tog den även med plasten i handskarna.

Nicco grävde upp en svartvinbärsbuske, och langade sten tillsammans med mig. Vi la ner 3 stenplattor så nu är hela sidan mot altanen, stenbelagd samt sjoket av sten ner mot sjön. Kvar är att fylla upp små hålorna och sen ska det på sand, så det sätter sig lite.

Passade även på att ta rätt på järn och metallskrot som jag fyndade på botten.

Vi kände oss lite suspekta där vi gick omkring med storstövlen, spadar och skottkärra. Passerade nån båt och vi tänkte att dom kanske tror att vi håller på att gömma undan något lik.

 

Mitt emellan sent mellanmål och middag, så hittade Nicco på att hon ville åka till Jokkmokk, vårat Jokkmokk då. Osäker på stavningen, faktiskt. På kartan ser det ut som man stavar kk, men tror mig ha sett andra kartor där det stavas med ck. Well well, huvudsaken, jag vet vart jag är….hehe.

Vi tog vägen till Kokträsk, den vägen är det säkert över 25 år sedan jag åkte. Vi brukar ta den som går vid Skellefteälven. Och givetvis, så passerar vi Kokträsk i jakten på en avtagsväg till höger. Men hamnar på en: ”FARA kör på egen risk, hinder kan förekomma väg”…till vänster.

Den var snäv, lerig, blöt och på sina ställen, med gräsmatta i mittensträngen. Om vi tyckte att vägen till Hedberg, var en skitväg, så var den, rena rama autobahn, i jämförelse. Oh my, here we go again!! Vi svängde höger, sen svängde vi höger och när vi gjorde det för tredje gången, så hade vi nog insett att detta kunde omöjligt vara den väg vi skulle ha kört.

Jaja, vi kom slutligen till en vändplan, körde tillbaka och kom underfund med att vi skulle ha kollat till höger, betydligt tidigare, i Kokträsk. Nu iddes vi inte köra tillbaka samma väg utan tog 2 vänster och sedan höger. Lite vilse i pannkakan var vi allt.

Så här ser det ut, vi är på Udden, markerat med gult, vi skulle upp till krysset. Den gröna linjen skulle vi ha kört, men vi tog den röda och hamnade utanför kartan, haha.

Här en enklare version, krysset skulle vi till fast…


Och det roligaste av allt var att i mitten av alltihop, kommer vi fram till ett STORT stenbrott, där dom ställt massiva stenar som hinder, vi svänger vänster, för det är det enda alternativet. Och där öppnas plötsligt vägen upp, Nicco tittar ner och ser denna damm. Jösses, mig veterligen har jag aldrig sett den förut.


Möjligtvis om jag och Åke, för 35-39 år sedan, utforskade skogarna här omkring. Men i så fall har jag förträngt det.

Renar fanns lite överallt, Winstone såg smått frustrerad ut där han stod och flåsade.


Följde vägen och hamnade jämsides med älven och sen kom vi ut på storvägen som leder antingen till Arvidsjaur eller tillbaka till stugan. Renar även här efter.


Dodgen såg ut att ha varit på äventyr, i alla fall.


Nicco fixade en sen middag. Och denna potatispizza på libabröd, är nog den godaste jag ätit, så här långt.


En riktig arbetsdag, blev det. Vi får saker gjorda och det känns jättebra. Styrketräning fast med naturliga redskap, så att säga. Stenar i vattnet är lätt, men prova kasta några kilon över en kant som är i brösthöjd…jisses.

Idag blir det en Loppis sväng till Malå-Vännäs, och sen blir det säkert mer arbete på det. Finns alltid nåt som borde göras, här. Önskar er alla en fin måndag!

En utan ände, och en med två 🫓🌭

Av , , Bli först att kommentera 11

Tog denna underbart vackra, (driver lite) ”mitt emellan årstids bild”, i förrgår.


Ni förstår symboliken va, skotta barr, haha… Ja det går som vanligt runt runt, utan ände. Precis som den där förbaskade pannkakan utan ände, fast korven har två 🌭

Vilse i pannkakan var jag inte igår, jag visste precis åt vilka håll jag skulle och vad jag skulle göra vid målpunkterna. Men inte utan vissa hinder på vägen.

När det var dags att bege sig av till frukosten på Nybro, högg jag kompostpåsen. Jag gillar att göra 2-3 saker på samma gång, då jag liks ska åt det hållet. Här tappade påsen botten och innehållet tömdes ut på hallgolvet 😵‍💫

Jag brukar vanligtvis INTE, svära, för det finns som ingen idé att göra det. Gjort är gjort, mjölken är spilld, det är bara att torka upp. Men där kom det en svordom, så jag tror nästan att Winstone, kände sig skyldig 🥹 Han stod fastfrusen nån minut.


Fram med soppåse, sopborste och snabeldraken, tjopp tjopp, och iväg. Nej, jag flög inte till Nybro på snabeldrake och sopkvast, jag tog bilen..faktiskt.

Trevlig frukost, jag visste inte ens att Nybro hade så man kunde välja en liten frukost eller en stor. Den stora med både juice, yoghurt, fralla, ägg och kaviar tror jag, och kaffe. Kanske var det nåt mer, tänkte inte på det. Jag valde nu den mindre, och det var då en god ost och skinkfralla med kaffe.

Tiden sprang iväg, vi fastnade i prat om sociala medier, övertramp, big tajm. Folks beteenden, och hur vi människor är funtade. Ingen är ju likadan, inte heller har vi samma förutsättningar eller skyddsnät.

Det är lätt att döma ut människor med att enbart säga att dom är dum i skallen, fast en psykiskt sjuk människa, är nog inte själv, medveten om, vad dom gör eller säger. Deras ord blir deras sanning. Och att sedan utsättas för kommentarer, som dumförklarar, uppmanar, och håller elden vid liv. Bara för att se hur människan reagerar. Kan få förödande konsekvenser.

Det kan tippa en människa över kanten, men den tanken tänker inte så många på. Man fortsätter skratta åt beteendet, och piskar upp stämningen. Det absolut bästa, just den person jag tänker på, kan göra, är att stänga ner sitt konto och söka hjälp. Och den hjälpen kan, om man har tur, finnas på närmare håll än man tror.

Bland dom man redan känner och känner förtroende för, förstås. I just detta fall tänker jag att det måste in professionell hjälp, åtminstone till att börja med.

Lika skrämmande är det att läsa kommentarer från folk som håller med i vad denna människa säger, för vad betyder det, egentligen? Att dom mår lika dåligt, att dom inte VET hur vardagen fungerar, eller är dom bara mindre begåvade. Ja, det är ju ingen som vet det heller. Så det bästa vi kan göra är väl att skrolla förbi. Utan kommentarer eller annan feed back, så kanske även det, kan bli en hjälp i slutänden.

Nå, nog om det. Vidare upp och hämta mamma på Mariehem och ner på stan. Där var det bankärende, hem igen där hon bjöd på fika. In på Willys, in på Preem, lämna ett paket åt Nicco och sen var jag hemma.

Påbörjade middagen, ska ta ner en påse mjöl för att reda såsen och med ut ur skafferiet följer ett Oboy paket… Of course, öppnas locket och den hamnar upp och ner…vad annars 🥴


Fram med snabeldraken, igen och tillsägelse åt Winstone, att hålla sig undan. Han var små sugen på chokladpulvret. Fortfarande grinar jag inte över den spillda Oboyen, själv slutade jag dricka den sörjan för en massa år sedan. Så det var ingen förlust, utan innebar mest arbete.

Middagen klar, en candlelight supper. Jag skivade en skinkstek, förstekte den lätt, in i form. Vispade ihop matgrädde, en massa goda kryddor, buljongtärning och sweet chilisås. Slog över och in i ugn. Råriven potatis till det, och ljus då. Tack för den TELEVERKET!!


Där fick jag känning av lätt huvudvärk och blev tvärtrött. Kan det vara av just sånt här, som gör att mina dagar går så förbaskat fort. Jag skapar ju mer arbete än jag redan har…heeela tiden.

Blir spännande att se vad denna dag har att erbjuda då. Ingen snö i alla fall, än så länge. Kan hända att jag vinner vadet över Elisabeth, men det återstår att se, vi är inte där än, att det slagit över till det datum då vinsten blir min, haha. 27 oktober 2018 såg det ut så här, och jag har nu gissat på snö 29 oktober. Elisabeth gissade på 20 oktober.


Ha en underbar fredag allihop!

Maria Lundmark Hällsten