Etikett: Wassberg

Med risk att bli skjuten…

Av , , Bli först att kommentera 11

Det största äventyret, hänger vi med i, på lördagarna och det hjälps inte, min favvo är Wassberg, han vet nog en hel del, och jag hoppas han hänger med till slutet. I lördags var dom ju på gränsen till Canada, och där råder speciella lagar.

Man fick inte ens knacka på i ett hus, utan att faktiskt riskera att bli skjuten… ehh, ja ok, det låter ju gästvänligt. Man ska stå ute på gatan (nu fanns det ingen gata just där dom var, men ändå) och gapa och skrika istället. Och hoppas att någon hör dig.

Njae, då tycker jag nog att vi har det bättre här. Men så läste jag på vk.se att det varit en del inbrott här i Umeå, där förövarna helt sonika känt på dörrarna, och var det olåst så smög dom in och tog det som låg närmast dörren.

Det där har vi ju hört talas om förut… men så läste jag en del av kommentarerna runt den där artikeln och det står att man MÅSTE ha dörren låst, oavsett vilken tid på dygnet det är, och om du är hemma eller borta, detta säger försäkringsbolagen. Och någon slängde iväg med ett: Typ, det VET ni att dörren ska vara låst, skyll er själva annars!

Hm… men är det inte så att vi ALLA VET, att vi inte har rätt att gå in objudna i någons lägenhet eller hus och ta det första man hittar? Det om något, är väl straffbart. Och såna här gånger, önskar jag faktiskt att det vore lagligt att rigga en fälla, om man ville, så den som kom in här, fastnade i råttfällan eller annat, men det vet vi också, så får man inte göra…

Nå, jag har numer gått över till att hålla dörren låst, även då jag är hemma, dock inte då vi är hemma allihop… och som sagt, med en Winstone i huset, så smyger INGEN in, ohörd, och går jag ut med honom och Nicco är hemma och Åke ligger och vilar på soffan (notera att jag inte skrev sover), så låser jag dörren, även då, eftersom dom förmodligen inte hör om någon kommer in, objuden.

För att snabbt återgå till programmet vi såg i lördags, och om ni såg på det… så kan jag informera om att vägen dom hittade igen och gick efter, den där som var en lerstig mitt ute i ingenstanslandet, så, mina vänner, såg det ut då vi körde vilse med bussen nere i Sundsvall… och den vägen tog ju dessutom slut, rätt var det var, jodå, det var en resa att minnas det 🙂

Nu ska jag väcka upp katterna, bädda sängen och diska, sedan blir det utgång med vaktis… ja, Winstone alltså. Önskar er en fin måndag!

027 028

Maria Lundmark Hällsten