Läser om höga intagningspoäng på de yrkesinriktade gymnasieprogrammen.
Detta är inte bra!
Man måste finna ett annat system för intagningarna.
Detta slår undan fötterna ytterligare på de barn och ungdomar som inte gillar att plugga, de som inte är teoretiskt lagda, utan jobbar bättre med händerna och praktiskt tänkande. Jag tror också att risken finns att vi får sämre hantverkare!
Jo, visst finns det människor som kan förena praktiskt och teoretiskt tänkande, men jag tänker sticka ut hakan och påstå att det är få.
Tänk om vi i framtiden har yrkesmän/ kvinnor som bara kan läsa och förstå arbetsbeskrivningar, men inte utföra arbetet i praktiken! Hur bra blir det?
Jag tycker att det redan är nog illa att det bara är teoretiker som tar sig in på ex läkarprogrammet! Det är därför läkarna har så svårt att förstå sig på patienter med fysiska arbeten och de problem som de kan råka ut för!
Samtidigt är det ju också så med läkarprogrammet att här är det mycket teoretiskt pluggande, och den som tas in här måste ju klara av det. Men kanske borde sökanden med erfarenheter från arbetslivet och livet utanför bara studier prioriteras?
Skolan av i dag är på tok för teoretisk, vilket gör att så många barn har tröttnat redan innan de är halvvägs!
Kanske borde man skilja på teoretiker och praktiker tidigare under skolgången?
Ökade klassklyftor skriker en del direkt!
Ja, men är inte det andra värden som är snea när det handlar om klassklyftor?
Kommer inte dom alltid att finns där? Beroende på gamla fördomar och löneskillnader som är på tok för stora?
Jag tänkte bara att skolan skulle bli till för alla, det är den inte i dag.
Vissa slås ut tidigt, kanske redan före skolan?
Man kanske inte ens följer sin viktkurva på BVC?
Sedan kanske man tänker "fel" i alla intelligents tester som görs därefter?
Det är möjligt att man redan har stämpeln "oduglig" i pannan när man börjar ettan, därför att alla dessa tester bara visar på fel hos barnet, istället för att peka på det som faktiskt är bra!
Skolan i dag är till för mönsteranpassade teoretiker. Den enskilda individen räknas inte. Alla måste passa in i samma mönster, vilket naturligtvis är galenskap! Och är man då redan utslagen när man börjar skolan, ja, hur lätt är det då?
Skolan behöver reformeras, inte mer betyg och nationella prov!
Man kan göra skolan och studierna intressantare genom att böja tänka på barn och ungdomar som individer med olika kunskaper och förmågor.
Jag kan inte se att teoretikerna ska främjas på praktikernas bekostnad.
Jag vill att rörmockaren ska kunna sitt jobb när han kommer hem till mig, jag struntar blankt i hans/ hennes betyg och teoretiska kunskaper.

Så var den här midsommarhelgen på till ända. Det är varmt och skönt fast det är mulet, och "åtä" gör att det är omöjligt att vara ute.
Åtä är för den oinvigde mygg, sviarn och knortn.
Jag är glad att jag kan gå in, det är värre för djuren som måste vara ute.

Midsommaraftonen slogs vi vilt ve åtä! Det förtar glädjen av att sitta ute och mysa om sommarkvällarna. Vi har haft flera sommrar här i Mosekälla med lite åtä, men nu verkar de vara på plats igen.
Tråkigt, men så är det.

Läste i tidningen om de här ungdomarna, nä jag vill nog heller kalla dem för barnen. De här barnen i Umeå som har slagit och sparkat på oskyldiga människor i vinter, och som nu åkt fast. En uttrycker sig som så att han har sparkat på en människa som man sparkar på en fotboll! Vad är det som har gått snett i de här barnens liv?
Endera måste de vara födda med något fel i själen och huvudet, något som måste behandlas med mediciner, eller så har de behandlats på ett sådant sätt att de är trasiga i själen och bär på så mycket hat och ilska som de bara måste få ur sig.
Ja, jag vet inte, men någonting måste ha gått väldigt fel i deras unga liv.
De behöver all vård och hjälp de kan få.
Våra barn kan också ställa till med dumma saker, men aldrig skulle de sparka på en oskyldig människa som man sparkar på en fotboll!

I dag fyller näst äldsta dottern 15 år.
Hon sommarjobbar på dagis, så vi får fira henne i kväll. Jag och min karl var uppe i morse och gav henne presenterna. Alla de dyra presenterna?????.
Nja, men hon fick ett par foppatofflor som hon ville ha.
Näst äldsta dottern gick jag över med i fyra dagar innan hon behagade födas. Hon är fortfarande lite sen i vändningarna. Hon var också störst av barnen som nyfödd. Men sedan har hon alltid varit späd.
Vi brukar säga att hon är i sin egen lilla värld. Det är inte mycket runt om som stör henne när hon håller på med någonting. Hon har alltid varit väldigt snäll, och det är hon fortfarande. Men ändå är hon ganska tuff! Hon klarar sig.
Skulle hon komma bort någonstans, så skulle hon hitta tillbaka, utan att bli ängslig. Man kan läsa henne som en öppen bok, och hon har alltid varit väldigt ärlig på sitt lågmälda tillbakadragna vis. Hon är en ljuvlig unge, vår näst äldsta dotter! Och vi får ha henne hemma hos oss en vinter till, innan hon ska på gymnasiet. Hon vet ännu inte riktigt vad hon ska ta sig för efter grundskolan, ja, det är ju inte lätt. Hon är intresserad av musik, hon spelar elgitarr själv, men det är inte så lätt att bygga upp sin framtid på det, speciellt om man bor i Tärnaby. Ja, vi får se, kommer tid kommer råd.

Jag ska gå och se till att ungarna får i sig något matnyttigt.

Midsommarafton!
Min karl, äldste sonen och näst yngst dottern gick "söet" för att prov fisk lite.
Sedan ska vi ha tårt- kalas för äldsta dottern som kom hem i går kväll.
Till kvällen ska vi grilla med grannarna. Egentligen var det väl meningen att vi skulle ha en riktig "röjar skiva" för att ordentligt fira Grannarskäringas examen.
Men hon ska jobba i helgen, så det blir en mycket lugn variant.
Vi ska i alla fall äta och dricka gott, och umgås i goda vänners lag.

Det är soligt och fint väder, tråkigt bara att det är så mycke mygg!
Jag tycker inte att det brukar vara så här, eller det är åtminstone länge sedan sist! Jag vet någon midsommar tidigare som vi har hållit på att bli uppätna av mya, men det var när de stora barnen var små.
Ser just hur de har tuggat på lilla fröken. Ser också att jag nog måste ordna med något varm vatten och lägga henne i blöt!

I går hade jag och äldste sonen hundtvätt. Vi duschade och tvättade upp alla tre hundarna, varpå de rusade ut och rullade sig i jorden igen!
Ja, lite renare blev de väl ändå.
Även hundarna måste vara midsommarfin.
Nej, nu ska jg gå och koka mig en kopp gott kaffe, jag behöver det.
Ha en god och glad och gemytlig midsommar alla ni som läser detta!
Det tänker jag ha.

Den 20 juni, vår äldsta dotter fyller 20 år i dag!
Hon är nere hos sin pojkvän, som repar sig sakta men säkert till allas glädje.

För 20 år sedan var den 20 juni midsommardagen, hon föddes med vidöppna ögon kring fyra snåret på morgonen. Min karl påstår att det är typiskt fruntimmer att ha ögonen uppe direkt, vi hörs vara så nyfikna och rädda att missa nånting.
Tja, jag vet inte jag. Vår äldsta dotter hade tre storbröder, vilket förstås format henne. Hon har alltid varit mera pojk/ flicka. Hon lekte aldrig med dockor, och när hon fick en jättefin docka en gång av farbror Erik, så döpte hon henne till "Sillbert", hon hade ingen känsla för vackra dockor.

När vår äldsta dotter var 1 år 2 månader och någon vecka fick hon tarmvred, vi kunde ha mist henne! Ingen läkare förstod vad som fattades henne, hon spydde blod och blev allt svagare. Balansen i hennes lilla kropp blev totalt rubbad.
Hon blev tillslut opererad, och piggnade snabbt till.
Det var fasansfulla dygn i Umeå.
Jag får fortfarande ångest när jag tänker tillbaka på denna händelse.
När hon piggnat till och vi hade kommit hem, visade hon upp ärret på magen för alla som besökte oss. Hon är inte lika glad åt det i dag.

Vår äldsta dotter pratade tidigt, och hon pratade bra. Hon har alltid varit duktig på att prata, det är inte alltid man hinner med.
Vi ska fira hennes födelsedag på midsommaraftonen, eftersom hon varit borta i dag. Jag löste ut presenten i dag.

Det är soligt och fint väder, men inte särskilt varmt. Det såg dock ut att bli varmare till helgen.
Vi hade personalmöte på jobbet i dag, det sista inför semestern. Det är tungt i sommar. Vi har inga vikarier på Granhöjden, så hör av dej till oss om du vill ha sommar jobb!
Vi som jobbar där är i stort behov av semester!
Nu snart flyttar demensboendet ner till oss, det känns underbart bra!

Hur skulle det fungera om brandmännen i deltidsbrandkåren bara skulle få åka på larm på sin ledighet?
Tror ni att vi i exempelvis Tärnaområdet, skulle ha någon deltidsbrandkår då?
Vem vill vara bunden vid brandjour när man är ledig från ordinarie arbete och kan åka bort ex? När man har brandjour kan man inte ens lämna samhället, man kan inte gå på fest och koppla av på riktigt.
Jo, man går frivilligt med i räddningstjänsten och deltidsbrandkåren, det är ingen som tvingar en, men visst är det skönt att det finns de som vill vara med där? Visst är det skönt att veta att om huset brinner kan jag få hjälp? Om jag hamnar i en olycka kan jag ringa 112, då kommer räddningstjänsten?
Och inte är det väl svårt att förstå att man även som frivillig deltidsbrandman vill, och måste få vara ledig utan brandjour ibland?
Deltidsbrandkåren har olika jourgrupper som jourar olika veckor.
De flesta av brandmännen har andra ordinarie arbeten vid sidan om. När de har sin jourvecka och det kommer ett larm, går de ifrån sitt ordinarie arbete för att släcka bränder, rädda liv. Under jour veckan har de jour från måndag till måndag, dygnets alla timmar. De är anställda av kommunen, vilket innebär att om de uteblir under sin jour vid ett larm, begår de samma brott som om jag bara struntar att gå till mitt ordinarie arbete.
Under den här jourtiden måste de vara beredda hela tiden, och de har lön för detta. Dock klarar man sig inte enbart på den lönen, det är därför de har andra arbeten vid sidan av.
I räddningstjänsten i Tärnaby finns olika sorters människor med olika sorters försörjning. En del är anställda, andra har egna företag som man får försaka vid ett larm.
Ett fungerande brandförsvar påverkar och är livsviktigt för vår trygghet.
Det påverkar också våra försäkringar. Vi skulle inte ha råd att försäkra våra hus och våra företag om vi inte hade räddningstjänsten. Frågan är om det finns något försäkringsbolag som skulle vilja teckna försäkring på vårat hus eller företag om det inte fanns en brandkår i området?

Kort sagt, vad jag vill säga är att det är viktigt för Tärnaområdet och alla oss som bor här att vi har en fungerande brandkår. Därför är det viktigt, och arbetsgivarnas ansvar, att de ser till att de som frivilligt rycker ut och hjälper oss andra när vi är i en utsatt krissituation, har möjlighet att gå ifrån sina ordinarie arbeten! Något annat är helt oacceptabelt!
En olycka kan drabba oss alla, ingen är undantagen den risken.

Har just vaknat efter min andra natt.
Familjen är på begravning. En granne här borta i byn har lämnat jordelivet. Det kommer att bli tomt efter honom. Han var som en klurig farbror, som det alltid var väldigt trevligt att träffa och språkas vid.

Det är soligt och fint väder i dag, men jag tror inte att det var så varmt.
Har inte varit ute och känt efter så noga.

Näst äldste sonen har köpt hus fyra mil utanför Umeå!
Tja, det blir ju spännande att åka ner och se på det. På bilderna på datorn ser det väldigt fint ut. Hoppas nu bara att det blir bra, att de trivs och att de klarar av det tillsammans.

Jag skulle nog inte kunna skriva här i dag utan att beröra skolavslutningen, och den fruktansvärda bilolyckan som lamslog hela tillställningen.
Vi hade nyss kommit ut ur kyrkan när vi fick veta att en av våra ungdomar, äldsta dotterns pojkvän, kraschat våldsamt med bilen och var på väg i ambulanshelikopter till universitets sjukhuset i Umeå!
Det kändes som om benen skulle ge vika! Det kändes så ofattbart hemskt!
Äldsta dottern chockades och blev förstås rädd och jätte ledsen. Jag talade med pojkvännens far, och blev i alla fall något lugnad.
Han var vid medvetande och kunde röra på sig själv.
Helgen har fortsättningsvis präglats av denna olycka, självklart. Ja, faktiskt har stora delar av livet i bygden påverkats av olyckan. Folk är chockade och bedrövade. Dotterns mobiltelefon gick varm i fredags kväll, oroliga och ledsna kompisar hörde av sig hela tiden. Vi tänker alla på hans familj, syskonen, föräldrarna. Det är absolut inte svårt att tänka sig in i föräldrarnas våndor, man är själv förälder. Barnen är vår mening här i livet, det är vår värsta mardröm att någonting ska hända dem. Det är trevligt när barnen klarar körkortet, men samtidigt så börjar fasorna av att veta att man har dem ute i trafiken.
Som vi förstår så går detta vägen för pojken. Han lever och kommer att bli återställd! Och i sådana här situationer kan man faktiskt inte annat än att tacka Gud!

Jag har en natt kvar innan jag går på långledigheten.
Det känns skönt.

Skolavslutning.
Soligt, mulet, kallt. Men det snöar då åtminstone inte. Många är de skolavslutningsdagar då man hållit på att frysa ihjäl i sina fina kläder, och det har fallit snö. Löven har inte varit utspruckna och isen har legat på Gäutan.
Nu är löven i alla fall full stora, och isen har sedan länge rest sin kos.

Vi har ingen som går ut skolan här i Tärnaby i år. Så det blir inga avslutningsfestligheter. Närmast vi kommer det är att näst äldsta dotterns pojkvän går ut nian. Hon går ut nästa år, något som är lite svårt att fatta, men jag har börjat lära mig att acceptera att barnen växer upp och blir stor.
Jag ser ju bara hur lilla fröken har växt i vinter. Hon har blivit så lång!

Jag ska jobba i helgen, och jag gruvar mig, det är tungt på avdelningen just nu. Det ska bli så otroligt skönt när demensavdelningen öppnas och vi blir två som jobbar på nätterna!

Var till Storuman på sista nämndmötet inför sommaren i onsdags.
Det var otroligt jobbigt då jag arbetade natten före. Min chef kunde inte ordna någon vikarie, så jag fick inte ledigt.
Nej, det får inte vara så. Har man tagit på sig ett förtroende uppdrag, så måste man ju åka iväg, och då har man naturligtvis rätt att var ledig!
Dagen förflöt i alla fall på något sätt utan att jag somnade. Men jag går fortfarande omkring som en sombi, och det är familjen som får lida!
Jag måste säga att jag tycker faktiskt att de här mötena är smått trevliga. Ja, inte är det så kul att sitta och traggla budgetar och höra att det måste sparas pengar hela tiden. Men det känns som vi tar viktiga beslut.
Dessutom är vi ett trevligt gäng, oavsett politisk färg, och vi har en jätte bra ordförande. Att han går i kortbyxor året om får vi ha överseende med. Vi skrattar ofta, fast vi tar alvarliga beslut.

Nu ska jag börja rust mig, jag och lilla fröken ska iväg till kyrkan för skolavslutningen.

Vi har ett helt underbart väder!
Men det blir ingenting vettigt gjort, man orkar inte!
Hundarna flåsar, vi människor flåsar.
Och myggen har kommit!
Vi tvättar kläder och hänger ut på löpande band, det torkar direkt!
Ja, tänk om hela sommaren finge vara så här, vi kan ju alltid hoppas.

I fredags kväll firade vi grannarsgubben som fyllde år, vi grillade och åt och drack gott. I går kväll bjöd grannen i grobba på räkor och vin, jätte gott. Vi bara förlustar oss! Livet är härligt!
Men än är det inte semester.
Jag har sen semester i år, hoppas det är fint väder då också.
Efter den här vårvintern längtar jag verkligen efter semester!
Jag känner mig otroligt sliten!
Det har varit otroligt tungt psykiskt på jobbet, och sedan har det varit alla turer runt sjuka föräldrar.
Nu den andra juli flyttar demensboendet ner till oss, så då ska det väl lätta på jobbet, men innan dess är det några fruktansvärt tunga pass vi ska igenom!
Men sedan hoppas jag att det vänder på alla plan.

Korna och getterna är ute på bete, jag undrar om de varit ute så tidigt något år förut? Sommaren formligen exploderade, från bruna kvistar till knallgröna löv direkt! Jag tror det var rekord i år.

I morgon har gymnasiet i Storuman skolavslutning.
Vår yngste har klarat av sitt första år i Storuman, och känner sig ganska nöjd. På fredag är det skolavslutning här i Tärnaby.
Vi har ingen som går ut i år.
Nu börjar sommarlovet, yngste sonen behöver ett sommarjobb, är det någon som har ett tips? Han får nämligen inget kommunjobb. De säger att de lottar ut kommunjobben numera, och han förlorade i lottningen!
Bedrövligt kan tyckas, vi har inte råd att betala honom för arbete här hemma.
Det blir en mycket kärv sommar för honom.

I kväll ska vi ner på skolan och äta middag med näst yngsta dotterns klass. Vi ska äta fisken de fångade när de var till Tomma på skolresa.
Det blir en trevlig avslutning på det här läsåret för dem.

Vilket väder!
Varmt och skönt, sommaren har kommit. Jo, nog fryser jag ändå förståss, det ska vara jädrigt varmt innan jag slutar frysa.

Min syster och hennes yngsta dotter har varit uppe i helgen. Det blev förstås en "snabbis", men det var trevligt att träffa dem.
Vi grillade, pratade och umgicks och hade trevligt i det fina vädret.

I går kom så Mosekällas egna färdigbakade specialistundersköterska hem!
Vi firade med blommor, ballonger och tårta.
Hon har gjort det så otroligt bra i vinter, jag vet hur hon plågats över att vara hemifrån barnen, och karl’n förstås. Jag skulle gärna vilja ha hennes specialist kunskaper, men jag skulle aldrig ens drömma om att ta den kamp som hon har kämpat och klarat av i vinter! Ja, jag beundrar hennes vilja och styrka att ta sig framåt, och att ro det hela i land också! Jag besitter inte den styrkan.
Men jag tror att "grannarskäringa" känner sig glad och nöjd över att ha klarat av och avslutat de här studierna. GRATULERAR säger vi.

I dag har lilla Hanna kalas, hon fyller inte år förrän på onsdag, men hon har kalas för kompisarna redan i dag. Det bara vimmlar av små tjejer uppe hos grannarna.
Våran lilla fröken haltar och har lite svårt att hänga med. Hon har ont i knäet. Det började sedan vi kom hem från Storuman i fredags. Jag trodde att det skulle ge sig, men det verkar inte så. Jag vet inte vad hon har gjort, eller vad det handlar om. Men vi ska till farbror doktorn i morgon, och höra vad han säger.
Man blir ju lite ängslig när en sådan liten människa har ont i knäet, hon måste väl ha slagit det?
Yngste sonen var och röntgade sin hand och fick ett nytt gips. Vi trodde att han skulle få ett mindre gips, men det blev då bara värre tror jag! Men jag vet att det tar lång tid att läka ett båtben.
I fredags flyttade näst yngste sonen till en ny lägenhet.
Det blir nog bra, vi hann hjälpa till att bära någon låda innan vi åkte hem.

Nu är det bara två veckor kvar till skolavslutningen. Tänk vad tiden går fort!