Tänkte att jag ska försöka skriva om min pappa, och vad som hänt honom efter hans stora stroke den 6:e september!

Har jobbat på det hela veckan, det är inte så lätt!

Han hammnade då på stroke och rehab avdelningen på Lycksele lassarett.

Halvsides förlamad och med afasi, men fortfarande medveten och vid liv.

Det gick bara någon dag så hade han feber och en gigantisk infektion. Han sattes på antibiotika, och man kväste väl infektionen så småningom. CRP:n var fortfarande för hög när man slutade med antibiotikan, men man vill ju ogärna ge den hur länge som helst, särskilt när det är sådana här bredspekta antibiotikum, det slår ju ut människan totalt!

Och den gjorde ju pappa bara ännu tröttare!

Men febern fortsatte komma och gå…..Stigande crp igen, mera antibiotika av samma slag som tidigare, med tillägg av en sort till!

Det fick han till för ca två veckor sedan. Men han har fortfarande haft febertoppar……..

Det stora spörsmålet med pappa har varit hur han skulle få i sig näring?

När vi varit där nere har vi gett honom vatten, när vi förstått att han velat ha det, men det fick vi ju inte göra, när personalen där var osäkra på om han kunde svälja! Vi såg ju att han svalde!! Först försökte man sondmata honom via näsan, men han ville inte ha en sond i näsan av förståeliga själ, så då började man prata om en PEG, men inte några särskilda förklaringar vad det var och varför? Nu vet jag vad en PEG är, då jag jobbar inom sjuk och åldringsvården, och faktiskt stött på PEG i jobbet. Det är en slags kateter/sond som man sätter direkt genom ett hål i magen, och matar välling den vägen. Jag skulle ha önskat att man prövat att mata honom mer än man gjorde först, och att man pratat mer med oss om denna PEG, men man bara sa att han skulle få en sådan, och sedan satte man in den. Den krånglade redan från början. Den läckte, och gick inte att använda. Kirurgen såg på den och sa att den var okej, och man försökte och det läckte och infekterades. Man satte in en CVK, central ven kateter, för att kunna ge honom Kabiven, aminosyror, fett glukos och salter, kort sagt energi rakt i blodet i stället.

Och så en fredag när mamma var nere där och åt middag i avdelnings matsalen, var det en vänlig sköterska som tog sig an pappa och matade honom med kräm, så de fick äta middag tillsammans, och det gick jätte bra!! Han kan äta! Han kan svälja! Mamma levde på det hela den helgen!

Så steg crp:n igen, och mamma pratade med en överläkare som sa att det kunde komma från CVK:n eller PEGen!

Detta var i början av förra veckan. Läkaren hade också sagt till mamma att pappa skulle få komma upp till Tärna, om inte före helgen så ialla fall efter helgen.

Vi har en längre tid velat ha upp honom hit, då vi anser att som läget är så får han lika bra vård här, och vi kan vara hos honom på ett bättre sätt.

Så det lät ju bra så, bara han blev lite bättre nu igen då.

Mamma har pratat med dem på Stroke och Rehab avdelningen varje dag under veckorna, och på torsdagen pratade hon också med dem, fick då veta att man plockat bort PEGen, och mamma talade om för dem att hon skulle komma ner och hälsa på pappa på fredagen vid lunchtid. Detta var förra fredagen den 15/10

På fredagen i bussen i Kattisavan påväg till Lycksele blir mamma uppringd av en sköterska från Stroke och Rehab avdelningen i Lycksele som talar om att man nu skickar upp pappa till Tärnaby sjukstuga!

Min mamma är snart 75 år, hon är väldigt märkt av sin reumatiska sjukdom, och att resa är ganska jobbigt för henne. Nu fick hon åka fram till Lycksele, äta en parisare, och sedan ta bussen hem igen! Jag var så arg i förra fredagen att jag riktigt kokade! De visste ju att hon var på väg ner!

Sedan när jag kom på jobbet, jag jobbade förra helgen, och såg i vilket "skick" pappa var, med ett PEG hål i magen där allt man stoppar i honom lika snabbt kom ut igen, kändes det ju inte bättre!

Jag kan faktiskt inte med ord beskriva vad jag kände, det är alldelens för starkt. Men det var en mentalt tung helg att arbeta sig igenom. Varför informerade man inte, både oss anhöriga och personalen på sjukstugan hur det verkligen såg ut?? Och det har väl varit bättre att han legat kvar i Lycksele tills man säkert sett att PEG hålet tagit ihop! Det har vi kunnat ta, om man informerat!

Här i Tärna har vi inte ens en doktor under helgen! Dessutom hade man inte skickat med något Kabiven, så vad skulle man "mata" honom med? Sådant finns inte på lager här i Tärnaby, och är svårt att beställa när det är helg! Det blev sköterskans uppgift att försöka få upp det från Lycksele.

Sådana här PEGhål ska tydligen kunna växa ihop normalt, och vi måste ju tro på Kirurgerna när de säger det, men stackars pappa får inte äta på riktigt, inte ens blöta munnen, på kanske minst en vecka till ! Det känns som rena tortyren!

Ja, ingen blir gladare än jag om Kirurgerna verkligen har rätt! För annars måste han ner till Lycksele igen och opereras, med allt vad det innebär, bara resan är ju 46 mil tur och retur.

Tänk om man bara matat honom från början istället!! Man var kanske rädd att han skulle ha svårt att svälja och därför dra ner maten i lungorna?

När man har en nära anhörig så långt hemifrån, och denne inte kan förmedla sig hem, är det viktigt att sjukhuspersonalen är duktiga på att informera

Vi vet ex, inte om pappa fått någon sjukgymnastik alls! När min mamma frågat har hon fått svaret att han får sjukgymnastik i sängen, när min syster frågat så har hon fått svaret att han varit alldelens för trött, det har helt enkelt inte gått. Om hans feber och infektioner vet vi egentligen ingenting säkert, kanske för att dom inte heller riktigt vetat säkert, men det har kännts jobbigt! Och man undrar hela tiden hur mycket ska han orka??

Min mamma fick helt plötsligt en tandläkarräkning på över 600 kr från folktandvården i Lycksele?? Där stod hon som ett frågetecken?? Men det visade sig ju att det var pappas tandläkarräkning, och när jag påpekade bristen av information i frågan för en sköterska på avdelningen, så bad hon om ursäkt för att vi inte informerats.

Men ingen har bett min mamma om ursäkt för hennes tur och retur i rena onödan till Lycksele förra fredagen!

Jag har inte träffat på någon otrevlig personal på Stroke och Rehab avd i Lycksele, dom har varit jätte trevliga och tillmötesgående allihopa! Och det är säkert inget fel med vården. Men det är förvirrat i informationen och det känns inte tryggt!

När en nära anhörig blir så här sjuk, slås benen undan under en, man tappar fotfästet!

Vi har inga stora krav på pappas rehabilitering, allt han klarar av är ett plus, men vi vill att han ska ha ett fortsatt bra liv!

Och en av pusselbitarna till det, är ju att kunna äta god mat! Han är en människa att respektera även efter stroken!