Ja, så har jag då fyllt 50 år!

Nej, jag jublar inte, men jag gråter inte heller.

Man inser saker och ting om sej själv och andra när man blir lite äldre, som faktiskt förenklar livet!

Och ovesäntligheter som man grämde sig över tidigare, kan man lungt strunta i numera.

Mitt 50 årsfirande började redan förra helgen med en rejäl överrasknings fest!

Jag förväntade mig absolut ingenting förra helg, mer än att vi skulle äta tårta hos min far förra söndagen då han blev 82 år.

Förra lördagen hade jag varit ute med hundarna, sett grannarsgubben fara på skotern upp i skogen, och avslutat en hårklippning på yngste sonen, kastat ut mattorna, då här skulle städas, och tog igen mig lite med en kaffekopp. Jag väntade också hem älsta dottern som skulle hjälpa mig att baka. Hennes pojkvän skulle skjussa hem henne innan han skulle till jobbet.

När jag satt där i soffan med mitt kaffe och sammlade energi inför storstädningen, så började nån bil tuta ute på gården. Jag tänkte att det var väl "mågämnet" som tutade på någon eller någonting, och brydde mig inte mer om det!

Älsta dottern kom mycket riktigt in genom dörren, men sedan hände något helt oväntat, jag såg min näst älste son där också, och jag tänkte att men han kan det ju inte vara, han är ju nere vid kusten! Men sedan rasade mina barn och deras fruar, sambor och barn in genom dörren, och sist men inte minst steg min syster och hennes sambo också in genom dörren! Hjärnan vägrade först ta till sig det jag redan förstod, jag fick en aning panik och tänkte men det är ju fel helg!

Men det var bara att finna sig! Jag fick i all hast klä på mig, och så bar det iväg ner till Tärnaby, och bort till hotellet där hästen Eilert och grannarskäringa, som var kvällens hästkusk väntade, och jag, lilla fröken och älsta sonsonen fick åka hästskjuts bort till fjällbyn här Tärnaby. Där väntade ett gäng av släktingar och efterhand droppade fler vänner och några arbetskamrater också in! Ja, de var flera stycken, närmare 50 personer, ja ännu fler, som hade vetat om den här festen ett tag, och alla hade klarat av att hålla munnen inför mig! Va gott dom mådde!

Jag som hade tagit semester den här helgen, då jag fyller år, och sagt till chefen att jag kunde jobba förra helg istället, då en kollega skulle vara ledig, men även chefen visste om festen!

Det blev en fantastisk fest! God mat, ett glatt gäng, tal och skön sång av mina gäster, och levande musik i puben efteråt! Och som de spelade och sjöng, de var jätte bra!

Fjällbyn i tärnaby är verkligen ett kanonställe att vara på! Bra mat, trevlig personal och bra mysfaktor!

Jag är så glad och tacksam över att så många ville vara med mej och fira där! Tack så hemskt mycket ska ni ha bara för att ni var med, och tack så hemskt mycket för alla fantastiska presenter!

I går var min "riktiga" födelsedag, och den firade jag här hemma med familj och vänner, tårta och mat och verkligt trevligt hela dagen!

Och ännu mera fantastiskt vackra presenter!

Jag är helt chockad över allt jag fått!

Jag vill bara tacka er alla så hjärtligt mycket, jag är alldelens överväldigad!

Och tack också till alla er som via facebook hälsat och gratulerat!

Jag är verkligen tagen av all uppvaktning jag fått!

TACK TACK TACK!

Vill också skicka ett stort grattis i efterskott till Ronny som fyllde 50 år i fredags, och stort grattis till Erik som fyller 50 år i dag!

Eftersom jag kommer från Tärnaby, ska jag snabbt kommentera Anja Pärsons "pensionering" Det där lät hemskt! Anja är lika gammal som min äldste son, alltså en barnunge i mina ögon! Men hon har varit på topp i sin idrott i många år, och visst har hon presterat mer än nog! Hon har mer än rätt att börja tänka på någonting annat i sitt liv än alpin utförsåkning! När man är i hennes ålder är livet som bäst! Och hon lär säkert fylla fortsättningen med någonting meningsfullt och bra! Lycka till Anja!

Och vi andra får hoppas på Jens och Monne, och andra nya stjärnor från Tärnaby i pisterna!

I Lördags var vi och grattulerade vår äldste sonson som fyllde fyra år!

Det var tårta, presenter och bus!

Riktigt trevligt!

I söndags fyllde äldste sonen 31 år, det blev inte lika mycke tårta och presenter, och inge bus alls!

Den tiden är förbi för honom, men som sagt, han är på toppen i sin livscykel! Då när man är ung nog för att orka allt, och gammal nog för att inse var gränserna går! En väldigt härlig ålder! Själv är man snart på "dösidan" så det är väl inte lika muntert, eller så är det bara vad man gör det till!

Vi har fått en del snö här bara på den senaste tiden.

Vårat hus ligger väldigt "inbäddat" i det "vita guldet"

Folk håller lite till mans, på att vara trött på att skotta snö, jag behöver inte skotta snö, så jag klagar inte.

Mosekällavägen är numera enkelriktad, och i går morse var det nåt som nästan liknade kolonnkörning utefter den!

Det är inte det att den inte plogas, å nej, Ture och Göran sköter snöröjningen efter vägen exemplariskt! Tack från hjärtat ska ni ha för det!

Men det är bara så mycke snö, och vägen har inte hunnit "jäsa ut" efter uppgrusningarna som blivit gjorda.

Lite mysigt är det faktiskt, känns nästan som man kör i en tunnel!

Men det är så smalt och trångt att det är svårt att mötas, det gäller att köra sakta och försiktigt, så man hinner stanna om man får möte, och kasta in backen! Det känns också lite trångt när man är ute och går med hundarna!

Och nu har vi haft några dygn med ett rejält oväder, så plogarna har helt enkelt inte hunnit med Mosekällavägen, och det är klart, då kan man fastna i drivorna, och det är ju varken mysigt eller skojigt, speciellt inte om man är påväg till eller från jobbet!

Tyvärr är det inte mycket att göra åt det, vi får bara gilla läget! Vädrets makter rår vi inte över, och i morse fick barnen åka skoter ut till blå vägen där skolbussen väntade, vilket de inte alls gråter över!

Hur mycke snö är det egentligen?

Ja, jag prutar inte på 1 1/2 meter! Men det är inget unikum, vi har haft så här mycke snö förut! Kanske till och med ännu mer?

Men det råder som sagt ingen snöbrist här inte…………