Marianne Johansson, Mosekälla

Laglig rovjakt??!

Av , , 9 kommentarer 48

Det kom lite snö natten till fredag, men inte så farligt här hos oss, det var nog värre i inlandet, det kom liksom från det hållet.

Älgjägarna drog till skogs i går morse i spårsnön, men dom säger att älgen står stilla på första snön. Tycker väl att det är onaskelit?

I natt var det – 6 grader, kallt för jägarna i morse

Frågan är ju om det finns kvar nån älg att jaga?

Samebyarna har ju nämligen utövat sin rovjakt under tiden som kronlagen inte fått jaga, med undantag för några dagar i brunstuppehållet.

Ortsbo jägarna, som BETALAR AVGIFTER för att få jaga på ”statens” mark, får sitta och se på medan samebyarna tömmer markerna på älg!! Ortsbojaktlagen har 16 dagar som de får jaga älg på marken som Staten påstår sig äga, och man betalar b l a en intrångsavgift till samebyn för det! Under dessa dagar, plus ända till, om det är sista januari, med undantag för brunst uppehållet, jagar samebyarna. Och de får skjuta ett 40- tal älgar plus kalvar, medan ortsbojaktlagen får skjuta allt mellan 1- 6 älgar plus kalvar. Med rekogniserings hjälp, drar samebymedlemmarna iväg, och förstör jakten totalt för många betalande ortsbojaktlag!

I ortsbojaktlagen ingår samer som inte ingår i samebyarna, och övrig ortsbefolkning.

Ortsbojägarna måste göra godkända skjutprov innan jakt, inget fel med det, om det inte vore för att ingen frågar efter det när det gäller samebymedlemmarna, eller deras ”gästjägare”!! Appropå gästjägare, så måste ortsbojaktlagen meddela dessa till Länsstyrelsen, något som inte sker med samebyarnas Gästjägare!

Våra barn, som tvingas flytta från kommunen för arbetets skull, får inte jaga kvar på sina förfäders marker! Samebymedlemmarnas barn riskerar inte det. Nä, samebymedlemmars släktingar från andra trakter kan komma hit och jaga, trots att de inte har någon giltig anledning!

För samebyarna handlar denna rovjakt om att tjäna så mycket pengar som möjligt! Långt ifrån urspurngsfolksmässigt!

Och allt detta sker med Länsstyrelsens och riksdagens goda minne