Gräset ÄR grönare…

Grannen har klippt gräsmattan. Nu syns det verkligen att vi borde göra det. Vår gräsmatta har härmed gått från ett naturligt inslag i ett vårvaknande kvarter till en noterbar OKLIPPT gräsmatta, en SKAM för kvarteret! Och vad är det med grannens gräsmatta egentligen? Varför är den så grön och frodig? Varför är den så… annorlunda jämfört med vår? Vår gräsmatta är lite sådär uselt halvgrön bara, med stora bruna fläckar, och några glesa strån som sticker upp här och där. Det är ingen ide att klippa än.

Vad gör vi för fel? Tidigare i år kikade jag med avundsjuka i blicken på gräsmattan ett kvarter längre bort när jag stod och krattade bort torrt gräs från ifjol. Deras gräsmatta hade redan börjat grönska medan vår var blott ett slokande minne från fjolåret. Jag försökte ihärdigt intala mig själv att det bara såg ut som det eftersom jag såg den i sidled, att vinklingen gjorde att den såg grönare ut än var den var. Min självbevarelsedrift gjorde att jag aldrig gick förbi där sådär lite diskret för att kontrollera saken.

Jag har ungefär samma sorts gröna fingrar här hemma. Vi har blommor i två av våra rum. Två. Det är det antal jag klarar av att hålla vid liv. Det är ingen tillfällighet att de är placerade i rummen vi använder oftast – köket och vardagsrummet – det är däremot den enda anledningen att de är vid liv. Jag hinner se när de beslutar sig för att dö i stillhet, och kan därmed förlänga deras lidande med en rejäl dos vatten. Min mor köpte mig två stycken sånna där små blommor som är härdiga nog för att överleva i en öken för länge sedan. En av dem lever faktiskt fortfarande. Den andra är död, men jag har inte haft hjärta att kasta bort den. Den står i ett köksfönster, lite dold av mina andra växter, som en påminnelse hur oansvarig jag är.

Jag vattnar den fortfarande.