45 sekunder

Klockan är över 01 och jag kan icket somna. Vi gick och lade oss för över 2 timmar sen men jag får absolut ingen ro i kroppen. T lade sig på kudden och inom 15 sekunder sov han. Men just precis innan lyckdes han riva sönder lakanet med sin fot. Ganska förvånande, eftersom det var ett relativt nytt lakan, inte nämnvärt slitet alls, så det var inte skört på något sätt.

Hur kunde då detta hända? Jag har två teorier. 1. Han behöver VERKLIGEN fila fötterna. Nä men ärligt talat, det behöver han inte alls, han har aldrig nåt problem med torr hud på fötterna. Vilket då för oss över på teori nr 2, den som förmodligen stämmer: Han rev sönder det med en tånagel. Vilket då osökt för oss till frågan – Hur lyckades han med det? När han sitter i sängen och för ner benen under täcket, hur håller han då fötterna för att lyckas riva sönder lakanet med tånageln? Är han rädd att känna något obehagligt under täcket? Var han balettdansös i ett tidigare liv?

Nä men hursomhelst, sån är han, somnar direkt, och det är bara så orättvist. Själv har jag legat och vridit mig femtioelva gånger fram och tillbaka, skiftat mellan att ligga på sida, rygg och mage och fluffat kuddar som en tok. Det enda som jag har hänt är att jag har hört hundarna kliva upp från sin plats under sägen och gått ut i hallen med en demonstrativ suck. Ja men tänk er själv att ha nån som vältrar sig fram och tillbaka 2 dm ovanför ert huvud, det är nog med största säkerhet en smula obehagligt. Jag klandrar dom inte.

Ibland brukar jag läsa en stund innan jag somnar. Jag tänder sänglampan och riktar den in i ett hörn, så att det ska bli så lite ljus som möjligt på T:s sida. Jag tar försiktigt boken och läser och lyfter den innan jag ska vända blad så att det inte ska prassla. Det tar i snitt 45 sekunder innan jag hör ett grymtande och en ilsken blick stirrar på mig från ett nyvaket russinansikte. – Vad fan gör du? Släck lampan, jag behöver sova. Det spelar absolut ingen roll hur tyst jag är, han vaknar ändå. Ett grymt igen, vänder ryggen till och somnar om. Rinse and repeat. Han är nog nätt och jämnt vid medvetande när han fräser ifrån, han brukar aldrig minnas det i efterhand. Det är nog hans undermedvetna som scannar omgivningen och noterar att någonting inte passar in i det som borde vara en slumrande miljö.

Men nu börjar gäspningarna komma med jämna mellanrum, så jag ska ta tillfället i akt och skynda mig till sängen och hoppas att jag somnar.

Annars får jag väl prova att läsa i 45 sekunder.