I dag blev jag prejad på cykelvägen av fyra små killar. Två av dem hade fortfarande stödhjul och de andra två var lite större. En cyklade före och visade var de skulle svänga och de tre andra vinglade efter i bredd. De såg inte ens mig, så jag var tvungen att först fara över på fel sida och sen ner utanför asfaltkanten och hoppa av cykeln i farten. Åhå åhej, tanten blev prejad, tänkte jag.

Jag är alltid på min vakt när jag möter små cyklande och springande barn, för man vet aldrig vad de tar sig för. Ibland känns det som att barn alltid far åt fel håll, viker vänster i stället för höger och alltid i sista sekunden.

Nu är det sån där mitt-emellan-säsong när vinterjackan är för tjock och vårjackan känns lite tunn. I går eftermiddag, när jag cyklade till Berghem över Mariehemsängarna, såg jag en skidåkare ute på ängen och mötte en joggare i shorts.

Ha en trevlig kväll!