I dag är det torsdag och vattengympa. Tjohoo!

Ni får stå ut med att jag tjatar om denna vattengympa, men för min kropp och mitt välbefinnande är det den bästa motionen. Jag kan inte springa på land, men i vattnet är det inga problem och jag har äntligen kommit underfund med hur man springer på stället i vattnet. Inte bara ett fjuttigt tåspetsnuddande i botten, utan spark bakåt med studs i hela kroppen. Det känns befriande ända in i själen.

Förra veckan hade vi en vikarie, som körde båda upptempolåtarna två gånger. Ojoj, så vi sprang och hoppade. Det gällde verkligen att se till att behagen höll sig i baddräkten.

När jag sen hastade till bussen, möttes jag av denna kompis högt uppe i backen.

Änderna, som hela vintern haft det bra i det varma spillvattnet från terapibassängen, har nu gått upp ur vattnet och ligger överallt på kanterna till dammen och även på cykelvägen. Cyklisterna får snällt väja för dem. När man kommer gående kommer de springande mot en, i synnerhet om man har en plastkasse i handen, för de är vana att bli matade.

Nu hade den här snyggingen tagit sig upp för backen och sedan följde han med mig ner. Jag hade ju bråttom, så han fick pinna på ordentligt, snubblade på sina egna fötter och stod på näbben ett par gånger. Jag kunde ju inte annat än att slita fram kameran och låta honom posera.

När vi kom ner låg denna tjej och väntade mitt på cykelvägen. 

Se där, hon var mycket mer intressant än jag.

Jag missade bussen, men det var det värt. Det är inte varje dag man blir uppvaktad av en så galant herre, även om det nu var kortvarigt.

I morgon kommer ett nytt avsnitt av "Den långa resan".

Ha en fin torsdag!