Marja

Den långa resan.

Den långa resan (23). Tant Tilda.

En syster, Tant Tilda, Matilda Engstam, var gift och bodde i Vänersborg. Jag minns att vi for och hälsade på henne och det var alltid i samband med att någon av tanterna behövde nya glasögon. Jag tror att Tildas man var optiker.
Vi åkte alltid bil, troligtvis var det farbror Nat som körde. Vid ett ställe var vägen sprängd mellan två stora berg, Halleberg och Hunneberg. Högt uppe på den ena sidan fanns en stor trästaty av en älg. Där brukade kungen jaga. Det var stort. Vi måste ha åkt till Vänersborg flera gånger, för jag minns att jag väntade med spänning på att vi skulle komma till den stora älgen.

Tant Tilda och hennes man bodde i en stadslägenhet och hade det väldigt fint hemma. Jag minns inte om vi övernattade nån gång. En gång minns jag att vi for in till Trollhättan på hemvägen. Det var kväll och det var festligheter av något slag. Jag minns vattnet, en massa färgglada lampor och fyrverkerier. Det var magiskt för mig.

Tant Tildas man dog. De hade inga barn och Tant Tilda kunde inte klara sig på egen hand, så hon flyttade till tanterna i Östergården. Hon var 83 år när hon själv dog, så hon måste ha varit närmare 80 år när hon kom dit.

Tanterna var inte riktigt snälla mot henne. Jag vet inte om det var för att vi blev trångbodda, eller för att hon inte var lika strängt religiös som de. Hon fick i alla fall sova i den lilla kammaren under Luthers stränga blick.

Tant Tilda var inte riktigt frisk. Hon hade en muskelsjukdom som gjorde att benen plötsligt vek sig under henne och hon ramlade ihop som en säck. Hon var ganska ‘stor’, så det var ett himla sjå att lyfta upp henne. Min största skräck var att hon skulle ramla ihop när jag var ensam hemma med henne och Tant Anna. Tydligen lämnades jag som “vakt” ibland. Var det månne när Tant Gerda och Tant Augusta gick till kyrkan?

En endaste gång hände det att Tant Tilda föll ihop när jag var ensam med henne och Tant Anna. Då bad hon att jag skulle placera en stol på var sida om henne med sitsen mot henne och med hjälp av sina armar drog hon upp sig själv. Efter en stund kunde hon gå igen. Det var väldigt märkligt.

När Tant Gerda blev sjuk orkade inte Tant Augusta ta hand om både henne och Tant Tilda, så det bestämdes att Tant Tilda skulle till ett ålderdomshem. Hon ville inte själv och jag minns hur hon grät och bönade att få stanna kvar i Östergården. Hon skrek högt  och gjorde motstånd när de kom och hämtade henne.

Första natten borta dog Tant Tilda i sömnen.
Jag tyckte det var så hemskt. Jag tyckte mycket om Tant Tilda, för hon var mycket ’mildare’ än de andra tanterna. Vi hade fin kontakt, hon och jag. Därför blev det en chock för mig att hon dog första natten borta, för det kunde bara betyda att hon hade dött av sorg, av brustet hjärta.

Forts. på söndag… Då blir det riktigt sorgligt.

I morgon ska jag scrappa hela dagen med Pysselhäxorna.

http://www.pysselhaxorna.vpsite.se/ 

Jag önskar er alla en skön helg!

9 kommentarer

  1. Ka

    Det är så fascinerande och lite sorgligt att följa din berättelse….men sen i allt finns en glädje med att se hur du har ”tagit dig” att bli den underbara människa du verkar vara.Vilka sociala arv du fått med dig är intressant att läsa om!
    Jag tror man kan dö av brustet hjärta. Min morfar dog först,då hamnade mormor på ”hem”. Det tog två månader så var hon borta med fast hon egentligen inte hade någon sjukdomsbild mer än att vara gammal. Vågar jag läsa på söndag?
    Stor Kram

  2. Marja Granqvist

    Svar till Ka (2010-04-23 21:47)
    Ja,man har ju hört historier som den om din morfar och mormor.
    Du vågar läsa på söndag. Jag har ju förvarnat om att det blir sorgligt och det tyngsta inlägget för mig att skriva. Men det är en viktig del av den här berättelsen.
    Kram

  3. Mii

    Så ni åkte till Vänersborg, vad det en lång resa?

    Det blev en tant till i Östergården,blev du trött på dem ibland,med tanke på att de var så stränga?
    Så sorligt för tant Tilda,stackarn hon fick väl hjärtattack när de bara drog iväg med henne…?
    Hårt men brutalt.
    Kram
    Mii

  4. Sus

    Med viss glädje tänker jag ”Jaha, ännu en människa du tyckte om och som tyckte om dig!”
    Men sedan blir jag sorgsen över att höra om hennes öde.

    Kanske blir det mildare om man tänker att hon ev. var lite dement (något ett barn ev. inte märker lika starkt?) och att det var därför hon protesterade så… inte för att hon led mindre för den skull, men ”snällare å tanterna”…

    Hon är inte den första gamla som protesterar hjärtskärande, och anhöriga kan gråta ögonen ur sig över något de kanske bara måste göra…

    Jag tror absolut att hon bestämde sig för att dö. Det kan man göra.

    Kram

  5. Sus

    PS: Hon dog i sömnen, skriver du. Mitt i allt det sorgliga låter det som en barmhärtig död. Och kanske det skönaste för henne, hon fick somna.

    Lilla flickan Marja måste ha haft svårt att förstå och ta in och finna någon mening eller reson i detta –

    Så bra att hon inte gjorde sig illa den där gången hon ramlade när ni var ensamma.

    Kram igen

  6. Babs

    Oj så sorligt om Tant Tilda men jag tror också att hon bestämde sig för att dö och jag tror att man kan det när man nått den åldern.
    Som Katja skriver så är det vanligt efter ett långt liv ihop att man dör strax efter varandra.
    Du hade nog behövt Tant Hilda hos dig lite längre än vad du nu fick ha, eftersom hon var lite gladlyntare än de andra.
    Men hon somnade in skönt medan hon sov, det måste vara härligt att dö på det sättet.
    Kram

  7. Marja Granqvist

    Svar till Mii (2010-04-24 00:08)
    Jag minns inte hur länge resan till Vänersborg tog. Jag tror att vi bara åkte över dagen.
    Jag tror inte att jag blev trött på tanterna,jag var ju van vid dem och visste inget annat.
    Kram

  8. Marja Granqvist

    Svar till Sus (2010-04-24 01:22)
    Jag tror också att hon var dement och att jag inte märkte det. Jag tyckte ju bara att hon var snäll.
    Jag hade väldiga skuldkänslor när hon dog, för att tanterna hade skickat iväg henne mot hennes vilja. Jag tror att den händelsen har påverkat min människosyn senare i livet.
    Kram

Lämna ett svar till Babs Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.