Marja

Den långa resan.

Den långa resan (29). Epilog, del 2.

I början på 1960-talet besökte jag Fåglum igen. Då bodde jag hos farbror Ejnar och tant Agnes i Skräddaregården. Min gamla klasskamrat Mai och jag for till Nossebro på dans och jag kom inte hem i rätt bil. Stackars tant Agnes låg vaken och oroade sig. Jag skämdes!

Nästa gång var 1975, då jag hade min man och Johanna, 5 år, med mig. Vi bodde hos Sture och Gun i Skräddaregården.
Vi for till Östergården och fick komma in och titta. Jag hade inte varit inne i huset sedan den gången jag var där ensam och tog några minnessaker. Jag kände igen mönstret på linoleummattan i trappan upp till andra våningen.

De kort vi tog då har tappat färgen och blivit röda. Här står jag i alla fall på trappan och Johanna har blivit trött på att posera.


Tanternas lusthus fanns kvar. Det hade flyttats till Karl-Alvars trädgård, målats gult och fått rödrutiga gardiner.

Jag försöker gömma mig bakom det (till vänster).

Sen dröjde det 20 år till nästa gång. Jag var och hälsade på min äldsta bror i Ljungby. Vi for till Göteborg och därifrån var det inte långt till Fåglum. Vi skulle bara på en söndagsutflykt och jag hade fått för mig att jag ville se kyrkan. Ingen var hemma i huset, så jag tog några foton från utsidan. Lusthuset stod kvar i Karl-Alvars gamla trädgård.

Besöket i kyrkan och det oväntade mötet med Sture från Skräddaregården har jag berättat om i avsnitt 16 av Den långa resan.
Det var alltså för 15 år sedan.

Nu är Den långa resan slut. Det har varit ett nöje att skriva ner min historia, även om det inte alltid varit lätt. Jag är glad att jag gjort det på detta sätt. Jag har fått positiv respons och oväntade och trevliga kontakter. Jag är speciellt glad över att mina bloggvänner från Hanky föjt med mig till vk.se och stöttat mig. <3
Kram till alla mina läsare. Hoppas ni fortsätter läsa
min blogg.

Nu undrar jag om det finns några frågor ni funderar över. Skriv ner dem i kommentarsfältet, eller skicka per mail. Min mailadress finns i vänsterkolumnen. Eventuella frågor kommer jag i så fall att besvara i ett vanligt blogginlägg.

Ha en fin onsdagskväll<3

 

 

10 kommentarer

  1. Babs

    Jag har precis kommit hem och vill inte ögna igenom ditt inlägg för nu börjar Poirot. Jag läser i morron när jag har mera tid!
    Kram

  2. Babs

    Det här blir som att ha läst en bra bok, jag känner redan en saknad.
    Jag hade en del frågor och förbannar mig varför jag inte skrev ned dom.
    Just nu kommer jag bara på att jag undrar ”hur länge blev du kvar i Finland innan du flyttade till Sverige”
    Tack för en gripande men samtidigt underhållande berättelse.
    Kram
    Babs

  3. Marja Granqvist

    Svar till Babs (2010-05-20 18:54)
    Tack Babs för att du läst och kommenterat så flitigt. Jag har verkligen uppskattat det. Känns som att du är en god vän.
    Svarar på din fråga senare. Du kanske kommer på det andra du undrade över…
    Kram

  4. Sus

    Usch, jag vill inte att det är slut nu… jag vill läsa mer…

    Jag säger som Babs att det är som att ha läst en bra bok, bara starkare, för du är ju mer av en ”person” och vän än när man vanligtvis läser. Jag har ibland tänkt att jag hoppas att detta BLIR en bok… har du tänkt på det? Jag ville ha den. Ett dedikerat exemplar 🙂

    Jag önskar också att jag hade antecknat mina frågor. En sak jag funderar mycket över är (trots allt?) någon förklaring, lite mer om dina föräldrar… även om det ju inte är DIN historia/sett från dig som barn…?
    Ett avsnitt om kontakten med dem –
    Kram

  5. Marja Granqvist

    Svar till Sus (2010-05-20 22:21)
    Självklart ska du få ett dedicerat exemplar. Boken ska heta ”Utan emballage” och ha min teckning av flickan i drömmen på omslaget. Men det är lång väg dit…
    Vill du veta mina föräldrars bakgrund?… kontakten med dem…medan jag var i Fåglum, eller senare i livet?
    Kram

  6. Babs

    Jag vill också läsa mer och jag undrar precis som Sus!
    1. Hur var kontakten med dina föräldrar när du var i Fåglum?
    2. Var dina föräldrar finsktalande och i sådana fall hur gick det, för du hade väl glömt finskan?
    3. Flyttade även din föräldrar till Sverige så småningom?
    4. Leena flyttade väl till Sverige, dina andra syskon, blev de kvar i Finland?
    5. Längtade du efter Tanterna eller var det bara skönt att vara hemma i Finland igen?
    Jag märkte nu att jag inte hade läst epilog 1, förstår inte hur jag kunde missa den, så några av de frågor jag tänkt ställa angående Tant Anna och Tant Augusta fick jag svar på där.
    Tack igen Marja, jag skulle gärna höra en fortsättning även om det inte handlar om Fåglum och Tanterna.
    Du berättar så bra och jag känner en sådan saknad över att berättelsen tagit slut!
    Kram kära du!
    Babs

  7. Sus

    Ja, jag skulle gärna vilja veta mer om allt det du nämner och om det Babs frågar om. Men en sak som ju skulle passa fint i din berättelse är just hur kontakten såg ut med dina föräldrar när du var i Fåglum: hade Leena med sig hälsningar, fick du kort eller brev eller saker sända till dig, hur upplevde du det som det lilla barn du var, tänkte du på dina föräldrar, undrade du över dem och varför du var hos tanterna men inte Leena… massor. Och så hur det var när du kom till dem igen… det finns inget slut på mina undringar.

    Kram

  8. Marja Granqvist

    Svar till Sus (2010-05-24 15:16)
    Jag ska skriva ett inlägg till, eller två, där jag ger ett sammanfattande svar på alla frågor. Jag får väl skriva tills ni slutar fråga:)
    Kram

Lämna ett svar till Marja Granqvist Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.