I går kväll kl 22.30 var det ett kraftigt jordskalv med epicentrum norr om Umeå. Jag läste om det i natt på vk.se och bland kommentarerna och på ett par bloggar rapporterade folk att de hade känt av det. Enligt rapporterna hade skalvet känts av både på Teg och i Ersboda. Glasen i vitrinskåpet hade klirrat, någon kände en gungning som när man är på en båt och någon annan hade hört ett stark muller.

Jag själv hade tagit bussen från Teg till Marieberg och promenerade hem mellan husen och märkte ingenting. Marken kan mycket väl ha gungat till under mig, men jag är så van att jag blir lite yr ibland och tar små snedsteg, så det skall nog till ett ganska kraftigt skalv innan jag reagerar. Det kanske känns mera inomhus.

I morse blev jag däremot väckt kl 08.20 av ett förfärligt oväsen utanför sovrumsfönstret, som vetter in mot gården. Vi har en stor björk på gården, som grannarna mitt emot vill såga ner, för den skymmer för solen och tar all näring ur den lilla gräsplätten den står på. Jag trodde först att man höll på och sågade ner den, så jag hoppade upp för jag ville förstås fotografera det.

Men så var det inte, utan det var den mest högljudda gräsklipparen som åkte runt på våra små gräsplättar. Den var som en liten röd bil, med inglasad förarhytt och det är säkert bra för den som kör, men för oss andra är ljudet olidligt högt. Jag fick kura ihop mig på soffan med täcket runt öronen.

Men gräset blev fint och senare på förmiddagen kom vaktmästaren och trimmade alla kanter, så nu är det hur fint som helst.

Mitt stora problem just nu är att jag inte hinner gå och lägga mig innan solen stiger upp. Det är ljust hela natten och jag är ju en riktig nattuggla, som trivs att vara uppe sent. Det har nästan blivit en tävling mellan solen och mig. Strax efter kl 02.00 i natt blev jag överraskad igen.

Och sedan vet ni ju att solen gäckar mig med allehanda budskap.

Vad är nu detta? Ser ni den smala strimman som kryper upp i hörnet?

Som ni märker har jag sällan tråkigt.

Ha en lugn onsdagskväll <3