I fjol presenterade jag konstverket ‘Torgparlamentet’, som står på salutorget i Björneborg.

En man gör konster, medan en annan intresserat ser på och en tredje står vid sidan om och iakttar.

I år fanns ett nytt konstverk på gågatan. Hon heter Maire, ett vanligt finskt kvinnonamn.

Det var inte så lätt att fotografera henne, för det satt alltid folk på bänken bredvid, eller så stod de framför och beundrade henne.

Hon verkade emellertid välkänd i stan, för vid ett tillfälle hörde jag en kvinna säga i mobilen:

“Jag står här bredvid Maire… kom hit…”

Jag undrar hur det känns att se henne sitta där i snö och slask.

På torget och vid bussarna hade man hängt upp blomsterkorgar högt upp i lyktstolparna.

Jag undrar hur de vattnas? Korgarna är av sån där kokosfibermatta som allt vatten far igenom.

I Vasa fanns det också ett nytt konstverk. En kvinna och en man i full fart framåt.
 

Mycket intressant. Kvinnans ansikte fascinerade mig.

Hon tittar bakåt. Varför?

Av stilen att döma är det samma konstnär som skapat pojken som leker med flygplanet

och pojken med de öppna händerna på Vänortstorget lite längre bort.

I dag träffade jag en bekant på stan som kramade om mig och nu sitter jag med hennes starka parfym i näsan. Sitter lukten i min näsa eller i min hjärna? Vad gör man för att få bort den? Jag har nyst och snutit mig… måste jag ta till nässköljning?

Ha en trevlig onsdagskväll <3