Hemma igen, totalt uppfylld av allt jag varit med om. Besöket i Fåglum kunde inte ha kommit mer lägligt än just nu när jag skrivit färdigt ‘den långa resan’. Allt ligger fortfarande på ytan och gör att sinnena skärps inför varje upplevelse. Jag har besökt det lilla röda huset, skolan, kyrkan, affären, den gamla eken, träffat många gamla skolkamrater och nya bekanta jag fått via bloggen, tittat i gamla fotoalbum och pratat, pratat… Den långa resan känns inte längre så lång, den har sjunkit in som en del av mitt liv.

Jag är innerligt glad att min dotter Johanna följde med mig. Hon tog på sig rollen som min assistent och fotograf, medan jag för en gångs skull tillät mig själv att yra omkring.

Här fotograferar hon mig när jag fotograferar… 
den här fina Kaprifolen.

Jag hade inte bara en assistent, utan en privatchaufför också i Sture. Vi bodde bekvämt i Skräddaregården hos Sture och Gun och fick förutom god mat, all tänkbar service.
Tack för er stora gästfrihet!

Jag var ju mycket i Skräddaregården när jag bodde i Fåglum. Huset är nu renoverat och tillbyggt, men ladugården och det gamla päronträdet finns kvar. Här i kvällssolens sken.

Halva päronträdet föll när det stormade, men resten bär fortfarande frukt.

Vi var ju på landet. Här är utsikten en mycket tidig morgon genom fönstret. De två hararna jag skulle fotografera hann slinka undan.

Närmast fönstret står äppelträden.

Fortsätter i morgon…

Ha en fin söndagskväll <3