På söndagens program stod alltså gudstjänst i Fåglums kyrka. Jag har besökt kyrkan efter det att jag flyttat från Fåglum, men inte varit på gudstjänst.

Under mina år i Fåglum gick tanterna och jag i kyrkan varje söndag. Vi promenerade längs vägen på vintern och genade genom kohagarna på sommaren. Jag tyckte inte om att gå i kyrkan. Det var tråkigt att sitta stilla och jag var lite rädd för den allvarliga stämningen och prästens stränga röst när han predikade uppifrån predikstolen. Det handlade mycket om synd och förtappelse.

Nu hade jag Sture och Johanna med mig, en ung kvinnlig präst skulle förrätta gudstjänsten och ungdomar från Fåglum skulle musicera. Det lät ju inte så skrämmande.

I själva verket blev allting ljust och vackert. Den lilla kyrkan från 1100-talet är mycket vacker. Det var ovanligt många besökare. Alla hälsade på varandra och log. Jag satt vid ett fönster och tittade ut på den vackra grönskan och kände ett inre lugn.

Altartavlan

Predikstolen

Dagens tema var medmänsklighet. Du måste älska dig själv för att kunna älska andra. Du måste först hjälpa dig själv, innan du kan hjälpa andra. Precis som man får lära sig när man flyger: Ta först på dig din egen syrgasmask, innan du hjälper andra.

Ungdomarna spelade fint, bl.a. Fäbodpsalm och Amazing Grace. Johanna satt bredvid mig och sjöng så vackert att jag till slut kände tårarna stiga i ögonen. Vilken kontrast till min barndoms upplevelser.

God natt <3