Varför befäster reklamen fördomarna om att det som är nyttigt inte kan vara gott? Är det inte lite förlegat?

Jag börjar tröttna på Pågens TV-reklam om att vitt bröd kan vara nyttigt, men då säger man att det är mörkt.

“Det här är ett vitt bröd, fast lika nyttigt som mörkt”, säger Pågenförsäljaren.

“Jag vill inte ha mörkt bröd,” säger ungen. Mamman är tyst.

“Ja, fast det här brödet är vitt, fast mörkt…”, försöker försäljaren.

“Inte mörkt bröd, sa jag”, säger den osnutne ungen med indignerad skärpa i rösten

“Hur är det nu, är det vitt eller mörkt?”, frågar mamman irriterat.

“Det är vitt, fast mörkt…”, …

Reklamen utgår från att vitt bröd är onyttigt men gott, mörkt bröd är nyttigt men inte gott.

Är det det vi ska lära våra barn?

Själv är jag uppvuxen med finskt rågbröd, ibland fick man “setsuuri” = sötsur = sirapslimpa och när det var fest fick man vetelängd. Det var det man fick och ingen pratade om nyttigt eller onyttigt.

En annan reklam som retar mig är McDonalds Happy Meal, som ju kan fås enligt tallriksmodellen. Det får man inte berätta för barn, för då kan de få för sig att det är nyttigt och inte äta.

“xx is right, Happy Meal can serveras enligt tallriksmodellen, but let’s not talk about it, because…”

Det är så känsligt att man till och med måste tala svengelska för att ungen inte ska förstå. Nu undrar jag om ungen överhuvudtaget vet vad tallriksmodellen är och om han bryr sig. Så himla larvigt!

Stackars oss konsumenter, som hela tiden måste vara på vår vakt mot nyttig, äcklig mat.

“Kan något som smakar så gott vara nyttigt?” Vilken reklam var det?

Ha en nyttig och god måndagskväll <3

P.S. Kl 18.58. Månen hänger lågt ikväll. D.S.