Vilken överraskande syn jag möttes av, när jag drog från sovrumsgardinerna i morse. Årets första snö!

Stora blöta flingor rann utefter fönstret och la sig i ett vackert mönster.


Det var rena stormen. De få människorna som var ute, gick dubbelvikta och småfåglarna kastades uppåt i stora svarta moln. Jag konstaterade nöjt att jag hade lyckats täta mina fönster väl. Inget kalldrag någonstans.
Nu ser det mera ut som det regnar, så snart är den blöta snön på marken borta. Men vi fick en påminnelse om att vintern är i antågande.

Mitt hjärta gläds i dag med de räddade gruvarbetarna i Chile och deras familjer. Vilken fantastisk räddningsaktion! Jag tänker också med tacksamhet på alla dem som arbetat med räddningsarbetet och delat med sig av sitt kunnande, sitt engagemang och sin tid. De måste känna sig stolta.

Jag blir lite beklämd när jag läser kommentarer på nätet att gruvarbetarna nu minsann kommer att tjäna stora pengar genom att ställa upp på intervjuer i olika media. Det är inte det första jag tänker på.

De här gruvarbetarna kommer att må mycket dåligt både fysiskt och psykiskt under den närmaste tiden. Många kommer att drabbas av PTSS och lida av både smärtsamma flashbacks och mardrömmar. Trots det hoppas jag att de kan känna tacksamhet över att vara vid liv. Det är värt mycket mer än all världens pengar.

Nu släpper vi loss med Bon Jovi i It’s my Life:

Ha en trevlig torsdag <3