Strax efter kl 6.00 i morse vaknade jag av ett fruktansvärt brak. Jag blev lite rädd. Det var inte det där dova braket som när duschdraperistången faller ner över badkaret, eller när saker faller ner från de proppfulla hyllorna i mina förråd, utan det var i köket, eller något av rummen.

Yrvaken och halvblind staplade jag upp för att se. Det var köksklockan som fallit ner på anslagstavlan, som tappat sitt ena fäste och pendlat in i köksskåpet och ev mikron. Klockan låg på golvet och var död. Jag fick inte liv i den, inte ens med ett nytt batteri.

Jag är totalt beroende av kalender och klocka. Jag antar att det är en yrkesskada. Jag har klockor i alla rum, till och med i badrummet. Om jag skulle bli isolerad någonstans, skulle jag inte kunna hålla reda på varken tid eller dag och till slut bli totalförvirrad. Jag har kompisar som ganska exakt kan känna på sig vilken tid på dygnet det är och min egen dotter har aldrig använt klocka, men jag blir stressad utan klocka.

Lite förvirrad är jag nu också, för köksklockan är den klocka jag sätter efter Fröken Ur och sedan justeras de andra klockorna efter den. Det betyder att jag snarast måste köpa en ny köksklocka.

Jag har haft den här klockan så länge jag bott i den här lägenheten, alltså nästan 30 år. När jag tog ner den härom veckan för att ändra om till vintertid, tänkte jag faktiskt att jag egentligen skulle vilja ha en lite fräsigare klocka på väggen. Hängde jag månne upp den lite slarvigt på kroken för att jag undermedvetet ville att den skulle falla ner? Kan det vara så?

“Klockan är till för människans skull, inte människan för klockan.”
(Francois Rabelais)

Vad betyder det egentligen?

Ha en trevlig tisdagskväll <3