Marja

Den långa resan.

Flashbacks.

Gårdagens brutala uppvaknande satte sina spår under hela dagen. Jag somnade givetvis om, men vaknade sedan med en irriterande huvudvärk, som satt i hela dagen. Dessutom fick jag flashbacks av en liknande, mycket allvarligare händelse från långt tillbaka i tiden.

Jag var 18 år och hade precis flyttat till Åbo för att studera vid Åbo Akademi. Min klasskamrat Anita och jag bodde temporärt i en liten etta med kokskåp.

Det var en lördag och vi hade varit ute på dans på Kårhuset. Mitt i natten vaknade vi av ett fruktansvärt brak åtföljt av kraschande ljud som från sönderslaget glas. Jag blev vettskrämd och satte mig upp i sängen i det kolmörka rummet. Jag var övertygad om att någon hade avlossat ett skott, slagit sönder fönsterrutan och nu befann sig i rummet.

Tänd lampan!”, viskade Anita.

“Jag vågar inte”, viskade jag, “jag tror någon har kommit in genom fönstret”.

“Vi bor på tredje våningen”, sa Anita, “tänd lampan!”

Jag tände lampan och vi fick se förödelsen i rummet. Detta hade hänt:

Den som använt strykjärnet sist innan vi gått ut, hade inte dragit ur kontakten, utan lämnat strykjärnet stående på diskbänken och stängt dörrarna till kokskåpet. Där stod det heta strykjärnet och alstrade värme i 8-9 timmar.

På hyllorna ovanför spis och diskbänk fanns husgeråd, kastruller och ett par flaskor hemkokt saft. Saften hade börjat jäsa och till slut exploderade glasflaskorna och for rakt upp i hyllan ovanför. Hyllan skakde till och glas, porslin, bunkar och kastruller for mot skåpdörrarna och ner på golvet. De två saftflaskorna stod kvar på hyllan utan bottnar.

Den jästa, klibbiga saften hade skvätt tvärs över rummet på gardinerna och över hela, hela rummet. Överallt fanns det klibbig saft. Vi städade i flera dagar och den jästa lukten satt i länge.

Vi utredde aldrig vem av oss som hade lämnat på strykjärnet. Så här i efterhand tycker jag det var konstigt att ingendera av oss ville ha ex ett glas vatten när vi kom hem, men vi var antagligen trötta och stupade i säng.

Det där kunde ju ha gått riktigt illa om inte vi varit hemma. Tänk om strykjärnet fallit ut och förorsakat en eldsvåda.

Jag är alltid extra noga med att kolla strykjärn och spis innan jag går ut. Ibland lägger jag till och med handen på spisplattorna för att känna att de inte är på.

Nu har snöovädret nått Umeå. Jag var tvungen att pulsa ut och rädda min cykel in i förrådet. Temperaturen ligger kring noll och den blöta snön rinner längs fönstrena.

Jag hoppas att plogbilarna har varit ute innan jag ska gå hem från akvarellen sent i kväll. Jag får förse mig med både broddar och gåstavar. För två veckor sen fick jag gå i storm och regn, i dag blir det snö. Jag blir härdad.

Ha en skön onsdag <3

6 kommentarer

  1. Babs

    Att din klocka föll ned var ingenting mot det som hände för länge sedan, riktigt otäckt, tur att det inte blev värre ändå, strykjärnet hade ju kunnat ta eld.
    Kram

  2. Sus

    Hu, så otäckt. Jag blev en gång evakuerad p.g.a. att det brann i grannhuset, det kommer jag aldrig glömma. Mitt i natten blev vi väckta. Allt jag tänkte på att få med mig var katten… med den stod jag sedan på gatan och undrade om jag skulle ha ett hem att återvända till 🙁

    Kram

  3. Sus

    Ett hus vid mitt barndomshem brann en gång, den gången som barn räckte det med att jag bara fick titta ut genom fönstret. Men den här gången var jag 18-19 och hade flyttat hemifrån. Borde kanske ha blivit förnuftigare och räddat något annat än katten… 😉

    Kram

  4. Marja Granqvist

    Svar till Sus (2010-11-12 13:52)
    I en sådan situation följer man nog hjärtat mer än förnuftet. Jag skulle också ha räddat katten. Man borde kanske ha en strategi, så man är förberedd. Jag brukar skämta och säga att om det börjar brinna tar jag fotoalbumen och en viss tavla och springer ut. Förr innefattade det även en gammal kaktus, men den är borta nu.:)
    Ha en fin helg! Kram

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.