Jag känner inte riktigt igen mig själv, för jag har tappat sötsuget. Jag är inte sugen på godis, kakor eller choklad längre och så har det varit sedan jag blev sjuk och började äta penicillin. Jag tror att det har med det att göra. Penicillinet ska tas mellan måltiderna, två timmar efter det man ätit och sedan ska man vänta med att äta en timme efter man tagit det. Det blir tre timmar när man inte får stoppa något i munnen. Jag har tagit penicillinet var åttonde timme dygnet runt och anpassat ätandet efter det. Jag har inte slarvat med maten, utan försökt äta vanlig, enkel, näringsrik mat och har antagligen lyckats hålla blodsockret på en jämn nivå.

Men hjärnan tror fortfarande att jag är sötsugen. Jag har gått till Godishuset och köpt kvällstidningen och samtidigt tänkt att jag måste köpa lite lösgodis, för “tänk om jag blir godissugen sent på kvällen och inte har något hemma”. Min hjärna tror inte att jag skulle klara av det. Den tänker som en knarkare. Dessutom var det ju så synd om mig som var sjuk, jag hade ju alla skäl att unna mig…

Jag har köpt godis som jag har haft i en burk med lock på bordet framför mig och det har så småningom blivit uppätet, fast jag hade klarat mig mycket väl utan. Jag har ätit upp godiset, för jag tror att jag är sugen. Men det är jag inte.

Däremot är jag sugen på andra saker, som julmust, jordgubbar, hallon, pop-corn och små snacksmorötter, så nu håller jag på och programmerar om min hjärna. Undrar hur det går när säsongen för julmust tar slut?

Min kompis på Rådhustorget hade redan fått en julklapp. Någon hade hängt ett neonlysande armband på hans lite krökta pekfinger.

Nu när jag ser på fotot, ser jag att det är fastsatt med tejp. 

I dag har det varit -18 grader, men det ska tydligen bli kallare. Jag har fått  fina isrosor på gavelfönstret i vardagsrummet.
 

I morgon är det dan före dan…

Ha en inte alltför stressfull onsdagskväll <3