Marja

Den långa resan.

Sorgligt, men vackert.

Av , , 4 kommentarer 2

 

I dag har jag tagit ett sista farväl av en vän. Så sorgligt, men ändå vackert.

Inledningsvis spelades Albinonis Adagio. Den musiken får mig alltid att gråta, för den spelades både på Leenas och mammas begravning.

Vi ses i morgon <3

Tattari a.k.a. bovete.

Av , , Bli först att kommentera 0

Brukar ni använda bovete i matlagningen? Jag minns att mamma kokade gröt på helt bovete när det fanns att få tag på. Det odlades inte i Finland då, utan importerades från Ryssland. På finska heter det Tattari, jag tror att det var för att det kom från ‘tatarernas land’.

Det var fest när mamma kokade ‘tattargröt’ till middag. Vi åt med andakt, med ett smöröga i en grop i gröten och ett glas kall mjölk till. Hela bovetegryn ger en spännande konsistens i gröten och smaken är lite nötliknande.

För några år sedan kom jag i kontakt med bovete igen när jag var på Spa i Tallinn. Där serverades bovetet som alternativ till ris/potatis vid middagen. Efter det har jag försökt att koka gröt på boveteflingor, men den blev som klister. Gröt på krossat bovete blev inte heller så gott.

Härom dagen kokade jag hela bovetekorn i stället för ris och det blev som ’förr i världen’.

Fast bovetet har så mycket smak i sig själv att det passade inte så bra med fläskfilé, kanske hellre i en sallad med fetaost och tomater. Resterna av det kokta bovetet värmde jag upp dagen därpå och åt med en klick Bregott. Mums!

Bovete är egentligen inte ett sädesslag, utan en ört och det man äter är fröna.

(Bild från Wikipedia)

Bovete är lättsmält (bra för ömtåliga magar) och rikt på B1- och B2-vitamin, kalium, magnesium, fosfor och järn. Bovete sägs därför vara bra både för högt blodtryck och höga blodfetter.

Det blir nog mera bovete för min del. Jag kanske ska göra blinier, plättar med bovetemjöl i påsk.

Jag hittade ett recept på kyckling med bovete hos kardemummagumman, som jag gärna delar med mig av.
http://kardemummagumman.se/2009/04/14/toyuqlu-qarabasaq-kyckling-med-bovete/

Ha en trevlig tisdagskväll <3

 

Att jag ids!

Av , , 14 kommentarer 3

Jag hade sköljt ur ett par konservburkar och lagt dem upp och ner på diskbänken. Min kompis fällde en kommentar som man kan sammanfatta som “Att du ids…”

Är jag överambitiös? Jag sköljer ur alla mina förpackningar jag ska sortera så att de inte börjar luktar illa i korgen under diskbänken. Hur gör ni?
Jag tycker inte det är så jobbigt. De här sköljde jag ur på en minut.

Förra gången jag var i vårt Kretsloppsrum noterade jag att en av containrarna för plast var över-överfull, medan det fortfarande fanns gott om utrymme i den andra. “Folk bara fyller på”, sa jag till en av mina grannar som kom förbi med sina sopor. “Ja, men de är duktiga på att sortera”, sa han. Där fick jag mig!

I går var fullmånen höljd i ett magiskt dis. Jag kunde inte sluta titta på den.

 

Ha en trevlig måndagskväll <3

Och julen varar väl till påska…

Av , , 8 kommentarer 0

Nu tror ni väl att jag är alldeles knäpp, men jag har scrappat två jullayouter. Jag har dessutom gjort två layouter på samma fotografi, den ena far till Stockholm och den andra behåller jag själv.

Den första gjorde jag i samband med Pysselhäxornas utmaning i mars. Man skulle själv rita en skiss och följa den.

Jag ritade den här skissen

och gjorde denna layout.

På tagsen står det:
Väntar på efterrätten. Mammas plommonkräm.

Jag gjorde också detta kort, som jag vet att ni redan sett, efter samma skiss.

Den andra layouten växte fram fritt. Den enda tanken jag hade, var att jag ville ha med julgranarna, som jag skrivit ut från mitt Word-Art program.

Vilken av layouterna tycker ni jag ska behålla själv?

I går gjorde jag ett riktigt fynd på Kupan. Ett rejält bordsstaffli för bara två guldpengar.

Ergoteknik, står det stämplat på baksidan. Det kan jag använda när jag målar, men också ställa upp mina alster på när jag ska fotografera dem. Jag kan ha mitt senaste alster uppställt på det, så jag kan beundra det en tid innan det förpassas till byrålådan.

Ha en trevlig söndagskväll <3

Bild 19. Här bor jag.

Av , , 6 kommentarer 3

Utmaning bild 19. Här bor jag.

“Mitt hem är min borg”, säger engelsmännen. Ibland känns det så för mig med. Visserligen har jag ingen vallgrav med vindbrygga att forcera, men jag har en ganska brant trappa man måste gå uppför för att komma hem till mig.

I hörnet i kröken brukar jag ibland ha en vas med konstgjorda kvistar, eller tända värmeljus när jag får gäster.

14 trappsteg är det och de sista är ganska branta.

Det är förstås en fördel att bo en trappa upp, men ändå ha en egen ingång i markhöjd. Min lägenhet är ljus, jag har knappast någon insyn och utsikten mot Ersboda är fin, i synnerhet på kvällen.
Jag har bott i den här lägenheten i 30 år nu och trivs jättebra. Ändå funderar jag på att byta till en lägenhet i markplan, just för trappans skull. Varken jag eller mina vänner blir yngre med åren och många har klagat på den branta trappan. Själv är jag ju van vid den och tycker att den ger lite vardagsmotion.

När jag inte sitter vid köksbordet och scrappar, eller i arbetsrummet vid datorn, häckar jag på min soffa i vardagsrummet. Den är väl insutten, min älskade soffa från IKEA (Klippan).

Den fina ranan på väggen är från Tornedalen och den fick jag av en grupp elever som jag undervisade i finska i Luleå.
 
Underbara färger, inte sant? Det blå fjällsjövattnet, höstfärgerna på land och den klara, friska luften.

Ha en trevlig lördagskväll <3

Bild 18. Känslor.

Av , , 2 kommentarer 2

Utmaning bild 18. Känslor.

Det här tycker jag är det svåraste temat. På de flesta fotografier skrattar folk och man kan ju undra om alla var så där glada eller om man tagit till ord som ’omelett’ eller ’cheese’. När folk gråter eller är arga är det ju inte så värst finkänsligt att ta fram kameran. Det är bara att konstatera att som amatörfotograf tar man inte de mest dramatiska bilderna.

Däremot kan ju fotografier framkalla känslor när man ser på dem. Känslor av kärlek, längtan, sorg, glädje, nostalgi, nyfikenhet m.m. Jag har ett par väldigt starka bilder, som jag inte kan lägga ut på bloggen. Jag kan inte ens sätta in dem i något album, för de är alldeles för privata. Det ena är det sista kortet jag tog på Leena, där man tydligt ser hur sjuk hon är och det andra är mitt sista kort på mamma, när hon sitter i sjukhussängen med ett milt, halv frånvarande leende.

Jag har i alla fall hittat ett kort som visar en stark känsla som inte är äkta, utan agerad.
En decembermorgon för ett par år sedan satt Ronja och jag vid frukostbordet och jag lekte med min kamera och tog några bilder, som jag faktiskt har glömt att scrappa.

Sömnig… eller bara less på att bli fotograferad?

Ge mig lite mer attityd!

Men hallå, försök visa en stark känsla!

Hoppsan, jag fick Munchs Skriet. Ronja sa att hon aldrig hade sett den tavlan, men när vi googlade fram den kände hon igen den. Den synen hade nog legat någonstans i hennes undermedvetna.

Ha en mysig fredagskväll <3

Var lycklig!

Av , , 2 kommentarer 1

“Rota inte för mycket i det som gör dig lycklig. Var lycklig i stället.” Den uppmaningen ger oss Marcus Birro i sin krönika i gårdagens Expressen. http://www.expressen.se/kronikorer/marcusbirro/1.2400430/marcus-birro-rota-inte-for-mycket-i-det-som-gor-dig-lycklig

Det är en underbar krönika, som handlar om lyckan i det lilla livet mitt i den stora staden Rom och om tilliten till att livet leder en rätt.

Jag tänker att det där är svårt… att bara vara lycklig utan att känna sig självcentrerad, utan att känna panik inför att lyckan kanske försvinner snart. Det är svårt att känna lyckan här och nu, när “Carpe diem” har blivit ett motto för att förmå alla jäktade människor, som jagar efter lyckan i form av rikedom och upplevelser, att stanna upp.

Men det finns inte bara lycka i livet. “Livet tar alltid de branta stigarna… Livet läser aldrig skyltar… det är vilse man måste hamna… för att det här livet ska bli underbart”, skriver Marcus Birro.

Javisst, livet består av många olika skeden, som vi måste ta oss igenom. Huruvida vi inte ska rota i det som gör livet svårt för oss, skriver Marcus inget om i den här krönikan.

Jag tänker så här: Man måste rota lite grann i det som gör livet svårt, för att lära sig hantera svårigheterna, men jag håller med om att man inte behöver rota i det som gör en lycklig. Var lycklig i stället!

I kväll blir det vattengympa och den gör mig lycklig. Handen är mycket bättre i dag och det gick bra att måla akvarell i går med handledsstödet på. Vi målade av en bild på en leende kvinna (Plantagens reklam) och jag är helnöjd med vad jag åstadkom. Jag lär mig mer och mer.

Ha en trevlig torsdagskväll <3

Pimpa bilen!

Av , , 10 kommentarer 1

I dag blir det ett kort inlägg, för jag har fått så himla ont i min högra handled vid tumbasen, på grund av de senaste dagarnas cykelturer. Knäna och den opererade tummen på vänster hand håller bra, men artrosen i tumleden på höger hand ger sig till känna när jag greppar cykelns handtag och lutar mig framåt mot styret. Jag har en hård knut på insidan av handleden och det gör ONT när jag vrider på handen.
Jag hittade ett handledsstöd för höger hand i min byrålåda, så nu ska jag ‘vila’ handen ett par dar. Jag hade tänkt cykla till akvarellmålningen i kväll, men det blir nog buss och promenad hem i stället. Det blir akvarellmålning med stel handled. Självporträtt dessutom.

Dagens tips till alla som känner för att pimpa sin bil: Ögonfransar till bilen.

Finns att köpa på Carlashes.com. Bilden är ur dagens Vk-bilaga Bil & Bostad.

Ha en trevlig onsdagskväll <3

Skumt värre.

Av , , 8 kommentarer 2

I dag tog jag en cykeltur till Haga för att vattna min kompis’ blommor. Vart tog det sköna vårvädret vägen? I dag är det grått och mulet och bara +2 grader.

Redan på långt håll såg jag den vita lappen. Jaha, loppis hos någon, tänkte jag.

Men det var något mycket trevligare. Ett gäng i stan har tröttnat på alla skyltar med förbud och sätter upp glada lappar i stället.

På hemvägen stannade jag till i Sandaparken. Ett gulaktigt skum på vattnet kring den ena bron fångade min uppmärksamhet.

Vattnet forsar ur det här röret. Var kommer det ifrån?

Det far över några stenar i bäcken, under bron …

och stannar upp i dammen på andra sidan bron med ett tjockt skumtäcke. Det är skum i mitten och snö på sidorna.

I kanten på skumtäcket bildas ett fint spetsmönster.

En skumbåt har fastnat.

Vad är detta för skum? Är det någon som bor på Sandbacka som vet något.

I parken fanns förstås också mycket sånt här.

B.a.j.s.

Ha en trevlig tisdagskväll <3

Bild 17. Ett ögonblick.

Av , , 2 kommentarer 3

Utmaning bild 17. Ett ögonblick.

Egentligen är väl vartenda foto ett ögonblick man fångar med just det ‘klicket’. I synnerhet när motivet är levande varelser. Man är aldrig likadan som sekunden innan. Även ‘döda’ ting förändras, ljuset faller lite annorlunda… ett dammkorn blåser bort.

Ett ögonblick man är lycklig över att kunna fånga är ex. en fjäril som sitter stilla så pass länge att man kan krypa nära och föreviga den.

Eller en skock yra gäss som snabbt springer ut ur bilden.

Sa jag att de här skulle slå ut till påsk?

Jag köpte en minivariant också.

Jag hänger inte med. I förgår var de bara små knoppar. Här gäller det att inte bara "fånga dagen", man måste fånga ögonblicket också.

Jag har glömt att de doftar så starkt, så eventuellt blir de förvisade till balkongen.

Ha en lugn måndagskväll <3