När man inte längre kommer in i sin walk-in-closet är det väl dags att röja upp?

Jag har ju två stora garderober/förråd i min lägenhet och med jämna mellanrum blir det totalt kaos i dem. Jag är en dubbelnatur när det gäller ordning och reda. Å ena sidan älskar jag att sortera mina saker i lådor och fack, å andra sidan har jag svårt att plocka upp efter mig och ställa tillbaka det jag använt. Eftersom jag bor ensam, kan jag ha det ganska rörigt omkring mig utan att någon annan störs och de personer som kommer oanmälda är vana vid det. När jag vet att jag ska få besök, brukar jag oftast ‘panikstäda’, d.v.s. kasta in allt i någon av garderoberna.

I förra veckan fick jag inte upp dörren till en av garderoberna. Iläggsskivan till köksbordet, som står bakom den inåtgående dörren, hade stupat och blockerade dörren tillsammans med en massa bråte. Dörren gick bara att öppna ett par decimeter och hur mycket jag än drog in magen, kunde jag inte klämma in mig. Jag försökte stoppa in en arm och lyfta upp skivan, men den är tung och hade kilat in sig på något sätt.

Efter en viss kraftansträngning lyckades jag i alla fall klämma in mig genom springan. Satt länge fast mitt i, men det tar vi en annan gång, och när jag till slut pluppade in, slog dörren igen. Där stod jag med min klaustrofobi i en kolsvart garderob.

Nåja, det ordnade sig till slut och jag insåg att det var absolut nödvändigt med en ordentlig röjning. Så nu har jag hållit på i några dagar och plockar ut allt, lagt en hög till soporna, en hög till Myrorna och resten skall sorteras. På nätterna har jag fått kryssa mellan högarna och slagit tårna i vassa kanter när jag har gått till toaletten. En sån här röjning tar ju tid, för jag måste ju gå igenom alla spännande lådor och det är lätt hänt att man försvinner i ’minnenas allé’.

Mycket av Johannas grejer är fortfarande kvar hos mig. Jag kan inte kasta något och hon är inte intresserad av att ta med sig något när hon kommer hem. Hon vill inte heller kasta något, så det får vara kvar. I en låda hittade jag ett par almanackor, Bia’s kalender, som jag köpt åt henne då hon var tonåring. De är väldigt färggranna i sig, men när jag tittade i dem såg jag att hon hade gjort dem till värsta scrapkonstverken. På ett uppslag som föll upp i en av dem, hade hon limmat in dikten “Dina barn är inte dina barn…” som jag la ut på bloggen för några dagar sedan. Jag blev riktigt rörd.
Sen hittade jag ett par fina svart-vita foton på henne som trulig tonåring, som jag tänker scrappa åt henne.

Nu är garderoben färdigstädad och organiserad med lådorna på raka led märkta med Dymoremsor. Där finns allt från dockskåpsmöbler, roliga spel och ungdomsböcker, till julgransdekorationer, resväskor, ryggsäckar och solhattar. Hade stor lust att visa er ordningen, men någon måtta får det vara.

I morgon ska jag ta itu med den andra garderoben.

Ha en skön måndagskväll <3