I Finland var det full sommar och jag sov med öppet fönster. Utanför kvittrade fåglarna hela nätterna, vilket var lite ovant för mig. Det var mysigt, men första natten vaknade jag varannan timme och konstaterade att konserten fortfarande var i full gång. Framemot morgontimmarna vaknade jag av att det var tyst…men den tystnaden varade bara ett par timmar.

Första natten var värst. Det var ett förskräckligt tjattrande och visslande i träden utanför. Hanarna ropade på en partner att bygga bo med. Sen avtog ljudet i styrka för varje natt. Antingen hade de bildat par och fått annat att tänka på, eller så förflyttade de sig längre bort i träden längs åns kant.

Det var främst Näktergalen som höll i gång. Jag har aldrig tidigare hört den så tydligt. Den sjunger med varierande ljud och någon har sagt att den också härmar andra fåglar. Det är kanske därför den heter Satakieli (= hundra tungor/språk) på finska, för att den har så många olika läten. Mot morgonen hördes även Skogsduvans kurrande läte och blandat med Näktergalens starka ljud blev det en vacker symfoni.

Här kan ni höra Näktergalen.

Trots att jag hade ett fullspäckat program, var jag ju tvungen att hälsa på Maire. Minns ni henne? Hon sitter på sin bänk med handväskan bredvid sig i ur och skur.

Jag gillar henne skarpt. Hon ser så självklar ut.

Jag frågade min bror hur det kändes att se henne på vintern när det är kallt och snö och om någon omtänksam satt på henne en mössa eller en extra halsduk. Sånt gör man inte, sa han. Nähä, sa jag och berättade om min kompis på Rådhustorget i Umeå, som ju blir utstyrd i både det ena och det andra.

Ha en skön onsdagskväll <3