I går hände det igen. Busschauffören stannade inte vid hållplatsen, trots att någon tryckt på knappen. Jag tycker att det händer titt som tätt.

“Excuse me…” hörde jag någon säga bakom mig strax efter hållplatsen vid Universum. “Hallå”, ropade en gammal dam. Ingen reaktion från busschauffören. Jag drog in andan och ropade “STANNA” med min värsta myndighetsstämma och då ‘vaknade’ busschauffören och stannade.
Efteråt tänkte jag att tänk om det hade varit så att något hade hänt med busschauffören. Tänk om han plötsligt hade blivit sjuk… medvetslös… eftersom han inte reagerade. Vad hade vi gjort då? Sådana tankar kan verkligen göra mig nojig.

Det hände faktiskt för några år sedan att chauffören i bussen på väg till Holmsund föll ihop över ratten. Då fanns det en rådig yngling bland passagerarna som sprang fram och fick stopp på bussen.

Nåja, det är ju väldigt sällan något sådant händer och man får väl hoppas att chauffören känner på sig att något är på tok och kör åt sidan och stannar bussen.

I natt blev jag manisk och började experimentera när jag skulle scrappa en layout. Jag håller på med ett par utmaningar och ville spraya mönster på vitt papper. Jag blandade stämpelfärg och vatten i ett litet rör och sprayade, men det blev inte som jag hade tänkt. När jag hade förstört två bakgrundspapper och flera tårtpapper, upptäckte jag att jag hade skvätt färg på ett av fotografierna jag skulle använda. Det var förstört. Det var dessutom manipulerat och jag minns inte hur jag gjorde, så jag kan inte göra ett nytt. Klantmarja!

Nu har jag bestämt mig för ett annat foto och det blir faktiskt mycket bättre i just den här layouten. Det som blev förstört var inte alls lämpligt. Ibland får man gå omvägar för att komma till insikt.

“Från skithögen växer granna blommor.”
(Tunisiskt ordspråk)

Ha en trevlig torsdagskväll <3