… tänkte jag när jag såg det här rostiga konstverket på Universitetets Campus i går. Riktigt prydliga s.k.i.t.h.ö.g.a.r!

I vanliga fall är jag inte alls så där vulgär, men nu hade jag cyklat vilse och irrat omkring och var trött, hungrig och irriterad.

Jag har världens sämsta lokalsinne, vilket yttrar sig i att jag ofta far åt motsatta hållet än det jag ska till. I går skulle jag åka in till Ålidhems centrum och handla lite mat efter det att jag hade kollat min kompis lägenhet. Jag cyklade iväg åt vad jag tyckte var rätt håll, men hamnade efter en stund vid Värmeverket, som ligger åt motsatta hållet. Okej, tänkte jag, då får det bli ICA på Axtorpsvägen på Berghem i stället. Eftersom de gräver och bygger vid sjukhuset, aktade jag mig för att hamna på framsidan av sjukhuset och tänkte att jag kunde kryssa mellan de olika byggnaderna och komma ut på andra sidan. Jag hamnade först på psyket i en återvändsgränd. Personalen satt ute på sin lunchrast och tittade på när jag gjorde en elegant U-sväng. Sen såg jag en pil som sa ‘Bårtransport’ och borde ju ha förstått att där inte fanns någon genomfart. Det är ju en tydlig slutstation. Och det var det ju, så det blev en ny U-sväng. Försökte en annan väg och kom återigen till psyket. Samma personer fick bevittna ytterligare en U-sväng från mig. Nu beslöt jag mig för att följa efter en annan cyklist, en ung man som först for rakt över en gräsmatta och sedan plöjde genom en lekpark, uppför en trottoar och över en gata och DÅ var vi på Campus. Tack för lotsningen snälla du!

I Stockholm har jag karta, försöker gå i räta vinklar och är väldigt duktig på att fråga folk om jag går åt rätt håll. Det är värst när jag har varit inne i en affär och kommer ut på gatan igen. Då går jag nästan alltid åt fel håll. Nu senast frågade Ronja mig finkänsligt om jag var säker på att vi gick åt rätt håll på Götgatan.
“Jag tror det”, sa jag.
“Men mormor, eftersom du alltid går åt fel håll, så ska vi kanske gå åt andra hållet i stället?”, sa hon och hon hade ju rätt.

Jag glömde ju att berätta att sångaren i The Poodles, Jakob Samuel, kom med samma flygplan som jag till Umeå. The Poodles spelade nämligen på Sommaren i City på onsdagskvällen.
Vi stod och knuffades när vi tog ner våra handbagage från bagagehyllan och han bad så artigt om ursäkt. När man ser artister man sett på TV, så tycker man alltid att de är så små och smala och därför var jag osäker om det var han tills jag såg i Vk att The Poodles hade spelat i Umeå.

Ha en mysig fredagskväll <3