Jag fattar inte varför det alltid blir så akut, akut för mig. Plötsligt har jag hamnat i den onda cirkeln att fara hit och dit igen.

I går låg jag på soffan och tittade ut genom mina stora fönster. Regnet smattrade skönt mot rutorna, omväxlande med vackra ögonblick av uppehåll och fantastiskt ljus på himlen… ibland till och med en sekunds sol på trätopparna. Sen regn igen.

Exet kom, han gick och handlade och passade upp mig där jag låg. Mot kvällen fick jag frossa och hög feber, hjärtklappning och ett av såren nere på vristen började tokblöda. Sjukvårdsupplysningen skickade mig till akuten.
Där fick jag en annan sorts antibiotika intravenöst och nytt recept på den starkare sorten. Såret blödde, men var inte infekterat. Febern gick ner och jag sov ganska bra på natten.

I dag hade jag en tid på vårdcentralen för att lägga om såren och jag bokade en taxi till 12.30. När jag stod och gjorde mig i ordning såg jag plötsligt en blodpöl på min vita matta. Ooops, jag hade blött igenom det vattentäta bandaget. Jag väntade inte till 12.30, utan ringde taxi och sa att de måste komma NU. Sen knöt jag en röd snusnäsduk hårt runt min vrist och for iväg.

Jag fick träffa en annan distriktssköterska och en doktor och det verkar som att det är en ansamling av sårvätska som vill ut. Vi klämde en hel del.
Jag fick med mig en massa tjocka förband, så jag kan byta hemma i helgen och sen har jag tid måndag morgon för kontroll.

Tur att jag har kommit upp i frikort inom sjukvården, men det blir en del taxiresor och den senaste medicinen var inte billig.

Nu får vi hoppas att den nya antibiotikan hjälper och att jag inte får någon febertopp i helgen. Jag tror de börjar bli less på mig på sjukvårdsupplysningen. Själva rosfebern har nog nått sin topp nu. (peppar, peppar, ta i trä).

Jag har tålamod, men de uttrycksfulla finska svordomarna har kommit väl till pass de senaste dagarna. Nog klagat.

Ha en mysig fredagskväll <3