Marja

Den långa resan.

Det är dags nu.

 DET ÄR DAGS NU

Jag drömmer…
att Groucho Marx
dyker upp ur gatubrunnen,
och bussen kör emot.
Groucho stirrar paralyserat,
busschauffören väjer
i sista sekunden.
Jag skriker.
Ingen blir skadad.

Jag drömmer…
att räcket till den smala balkongen
ger vika.
Jag klamrar mig fast i husväggen
med naglarna.
Jag skriker
och hasar sidledes in i huset.
Ingen faller ner i avgrunden.

Jag drömmer…
att bussen jag ska åka med
har startat.
Jag skriker,
springer mot den.
Motorn stannar,
chauffören öppnar dörren.
Vännerna kommer springande
med mina väskor.
Ingen i bussen är arg
för att de fått vänta.

Ingen blir skadad.
Ingen faller ner i avgrunden.
Ingen blir arg.

Det är dags nu
att sluta skrika
och börja lita på livet.

 

I dag är jag trött och lite snurrig av medicinerna, men det känns bättre. Ska äta dubbel dos av antibiotikan i tre dagar. Ligger på soffan och sover eller förströr mig med TV eller med lilldatorn som  värmedyna på magen.
Exet är på disputation.Telefonerna ringer. Har bl.a. pratat med min älskade dotter. Mamma är så liten i dag. 

I morgon tar vi nya tag!

Ha en skön lördag <3