Jag kan gå! I går kväll släppte staset bak i vaden och jag kunde böja foten som vanligt. Visserligen haltar jag lite, men de fyra kryckkäpparna som placerats strategiskt i lägenheten, får nu dra sig tillbaka in i garderoben igen.

I dag har vi haft den finaste höstdagen hittills med sol och friska (inte kalla) vindar. Min första tanke var en långpromenad och det sög till av längtan efter en cykeltur, men jag gjorde en liten utflykt till ICA Gourmet med bussen i stället. Dels för att komma ut och dels för att jag börjar bli trött på min präktiga mat i frysen och blev sugen på rostbiff och potatissallad och ICA:s egen råkostsallad.

Busshållplatsen är precis utanför mitt hus och när jag stiger av vid Renmarkstorget är ICA faktiskt min ’närmaste’ matbutik, det lärde jag mig när jag hade rosfeber förra gången. På vägen dit finns Kronans Droghandel och Indiska och brevlådan ligger alldeles intill. Allt man behöver. Jag postade mina räkningar, till och med betalningen för vattengympan i höst, för jag är en optimist.

Snacka om starka höstfärger på hela gaveln till apotekshuset. Så bländande vackert i solskenet.

Efter den lilla utflykten blev jag jättetrött. Jag är lite yr och matt hela tiden, troligen av den starka antibiotikan, så det blev soffan resten av dagen. Det känns som det pågår ett krig i min kropp och jag har bestämt mig för att vara lyhörd.

Dagens ord i Vk:
“Förlorade illusioner är
funna sanningar.”
(Multatuli)

Ha en skön tisdagskväll <3