Marja

Den långa resan.

Ordlös Onsdag: Nyanser av…

Av , , 12 kommentarer 5

 

 

Flera nyanser hittar du här.

Ha en skön onsdag <3 

12 kommentarer

Javisst, ja.

Av , , 4 kommentarer 8
Ja, jag fyller år i dag. 
Jag firar inte, har inte ens bakat någon tårta, utan det får bli senare. Jag ska ha tjejträff hos mig om en vecka och min kompis kommer på påskafton, så jag får möjlighet att baka tårtor.

Jag tänkte låtsas som att det var en vanlig tisdag och trodde inte att någon skulle komma ihåg mig, men jag har blivit gratulerad här på bloggen, via sms, sång i telefonen, mail från Finland, vykortsmail från Thailand och hederliga gratulationskort med rosor på i brevlådan. Jag blir alltid lika förvånad över att bli ihågkommen. Det sitter i ända från barndomen, då jag många gånger upplevde att jag var bortglömd.
 
Det finaste kortet kom från mina älsklingar i Stockholm. Johanna har scrappat ett stort kort i shabby-chic stil, som fick mig att gråta av lycka. Hon är så fruktansvärt kreativ och konstnärlig. Eftersom jag själv ger bort nästan allt jag gör, är det speciellt att få något som någon annan har gjort. Jag har suttit och beundrat varje detalj och känt alla kärleksfulla tankar som vävts in under arbetets gång.

Med risk för att jag inte vågar lägga ut några egna alster efter detta, vill jag dela med mig av hennes fina kort.

Meddelandet är på franska…
‘Om jag kunde, skulle jag ge dig…

en (hel) trädgård.’

På baksidan finns också ett litet meddelande.

Alltså, hon scrappade sitt första alster hos mig i julas. Snacka om talang. Det syns inte så bra på bild, men allt ligger i lager på lager på ett utstuderat sätt.

Själv stickar jag på. Har en rulle på 5 m i brun-grön-gula restgarner. Det blir 20,6 meter hittills. Bara ca 80 meter kvar till mitt första delmål.

Nästa halsduksbit blir lite mindre randig, fast ett av nystanen ger ett roligt mönster.

Ha en trevlig tisdagskväll <3


 

4 kommentarer

Aprilväder i mars.

Av , , 8 kommentarer 5
Precis när jag planerat att ta ut cykeln kommer det mera snö! Redan i går eftermiddag singlade några gäckande snöflingor ner från himlen och påminde om att vi faktiskt inte ännu har hunnit genomleva mars månad. Tidigt i morse, när jag var uppe en sväng, såg jag att det snöade. Jaha, tänkte jag, och kröp ner under täcket igen. 
Om det är någonting vi människor inte kan bestämma över, så är det vädrets makter. Så det är bara att gilla läget.

I kväll ska jag på föreläsning om tarmcancer. Mag- och tarmföreningen i Västerbotten har årsmöte och föreläsning. Överläkare och kirurg Markku Haapamäki ska föreläsa. Inget inspirerande ämne precis, men nog så nödvändigt tror jag. Ska bli intressant att se om vi hinner med några frågor. Jag har ju diagnosen IBS (Irritable Bowel Syndrom) och har man en gång blivit utredd och fått den diagnosen, så hänvisar läkarna alltid till den när man klagar på ont i magen. ”Så jag kan alltså inte drabbas av ex cancer?”, frågade jag en nonchalant doktor på akuten en gång. Jag minns faktiskt inte vad han svarade. 
 
I fredags var det solsken och jag passade på att ta fler bilder på snön som glider av garagetaken. Jag tycker det är så fascinerande och vackert.

 
 
‘Ljuset i slutet på tunneln’ eller ljuset i två tunnlar efter varandra. 

 
Ha en fin måndag <3

 

8 kommentarer

Fototriss: UNDERIFRÅN

Av , , 19 kommentarer 3
Veckans fototriss har temat Underifrån.

Det kan man ju tolka på olika sätt.
Man kan fotografera underifrån, ex. masten på HMS Bounty.

Eller det höstvackra lövverket i ett stort träd.

Man kan också låta motivet titta underifrån in i kameran.

 
Fler bilder underifrån kan du hitta här.
 
Ha en skön söndag <3
 
19 kommentarer

Teknikstrul.

Av , , Bli först att kommentera 6

 I dag har jag inget att skriva om. Jag är mest upptagen av teknikstrul. Så irriterande.

Båda mina datorer strular. Jag tänkte rädda alla mina foton ur den som jag använder mest och då är den externa hårddisken död. Hur kan den vara det? Den ska ju vara min räddning när allt annat sviker mig. Men nu tar den ingen ström, utan ligger där kall och skoningslös och ruvar på alla foton jag anförtrott den. Jag blir så trött.

Vad ska jag göra? Gå till en datordoktor? Köpa ny extern hårddisk? Kasta ut mina foton i ett arkiv i cyberspace? Photobucket kanske? Måste agera snabbt innan all teknik dör. 

I dag hände en kul grej när jag var ute och gick. En svart plastpåse låg på cykelbanan. Av någon anledning fixerade jag den med blicken och när jag närmade mig den, började den rulla runt i vinden och när jag hunnit fram till den slog den runt så den öppnades av vinden. Den var ljusgrön inuti och hade två handtag, så det såg ut som en stor käft som öppnades och stängdes som i ett stort leende. Sen rullade den iväg.

Ha en trevlig lördagskväll <3

Bli först att kommentera

Vad skulle ni tänka?

Av , , 4 kommentarer 5

Vad skulle ni tänka om ni såg en damväska nerpulad i en papperskorg på en offentlig plats?

På väg till vattengympan i går skulle jag kasta mitt tuggummi i papperskorgen utanför norra ingången till NUS och där låg en svart damväska. Jag tänkte omedelbart att någon stackars kvinna hade blivit bestulen på sin väska, som nu låg länsad där i papperskorgen. Eftersom Informationen var stängd, gick jag till affären vid Centralhallen och berättade vad jag sett för tjejen i kassan. Hon undrade om jag kunde gå efter väskan, så kunde hon kontakta Securitas för att höra om de fått in någon anmälan om stöld.
Jag travade iväg efter väskan och när jag skulle ta upp den fick jag
för mig att den kanske innehöll en bomb, som skulle utlösas när jag rörde vid den. Förresten, varför skickades inte Securitas efter den? Men nu var det ju mitt uppdrag, så jag blundade och tog tag i väskan och när jag öppnade ögonen stod en kvinna och tittade förvånat på mig. Jag undrar om hon trodde på min förklaring.
Väskan var helt tom. Alla fack var öppnade och tomma. Den var lite sliten, men inte trasig, men man kunde ju undra om någon bara slängt den.
I varje fall tog jag med den till tjejen i kassan och lite generad fick jag medge att den eventuellt bara var ratad, inte stulen. Tjejen i kassan tyckte att det i så fall var ett udda ställe att byta väska på… "sånt gör man väl hemma i lugn och ro", sa hon.

Dammen nedanför terapibadet är proppfull med änder och i går hade nästan alla tagit sig upp på land och spatserade omkring på cykelvägen. En hel hop mötte mig långt upp i backen och cyklisterna fick kryssa mellan dem. De är helt orädda.

Ha en mysig fredagskväll<3

 

4 kommentarer

Den gliiider…

Av , , 8 kommentarer 5
Det här har jag aldrig sett förut. Att snön glider ner för de korrugerade garagetaken i ett enda isfodrat sjok.

 
Jag har sett att det har varit ordentliga överhäng de senaste gångerna jag varit till soprummet, men då har det varit mörkt, så jag har inte kunnat fotografera.
I dag gick jag förbi med kameran och det var nog i grevens tid, för nu har överhänget nått ’marken’ och då går det sönder.

Jag hoppas bara att inga barn får för sig att springa eller leka i de spännande, men livsfarliga tunnlarna.

 
 
 
I kväll är det vattengympa. Tjohej!

Ha en fin torsdagskväll <3 

 

8 kommentarer

Ordlös Onsdag: Utanför

Av , , 22 kommentarer 4

 

Fler utanför-bilder hittar du här.

Ha en skön onsdag<3

22 kommentarer

En krigare.

Av , , 10 kommentarer 4
Att rensa i skåp och förråd innebär inte bara att tömma lådor och hyllor, utan det leder också till att man rensar i det förflutna. Vad är viktigt att ha kvar och vad kan jag fortsätta leva utan? 

Häromdagen blev jag tvungen att ta itu med några hundra målningar jag producerat under några år från 1989 och framåt.
I slutet på 1988 gick jag in i väggen riktigt ordentligt. Jag önskar att jag hade gjort det tidigare, för då hade nog kraschen inte varit lika hård, men jag är en krigare och ger inte upp i första taget.
Jag hade tur, för inom sjukvården mötte jag underbara människor, som i stället för att skriva ut mediciner uppmanade mig att skriva och måla. Jag fick gå i bildterapi och det passade mig väldigt bra. Senare när jag började i vanlig psykoterapi, fortsatte jag måla och tog med mig vissa målningar till terapin. Alla dessa målningar har jag förvarat hoprullade i en väska i mitt förråd.
Nu tog jag fram dem, tittade på dem, förundrades och bestämde mig sen för att kasta dem. Jag plockade ut några som jag ville ha kvar… men började sen fundera varför? Jag är klar med dem och om jag fortsätter förvara dem, får Johanna sedan kasta dem och det vill jag bespara henne. Jag valde ut tre målningar som jag la på golvet och fotograferade. Sen knycklade jag ihop alla i en stor påse och gick direkt ut till soprummet.
På vägen in kände jag ett lätt tryck över bröstet.

En av målningarna jag fotograferade var den lilla flickan jag drömde om, som hade en  adresslapp om halsen där det stod ”Utan emballage”. Jag har skrivit om drömmen i ett kapitel av ”Den långa resan” http://blogg.vk.se/marja/2010/05/17/den-langa-resan-27-utan-emballage-171433 

Här är hon.

Jag ger henne en kram och viskar i hennes öra att hon är en riktig krigare.

Jag skrev en dikt till min dotter en gång. Var så goda alla krigare!

DU ÄR EN KRIGARE

Jag vill hålla om dig,
skydda dig från livets hårdhet,
värna om ditt välmående,
finnas för dig varje sekund.

Men du är vuxen nu
och du är en krigare.
Precis som jag,
precis som min mamma.

Vi klarar oss.

Ha en trevlig tisdagskväll <3

 
P:S: TITTA PÅ TV4 NYHETSMORGON I MORGON. RITVA OCH KICKI SKA SITTA I SOFFAN OCH STICKA PÅ 1-MILAHALSDUKEN! http://blogg.vk.se/Velilasstickblogg/ 
 
 
 
 
 
 

 

10 kommentarer

Jag krumbuktar mig inte.

Av , , Bli först att kommentera 5
Jag är ingalunda fjäderlätt, men i dag kändes det som att jag när som helst kunde lyfta mot skyarna. Det har stormat så det dånat när de värsta vindkasten kommit.

Jag gick en tur till Myrorna igen. Börjar ni bli uttråkade på mitt enformiga liv? Dra-maten sväljer mycket och det är helt underbart att lasta den full och ta en precis lagom lång promenad för att tömma den. Fast helt tom är den aldrig när jag kommer hem. I dag följde ett stort garnnystan och en påskgul ljusmanschett från Pentik med hem. 

Det var motvind dit, så jag fick gå nästan dubbelvikt. Stannade och pratade med en bekant och höll på att bli omkullvält av en stormby. Jag noterade att jag snart kan ta fram cykeln, för snön och isen smälter i rekordfart. Kanske redan till påsk.

Dagens lunchtallrik. En massa spetskål (min senaste passion), avokado, tomater, bönor och champinjoner med en vinägrettsås på balsamicovinäger. Ja, jag tänkte få plats med lite lax också.

Jag brukar inte ofta länka till andra bloggar, men i dag vill jag rekommendera ett inlägg hos  UnderbaraClarahttp://www.underbaraclaras.com/clara-ryter-ifran/sila-mygg-och-svalja-kameler/,r hon skriver om hur vi ställer oss till andras engagemang. Det finns alltid kritiker som inte själva engagerar sig, men ändå alltid tycker att andra engagerar sig i fel saker.
 
Finns det något mer dränerande än människor som alltid finner fel på allting, som aldrig kan uppskatta något man gör, som ser hindren i stället för möjligheterna? Jag har slutat krumbukta mig för den typen av människor och använder min energi till det jag tycker är bra och roligt och jag blir absolut inte mindre omtyckt för det.

Ha en trevlig måndagskväll <3

 

Bli först att kommentera