Sorgen har många ansikten. Sorgen påminner oss om alla tidigare sorger och ju äldre man blir, desto större blir sorgernas summa. Få människor blir förskonade från att känna sorg och saknad. Det hör till livet. En del av sorgen är påminnelsen om vår egen dödlighet.

Det var skönt att få gå på vattengympan i går. Kroppen behövde röra på sig då tankarna var på annat håll. Jag ställde mig mitt framför ledaren så jag kunde se vad hon gjorde, men ändå var jag hela tiden efter då vi skulle byta rörelse. Axeln känns ganska bra nu, det var bara en rörelse jag inte klarade av.

I går kom Raoul (exet) och han plockade upp mig efter vattengympan. Han visste vad som hade hänt, för han hade varit i kontakt med Johanna. Vi satt länge och pratade över en kopp te. Boken om hans pappa har kommit ut nu och jag fick ett dedicerat exemplar. Ett tack för att jag suttit och petat i texten. Jag kommer att skriva mer om den senare.

I dag har jag varit rastlös. Kroppen har krävt rörelse, långsam rörelse som passar till reflektion. Jag promenerade i maklig takt till återvinningsstationen med kartonger och plast. Sedan en kort tur ner till sjön, till vattnet. Cyklade i sakta mak till Ålidhems centrum och handlade. I dag fick jag ha vantarna på för första gången i höst.

I kväll har jag varit på konsert. En trio som kallar sig TIMBER spelade folkmusik. Jag gillar all slags folkmusik och har dansat internationell folkdans, mest danser från Balkanländerna. TIMBER spelade svenskt, många egna låtar med ’eget’  stuk. Det var skönt och avkopplande. Färgen på kulissen i bakgrunden skiftade från rött till blått och fiolen i mitten blev lysande lila när jag kisade lite. I mörkret bland publiken såg ingen tårarna som rann nedför kinden. Livet är både vackert och sorgset.

I morgon vill jag sy gardiner.

God natt mina vänner <3