Marja

Den långa resan.

Ännu en osannolik historia.

I dag läste jag en liten notis i Vk om att en busschaufför hittat en borttappad plånbok vid sin rutinkontroll av bussen. I plånboken fanns det en lapp med kontaktuppgifter till ägaren, så det var lätt för busschaufören att ta kontakt direkt och återlämna den. Har ni kontaktuppgifter i era plånböcker? Alltså en lapp med ert/era telefonnummer på? Det vore kanske något att tänka på.

 

Jag kom att tänka på en osannolik historia när jag tappade en pytteliten grej på bussen. Jag har berättat den förut, men det var nog på min andra blogg.

I mars 2006 halkade jag och föll och slog knät och underbenet längs med en vass trottoarkant. För att kunna ta mig hem från akuten, var jag tvungen att köpa ett nytt par kryckor. Jag hade ett par kryckor hemma, men de här kom med broddar och de behövdes verkligen.

 

När jag kom till jobbet några dagar senare upptäckte jag att jag hade tappat den ena lilla vita pluppen på fjädern jag skulle trycka in för att fälla upp broddarna.

(Man ska klämma ihop fjädern med tummen och pekfingret)

 

Utan den lilla pluppen som skydd var det omöjligt att fälla upp och ner broddarna, för det fanns bara en metallpigg som man skulle pressa fingret mot.

Jag var omåttligt irriterad över att jag tappat den lilla pluppen, för jag kunde inte komma på vad jag skulle kunna ersätta den med. Jag hade ett svagt minne att kryckan fastnat i elementet i bussen, så jag ringde bussbolaget och beskrev mitt dilemma. Jag ville alltså att de skulle leta efter en 1 cm lång plastbit i buss nr 5 som avgått från Ersboda kl xx.xx. Jag beskrev noga var jag hade suttit. Efter en stund ringde de upp och sa att busschauffören hade inspekterat bussen vid ändhållplatsen, men inte hittat något. Ingen hade väl förväntat sig något annat heller.

 

Dagen efter tog jag samma buss vid samma tid på morgonen. När den kom till hållplatsen noterade jag att det var samma buss som dagen före… det var en dekal eller en reklam jag kände igen på sidan av bussen. Ett svagt hopp föddes att jag kanske kunde hitta min lilla plupp, kanske fastkilad under elementet. Jag gick på bussen, drog mitt kort och tog två steg längs mittgången och vad tror ni jag såg på golvet? Jojomen, min lilla vita plupp bland en massa gruskorn och precis mitt för den plats där jag hade suttit. Jag tog upp den, höll den högt mellan tummen och pekfingret, satte mig bredvid en främmande dam och berättade sagan om den förlorade pluppen.

 

Hur sannolikt är det att man hittar en liten plastgrej 24 timmar senare, en stackars plupp som många hade trampat på, klivit över och nonchalerat?

Sen kan man ju undra om de inte städat bussen under natten? Min teori är att pluppen fastnat under elementet och sedan rullat ut på mittgången av bussens skakningar.

 

När en av mina vänner senare behövde låna mina kryckor, höll jag ett långt förmaningtal att hon absolut inte fick tappa plupparna. Jag limmade fast dem och de har klarat sig (Peppar, peppar… ta i trä).

 

Ha en skön måndagskväll <3