Det är inte lätt att bli gammal. Sinnena sviktar och det vardagliga livet kan bli riktigt komplicerat. Jag fick mig en tankeställare i dag i kassakön på ICA Ålidhem.
En äldre man hade handlat för 200 kronor och gett den unga tjejen i kassan 100 kronor och undrade om han inte skulle få något tillbaka. Hon försökte förklara att han gett henne för lite pengar, att hon behövde ytterligare 100 kronor. Han sa att han inte hade mer pengar och undrade återigen om han inte skulle få något tillbaka. ”Och så hör jag så dåligt”, sa han. Kassatjejen reste sig då halvvägs och pratade högre så att han skulle höra. Samma rundgång mellan honom och henne. Då tog hon ut kvittot och skrev på baksidan så att han kanske skulle förstå vad hon ville. Till slut förstod han och undrade om hon inte kunde skriva upp hans skuld. Det kunde hon inte göra och sa att han skulle plocka bort det han inte absolut behövde, så skulle hon slå in de resterande varorna på nytt. Återigen samma rundgång mellan henne och honom. Det hade som knutit sig i hans hjärna.

Det var lång kö till kassan och jag smet över till en annan kö och bad killen som satt i den kassan att gå och hjälpa sin kollega. Då hade det plötsligt löst sig för mannen. Den unga kvinnan som stod bakom honom i kön hade betalat hans skuld och han hade fösts ur vägen. Han förstod inte själv vad som hade hänt, utan stod villrådig framför varorna han förväntades packa. ”Kan jag ta de här?” frågade han. Kvinnan som hade betalat förklarade att allt var ok, allt var betalt och han kunde ta sina varor och gå hem. Nu var den stackars mannen helt förvirrad och upprepade hela tiden ”Kan jag ta de här?” Då ingrep killen i min kassa, vinkade till sig en ledig kollega på golvet och bad honom hjälpa mannen att packa varorna. Kollegan sattes snabbt in i situationen och så blev det hans roll att förklara att allt var betalt o.s.v. Han packade varorna i två kassar, placerade dem på mannens rollator och följde med honom ut genom dörren…

Vi får hoppas att mannen hittade hem. Jag vet inte om han är en känd kund på ICA, men jag måste säga att jag blev imponerad över hur han blev bemött av ungdomarna. Inga otåliga tonfall, inga skratt bakom ryggen, bara tålamod och respekt. Kvinnan som hade betalat hans skuld verkade ha bråttom, men tog sig ändå tid att förklara för honom flera gånger att allt var ok innan hon hastade iväg. Hennes blick var allvarlig och lite ledsen.

Jag har känt mig nedstämd hela kvällen. Min kompis kom och åt middag med mig. Jag gjorde en ’Karelsk höstgryta’ med bitar av grisytterfilé, rödbetor, gulbetor, morot, lök och lite strimlad vitkål. Den kryddades med salt, svartpeppar, ett lagerblad och fyra kryddnejlikor. Vi åt grytan med kokt potatis och en sallad på vitkål och rödkål. Rustikt och gott.
Kompisen kom inte tomhänt. Hon hade både hemlagade köttbullar och fläskpannkaka med sig. Två maträtter jag inte kan göra. Har jag sagt att jag har världens bästa kompis?

God natt mina vänner <3