Marja

Den långa resan.

Jultankar.

Vad är det som händer? I dag fick jag igen närkontakt med det faktum att alla i vårt samhälle inte har det så bra.

Jag for iväg på en snabbvisit till Ålidhems centrum, för jag saknade en ingrediens till en gryta jag ska bjuda på i helgen. När jag skulle åka hem och kom till busshållplatsen satt en man i 25-30-årsåldern och hostade och spottade på bänken i kuren. Han verkade inte må bra och jag kunde inte avgöra om han var sjuk eller berusad. Eftersom han spottade hela tiden så höll jag mig på behörigt avstånd. Han var mycket rastlös, steg upp och satte sig igen, frågade mig när bussen kommer… och sen gick han ut på gatan för att titta upp på tavlan med tidtabellerna. Gatan var glashal och jag hann konstatera att han hade gympaskor på sig och att det kunde gå illa, när han stöp raklång på magen. Instinktivt höll han upp huvudet, så hakan tog inte mark. Eftersom vi var ensamma vid hållplatsen var jag ju närmast att hjälpa honom upp. Funderade en kort sekund var jag skulle ta tag i honom när han sträckte upp handen mot mig, den handen som jag sett att han torkat både snor och annat från ansiktet med. Det var bara att grabba tag i handen och så svingade jag upp honom på benen. Hur det gick till har jag ingen aning om, men upp kom han och satte sig på bänken. Då frågade jag hur det var med honom, om han mådde dåligt.
”Det är jul”, sa han.

Jaha”, sa jag, ”så du firar lite?”

”Jag tröstar mig”, svarade han och just då såg jag den ynkligaste och ensammaste människa jag sett på länge.

Vi småpratade lite om hans dåliga skor och så kom bussen. När jag kom hem tvättade jag händerna noga och spritade dem länge.

Nu ska jag inte röra mig ute i samhället på några dagar, för jag orkar inte med fler dramer.
Å andra sidan har jag under de senaste dagarna verkligen blivit påmind om att lyckan inte består av glittrande julfasad, dignande julbord och julklappsberg. Vi får inte glömma våra medmänniskor i konsumtionsyran.

Min julmat blir väldigt enkel i år.  Konsums egeninlagda sill, ägg, kokt potatis, gravad lax och några skivor skinka. Till det har jag hackat ihop en rosolli. Den kan jag inte vara utan.

 

Sen blir det nog plommonkräm med grädde till efterrätt.

Ha en skön söndagskväll <3 

 

12 kommentarer

  1. Åke

    Jultankar, medmänniskor och gympaskor. Fin gest du gjorde, välldigt medmänskligt! För alla har det inte så bra i jul. Och då menar jag inte bara med gympaskorna, en del har en tragisk historia inom sig. God Jul igen!

  2. Ditte

    Visst är det sorgligt att många skall behöva må så dåligt pch just i jultider då det ”skall vara” så mycket av allt så tror jag det blir ännu mer påtagligt.
    Vilken räddande och god ängel du var som stöttade och hjälpte en medmänniska.

    Vad gäller mat så är jag helt inne på din tanke, det räcker med lite av det man gillar bäst.

    Själv har jag nu en Jansson i ugnen (utan grädde för det hittade jag ingen) och en potatisgratäng har jag också gjort. Detta tar vi med bort till våra vänner på eftermiddagen där det blir ett otraditionellt julfirande med focus på gemenskap och glädje.
    I övrigt vad gäller maten så blir det thailändskt…

    Många kramar och hälsningar och önskan om en God Jul.

  3. Babs

    Å vad ledsen jag blir när jag läser om den där mannen och man vet att det finns många av dem därute – så tragiskt.
    Jag önskar dig nu en jättefin jul!
    Kram

  4. Marja Granqvist

    Svar till Ditte (2012-12-24 05:42)
    Ja, julen är mycket jobbig för ett stort antal människor.
    Man önskar man kunde göra mera för dem.

    Jag läste om dina besvär att hitta grädde till din potatisgratäng, men man tager vad man haver, eller hur? Din gratäng blir nog god utan grädden.

    Önkar dig med en riktigt GOD JUL! Kramar

  5. Marja Granqvist

    Svar till Inga-Britt Gustavsson (2012-12-23 23:10)
    Man kan nog inte föreställa sig hur somliga har det och hjälpa någon upp som trillat är väl det minsta man kan göra.
    En riktigt GOD JUL till dig! Kramar.

  6. Maria Lundmark Hällsten

    Lyckan kan ju aldrig köpas… så är det bara, utan där är det ens vänner, och familj, som skänker glädjen, inte vad man har hemma på hyllorna eller i garderoberna. Därför är det också så givande då man får hjälpa någon annan, om än det kan handla om minsta lilla sak. Fint att du sträckte ut din hand och jag förstår din sekund av tvekan, jag skulle nog också ha funderat en nanosekund.

  7. Marja Granqvist

    Svar till Maria Lundmark Hällsten (2012-12-28 07:55)
    Man tvekar, men biter ihop. Jag har faktiskt varit tvungen att plocka upp ett par ofräscha löständer med bara händerna när en gubbe föll av bänken i en buskur på Vasaplan en gång.:)
    Kramar.

Lämna ett svar till Marja Granqvist Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.