Saker och ting ordnar upp sig och jag känner mig lugn och längtar efter miljöombyte. På söndag bär det av till Stockholm.

Den slutgiltiga skatteuträkningen kom i går och jag klappar mig själv på axeln för att jag klarade av att deklarera lägenhetsförsäljningen. Reavinstskatten blev ungefär som jag räknat ut. 30 år mellan inköp och försäljning ger en ’stor’ vinst, som tyvärr inte märks i min plånbok. Men det går ingen nöd på mig och jag är såå himla nöjd över mitt beslut att flytta och mina affärer. Den 1 september har jag bott ett år här på Tomtebo, jag har upplevt alla årstiderna vid sjön och trivs i den lilla lägenheten.

Jag klappar mig på andra axeln för att jag klarade av att byta lampa i hallen, en liten halogenlampa i den där glasbollen jag köpte på Rusta.

Lampan satt i när jag köpte den, så jag fick skruva isär kupan och dra ut den där lilla lampan för att se hur fästet såg ut. Sen tog jag med mig den till Clas Ohlson och fick hjälp av en annan kund, en trevlig man, som också letade efter en speciell lampa. Det finns så många olika sorters lampor nu för tiden och jag hittade inte en som var exakt likadan, men den funkade.

Jag var hos Anders och klippte mig och blev igen peppad att låta håret fortsätta få sin naturliga grå färg. På kort som tagits i sommar ser jag att jag har rödlätta slingor i håret och det ser fint ut, men när jag tittar mig i spegeln, ser jag bara det grå som ligger under. Anders tycker att jag i.n.t.e ska sätta i färg och han var väldigt psykologisk… han sa att det är en vana och om jag ’orkar’ vänta, så går känslan att jag måste göra det över. Javisst, så är det ju. I flera år har det varit klippning och henna, klippning och henna…

På tal om kort på mig från i sommar har jag ett roligt kort, som jag tyvärr inte kan lägga ut. När jag for hem från Finland med båten från Vasa, gick jag upp på soldäck och satt en stund. Båten for rakt in i solnedgången och jag satt och lekte med kameran och försökte fånga en bra bild i motljuset. Sen började jag ta bilder på mig själv, hålla upp kameran och knäppa på måfå. Ibland får jag sådana il. Snett bakom mig satt en man med tidningen i famnen och blundade mot solljuset. På en av bilderna har jag fångat honom och ni skulle se hans roade min när han tittar på mig och mina övningar. Han hade nog aldrig sett en tant sitta och knäppa bilder på sig själv. När jag sen gick förbi honom på väg ner från soldäcket, fick jag ett stort leende.

Ibland är det ju så att man upptäcker detaljer på korten man tagit när man tittar på dem i datorn. Man kan bli glatt överraskad, men också besviken på något som förstör hela bilden. Synd att jag inte kan lägga ut den roliga bilden, men ni kan få se mina fötter, som kameran själv knäppte i något skede. Min kamera gör så. Gör jag inget på en stund, så blir den uttråkad och knäpper egna bilder.

Ha en trevlig torsdagskväll <3