I går kväll fick jag äntligen energi att skriva det där brevet jag tänkt skriva så länge. Japp, i dag la jag det på lådan och nu behöver jag inte gruva mig längre. Vissa saker måste man bara göra för att få sinnesro.

I dag var det Bondens marknad igen. En stor spetskål, en kålrabbi och ett bröd från Nisses blev mitt blygsamma inköp.
Sen hamnade jag igen i en sådan där konstig klunga. Plötsligt stod jag mitt emellan två personer som stod och mumsade på något ur en påse, en person med rollator och en hundägare med en stor hund som stod och pratade med en bekant. Det var bara att le vackert och trassla sig ur.

Nu har jag precis varit ute på en cykeltur. Solen står så lågt att man blir alldeles förblindad, trots solglasögon. I vissa lägen fick jag skugga med handen ovanför ögonen för att se om det kom någon emot. När jag skulle ner i en tunnel såg jag att det kom både cyklister och gående emot mig och för säkerhets skull stannade jag och stod still mitt på cykelbanan så att alla fick passera.

Fin grafitti, som ger en tredimensionell illusion. Vad står det? Jag läser FNL och tänker på mina ungdoms strider.

Ha en skön lördagskväll <3

På väg till Konstnärsshopen skulle jag bara sticka in som hastigast på Röda Korsets second hand. Det visade sig att de sålde alla kläder, textilier och skor för 20 kronor. Lucky me… jag hittade ett par riktiga Marja-tyger.

Två hemmasydda dukar i miniversionen av Marimekkos ’Unikko’. Den ena passar perfekt på mitt soffbord och den andra som är lite bredare och längre, kommer att sys om till kuddöverdrag i soffan.

Sen fanns det två panelgardiner som kommer att sys om till duk/löpare och tabletter på köksbordet.

I kväll var det andlöst vackert nere vid sjön.

Ha en mysig fredagskväll <3

Det blev en tripp till Plantagen i dag. Ibland längtar jag efter att få dyka in i den fuktiga blomdoftluften och njuta ett kort tag. Tills jag börjar nysa.

Jag ville ha något nytt hemma. Det blev inte tuppkammar, trots att de är så färggranna. Jag tycker inte att de är fina, de ser ju inte ens ut som blommor.

Funderade på den fina irländska ljungen, men den ska man väl ha ute och det känns lite för tidigt för den.

Blev lite fascinerad av den köttätande miniväxten och erbjöd den mitt finger. Ånej… det ska vara insekter om den ska reagera.

Det blev till slut två säkra kort som jag vet att jag tål. En (till) garderobsblomma och en vacker vit kalanchoe.

I kassan frågade kassörskan varenda en både framför och bakom mig i kön om de var eller ville bli medlemmar, men inte mig! Var det för att mitt inköp var så blygsamt, månne?

I dag var det en notis i Vk om bänkarna i de nya busskurerna . Det har skrivits mycket om dem i sociala medier och kommunen har fått ta emot många klagomål.
Läs mera här http://www.vk.se/957647/bussbankar-blev-for-tranga

Ha en skön torsdagskväll <3

Jag höll på att köra över en katt med cykeln i dag. Den tokfian hoppade fram ur buskarna och störtade över vägen när jag kom. Med nöd och näppe klarade jag av att bromsa och väja, annars hade det blivit riktigt fult där på cykelvägen.
Vi blev båda två riktigt uppskakade. Jag stod med fötterna på båda sidor om cykelramen och kände hjärtat bulta och stirrade på den förskrämda katten som la sig och tryckte i gräset. ”Fattar du vad som kunnat hända… och jag som inte ens har cykelhjälmen på mig i dag”, sa jag till den. Kissen tittade på mig med en blick som sa ”Men jag då?” Då skämdes jag lite.

Jag var på apoteket och posten och sedan hittade jag en bunt målarpenslar på loppisen för några tior. Platta penslar till akrylfärgerna.

På hemvägen blev det plötsligt trångt på cykelvägen. Plötsligt sammanstrålade en mamma med barnvagn, en pappa cyklande med barnen i cykelvagn efter sig, en joggare, en som rastade en stor hund och jag på samma punkt. Vi blev som en stor klump, mentalt intrasslade i varandra. Alla skulle vara artiga och släppa fram de andra, men ingen rörde på sig. Till slut var det någon som sa ”Oj då, här var det trångt” och då vaknade vi alla till liv och trasslade oss förbi varandra.

Sen cyklade jag långsamt och skrattade för mig själv över den lustiga situationen. Funderade på vilken väg jag skulle ta… om jag skulle svänga till vänster eller fortsätta rakt fram, då jag hörde en arg kvinnoröst bakom mig som skrek att jag cyklade mitt på cykelbanan och velade från sida till sida. ”Ska du svänga eller inte?”, skrek hon och ångade förbi. Jag hörde inte henne komma, men hon hade rätt, jag var i vägen. Jag bad så mycket om ursäkt och skämdes för andra gången samma dag.

Jag får skylla på att jag ser suddigt med salvan i ögat och då påverkas ju även de andra sinnena. Ögat är i alla fall mycket bättre redan. Jag har tagit det lugnt resten av dagen och blundat en hel del.

Ha en skön onsdagskväll <3