Den här hostan sänker mig. Natten var relativt lugn, men på morgonen när jag låg på rygg en stund väste det igen i höger sida vid varje utandning. När jag vände mig på sidan slutade det. Förr hade jag inte tänkt så mycket på det, men med stigande ålder har jag blivit allt hispigare. Kroppen tål inte lika mycket.

Jag har ingen feber, men ringde i alla fall vårdcentralen. Medan jag väntade på att de skulle ringa tillbaka sög jag i mig två doser Bricanyl och hjälp vad skakig jag blev av det. Vårdcentralen stängde kl 12.00 i dag, så jag fick rådet att ringa Ersboda vårdcentral om jag blir sämre på em, eller fara till Ålidhem om jag behöver hjälp i kväll. Jag ville ju bara att någon skulle lyssna på mina lungor.

Nu är det ju ingen akut fara, så jag får avvakta och ta det lugnt. Vi har tjejträff på söndag och jag ringde en av väninnorna som har fått en ny höftled för tre veckor sedan och kollade att hon orkade komma. Jag tänkte att orkar hon, så orkar jag. Hon fick åka hem två dagar efter operationen och är hur pigg som helst. Nåja, hon måste ta det lugnt, men för övrigt verkar allt bra.
Jag får avvakta till i morgon, det kanske vänder nu.

När jag jobbade som lärare fick jag ofta bronkitis och tappade rösten i början på höstterminen. En kombination av möten med nya baciller och anspänningen att prata mycket framför klassen. Jag minns en läkare som var så arg på att jag hade ansträngt rösten in i det sista. Han sa: ”Ni lärare har så svårt att vara tyst” och sjukskrev mig med ett intyg där det stod ’Vistas ute och hålla käften’. Då tyckte jag det var ganska lustigt, men i dag skulle jag kanske reagera över hans ordval. Kanhända sa jag emot honom, eftersom han använde det uttrycket. Efter det har mina förkylningar satt sig i bronkerna.

Intressantare än så blir det inte i dag.

Nu ska jag palla upp mig på soffan och läsa en intressant bok. I kväll blir det Let’s Dance på TV och telefondate med min dotter.

Ha en mysig fredag <3