Marja

Den långa resan.

Nostalgi och feber.

Nu blev jag riktigt nostalgisk. Jag satt och såg på ”Så ska det låta” med bl.a. pantertanterna Siw Malmkvist, Ann-Louise Hansson och Towa Carson. Vilka härliga damer!

När jag studerade vid Åbo Akademi på 60-talet, spelade Siw Malmkvist huvudrollen i musikalen Irma la Douce på Svenska Teatern i Åbo. Då var hon gift med Lasse Mårtensson, känd finlandssvensk musiker och kompositör. Jag minns honom som en fantastisk jazzmusiker. Efter föreställningarna kom skådespelarna ofta till kårhuset och festade med oss studenter, så jag har varit på några fester med Siw och Lasse. De var så himla kära och satt mest och pussades i stentrappan ner till källarlokalen där vi hade vår ’ölbar’ och våra efterfester. Jag minns också att Lasse gärna satte sig vid pianot och jammade. Jag såg Irma la Douce ett par gånger och lilla spröda Siw var lite av en idol då. Jag vet inte varför de här minnena kom till mig så starkt i kväll. Kanske för att jag fortfarande tycker att Siw i all sin vimsighet fortfarande är så charmig.

I dag har jag mest sovit. I natt fick jag en konstig febertopp. Jag har ju inte haft någon feber, men i går kväll fick jag frossa och så steg febern ganska hastigt och jag fick våldsam hjärtklappning. Jag hade inte ont någonstans och inte särskilt svårt att andas heller, men blev plötsligt kokhet och rödrosig om kinderna. Mycket konstigt, men vad gör man kl 02 på natten? Jag hade precis tagit en stor alvedon, så det var bara att vänta och lugna ner sig. Ett tag funderade jag på att gå ut och ställa mig på balkongen för att riktigt kyla ner mig, men jag gjorde ett stort glas med iskall ingefärsdricka och satte mig i soffan och löste korsord till kl 04.
Jag är ju vanligtvis ganska kaxig och tycker att jag klarar mig så bra själv, men ibland kan jag sakna någon som kunde klappa mig på axeln och lugna ner mig. Nåja, så småningom kände jag att febern sjönk och hjärtklappningen lugnade ner sig, så jag kunde lägga mig och klappa mig själv på axeln tills jag somnade. Sen sov jag till och från och svettades, bytte nattlinne och svettades. På morgonen hade jag ingen feber och har inte hostat så mycket i dag heller. Det blev som en vändning där. Nu har jag bäddat rent och tänker SOVA hela natten.

När jag kände att jag fick feber, höll jag på och joxade med en massa knappar. När jag bodde på Vargvägen hittade jag två lådor med fina retroknappar i omloppsrummet. Sånt kan man ju inte bara kasta, så jag tog in dem och la dem till min tidigare ganska stora knappsamling. Nu tänkte jag lägga ut dem på Tradera, för jag har sett att lite ovanliga knappar är mycket populära. Men först ska de ju sorteras, räknas, mätas, fotograferas m.m. Jag blev kanske lite ’överansträngd’ av det.

God natt mina vänner <3

 

 

2 kommentarer

  1. Ditte

    Blev också lite nostalgisk i går när jag såg de ”tre damerna” hos Kalle Moreus.
    Och de hänger med ännu. Inga dagsländor som är glömda nästa dag inte.
    Jag tycker det är bedrövligt att du inte mår bra. febertopar är aldrig bra och inte när de kommer plötsligt. Det tar mycket på kroppen. Hoppas du kan få hjälp med att ta reda på var orsaken sitter.
    Spännande med knapparna, men jag tror inte de ger dig feber….Upphetsande kanske att gå igen om dem, men feber tror jag inte.
    Hoppas att du nu mår bättre!
    Kramar!

  2. Marja Granqvist (inläggsförfattare)

    Siw Malmkvist hör ju så lite dåligt nu och är därför lite charmigt förvirrad. Såg du henne i ”Stjärnorna på slottet” ? Alla som var med var ju så förtjusta i henne.
    Jag mår mycket bättre nu. Hostan sköter sig och jag ska ta det lugnt hela veckan.
    Kramar

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.