På väg till vattengympan i går kväll såg jag årets första gräsandsungar i dammen nedanför Terapibadet. Jag tror aldrig jag har sett så små ungar förut. De pilade omkring så fort att det var nästan omöjligt att fånga dem på bild. Jag kunde inte gå så nära, utan nöjde mig att stå uppe på bron över bäcken och göra mitt bästa.

Jag såg inte till mamman någonstans. Däremot fanns det både hotfullt skränande måsar och kajor där.

På hemvägen från vattengympan stannade jag till på bron igen och då simmade en ensam liten unge planlöst omkring. En liten pojke satt på huk vid dammkanten och tittade förundrat på den. Jag frågade honom om han sett de andra ungarna, men det hade han inte. Mitt hjärta for upp i halsgropen, för dammen var tom så när som på ett par gräsandshanar. Vi funderade en stund och sen såg vi att den lilla ungen styrde kosan mot en låg vassrugge och försvann in i den. ’Där finns nog mamman och syskonen’, sa jag till pojken. Han smög iväg åt det hållet och jag fick springa till bussen.

Fler rapporter om ’årets första…’ finns hos Sinneskatten.

Ha en skön fredag <3