Marja

Den långa resan.

Nässelsveda.

Jag tror jag ska skriva ner allt som händer på busshållplatserna och på bussen, för det skulle nog kunna bli en hel bok.

På vintern åker jag buss nästan varje dag, men nu på sommaren när jag cyklar mycket och åker buss mer sällan, tycker jag ändå det händer intressanta saker hela tiden. Kanske är folk mer rörliga på sommaren. Det är då väldigt mycket barnvagnar och rollatorer som ska på och av och en hel del människor som behöver hjälp.

I dag åkte jag till Strömpilen för att gå lite i affärerna där och sen handla på ICA-Maxi, min favoritbutik nu för tiden. Jag kunde ha cyklat dit, men gårdkvällens cykeltur runt sjön kändes i muskelfästena. Jag cyklade i rasande fart genom skogen på hemvägen.

I bussen satt jag framför två äldre damer och de pratade om hur det var förr. Båda två hade jobbat hela sitt liv. Det var riktigt intressant att lyssna på dem. ’Jag har bara stämplat en enda dag’, sa den ena. ’Jag har inte stämplat en endaste dag’, sa den andra. Sen ringde den enas mobil, en rolig trudelutt som höll på ganska länge innan hon hann svara. Det visade sig att samtalet var från den andra damens mobil. Hon hade suttit och petat på den och antagligen kommit åt senast-uppringda-knappen. Jisses, så roligt de hade åt det. När de kom fram tog de sina rollatorer och gick iväg. Krökta i ryggen var de båda två, men på världens bästa humör. De gjorde min dag.

gulablommor

På hemvägen hade vi en mycket nonchalant chaufför. Han startade bussen innan två personer som ställt undan sina rollatorer hunnit sätta sig och han glömde stanna när jag skulle stiga av på Carlslid. Jag skulle ha låtit honom blåsa förbi hållplatsen i stället för att skrika ’stanna’, för bilarna bakom bussen var säkert inte glada när han tvärbromsade mitt på Kolbäcksvägen. Jag fick stiga av mitt på vägrenen och gå några meter mot trafiken.

Jag gick förbi hallonsnåren jag varit i tidigare och det lyste rött av mogna hallon. Jag hade en liten plastpåse i dra-matens ficka och kunde inte låta bli att stanna och plocka. ’Konstigt att ingen varit är och plockat på sistone’, hann jag tänka innan jag kände hur nässlorna brände till. Jag plockade så mycket jag orkade i alla fall. Saftiga mogna hallon och inte alls maskätna.

Nu sitter jag här med svidande händer och armar. Jag har blåsor på händerna och ’nervsmärtor’ på insidan av underarmarna från armbågen. Dessutom kliar det på halsen och så snorar jag. Gråbon blommar för fullt och det fanns stora exemplar av dem längs vägen.

grabo2

(Min kamera gillar dem inte heller.)

För övrigt börjar det bli utblommat. Lite sorgligt så där.

utblommat

utblommat2

Nu ska jag smörja in mig igen med AloeVera gel.

Ha en trevlig lördagskväll <3

2 kommentarer

  1. Ditte

    Det var mycket du fick sätta till där i hallonsnären. Nässlor är inte så vänligt sinnade….Men kansle fick du med dig ett gäng goda hallon. Men det onda lär du ha ett tag…
    Potatismjöl brukar hjälpa.
    Tänk dessa chaufförer som inte har vett att vänta. Det kan bli rejäla skador till följd av detta. Min svärmor, 93 år, åkte spårvagn i Norrköping och den startade innan hon och rollatorn var på plats. Fyra brutna revben blev följden, två veckor med stark smärta på sjukhus och två lunginflammationer. Skadestånd! Jo, en struntumma på 1500 kr. Men så fruktansvärt ont hon hade.
    Tur hon överlevde!
    Tyckte historien om dina damer var härlig. Humor på hög nivå.
    Kramar!

    • Marja Granqvist (inläggsförfattare)

      Jag är lite dumdristig ibland. Jag kunde ju ha gått hem och tagit på mig långärmat…
      Jag tycker att de flesta busschaufförer i Umeå är väldigt uppmärksamma och hjälpsamma, men det finns ju alltid undantag. Så hemskt med din svärmor, så mycket smärta i onödan.
      Kram! 🙂

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.