Den lilla järnvägsbron, där vi sprang på syllarna när jag var barn, har jag skrivit om och visat bilder på i tidigare inlägg här och här.

I år cyklade jag inte via den, utan tog en annan väg till stan eftersom Gråbon som växer där, blommade för fullt. Däremot cyklade jag till den stora bron en dag när jag hade gott om tid.
Den stora bron går över Kokemäenjoki (Kumo älv) och är tre gånger så lång som den lilla bron, som går över en biflod till Kokemäenjoki.
Som barn for vi ibland till den stora bron och sprang på syllarna. Det var ju mycket mer riskabelt eftersom den var så lång. Jag ryser när jag tänker på vad som kunde ha hänt om tåget kommit. Tur att våra föräldrar inte visste om vad vi höll på med. De visste inte heller om att vi brukade jumpa på isflaken där under bron.

Den stora bron hade blivit väldigt rostig och spåret var nästan helt igenvuxet. Det är länge sedan något tåg passerat här. Däremot används bron fortfarande som cykel- och gångbana över älven.
Det var lite nostalgiskt att vara där.

(Den lilla pricken längst bort är den lilla bron.)

Det blev ingen cykeltur till Vårdcentralen efter halsduksdelen i dag, för mitt knä har pajat igen. Hela benet värker och det känns som knivar i leden när jag belastar det. Uj, uj. Jag har varit lite orolig, för jag ska åka till Stockholm om en vecka.

Ha en lugn fredagsnatt <3