Det är tydligt och lite besvärande att hundar gillar mig. Jag är ju allergisk mot dem och därför ganska avmätt och visar tydligt att jag inte vill att de ska hoppa upp i ansiktet på mig. Däremot gillar jag hundar och brukar alltid låta dem hälsa på mig.

En av mina grannar har en mysig hund. En stor vit, väldigt lurvig hund. När han har badat luktar det syren i hela trappuppgången. Han rör sig väldigt värdigt och när vi träffas, stannar han upp, låter ’hmm’ djupt ner i halsen och tar sedan några steg framåt och tittar mig i ögonen. Då är det dags att säga ’hej Ruffen’ och klia bakom öronen. Det är kärlek!
I går kväll var jag på väg ner till tvättstugan när grannen kom in genom ytterdörren med tre hundar. Först skulle Ruffen hälsa och sedan ville de två andra också komma fram i tur och ordning och hälsa på mig. Sen ville Ruffen ha mer och kom fram, böjde huvudet framåt, lutade pannan mot mina lår och tryckte så där lagom hårt. Så stod han en lång stund medan jag pratade med matte och samtidigt kliade honom i nacken och på ryggen. Det var väldigt mycket varm energi han förmedlade. Sen tittade han mig djupt i ögonen… han har så vackra ögon.

Jag är faktiskt väldigt mottaglig för energier. I somras hände något fint i Finland. Jag hälsade på en gammal god vän som lider av mycket svår afasi. Hon förstår vad man säger, men det har med åren blivit allt svårare för henne att säga ens ettordsmeningar. Hon ville så gärna säga något och jag kunde inte räkna ut vad det var, så jag föreslog att vi inte skulle prata, utan bara hålla varandras händer. Jag satte mig mitt emot henne och tog hennes båda händer, samtidigt som jag lugnt berättade hur glad jag var att få träffa henne, hur pigg hon trots allt verkade o.s.v. Sen satt vi tysta och höll varandras händer och efter en stund kände jag en stark energi från henne… jag kände igen henne från förr… jag kände den starka kvinnan hon en gång var. Allt fanns ju inom henne. Det var så mäktigt att tårarna började trilla nerför mina kinder.
Hon blev väldigt trött och vi hjälpte henne i säng. Innan vi skildes kramade jag henne och viskade i hennes öra ett tack för den fina energin hon gett mig. Efteråt var jag så himla lycklig över att ha fått den kontakten med henne.

Jag har hela tiden ont i magen. På tisdag ska jag göra en datortomografi av tjocktarmen. Jag är konstant trött men försöker att inte bli liggande hemma på soffan, samtidigt som jag inte orkar vara social. I dag fyllde jag dra-maten med grejer och tog bussen till Myrorna. Vad tror ni att det här är?

Ha en lugn torsdagsnatt <3