Jag är rädd för människor som lägger huvudet på sned och ler. Jag vet inte vad det är, men jag känner mig obehaglig till mods, för det känns som de förväntar sig något av mig. Att jag ska gå med på något jag inte vill… att de vill manipulera mig. I mina ögon är de inte ärliga.

Det värsta jag vet är småflickor som lägger huvudet på sned (kanske till och med lyfter på axeln) och ler sitt mest förföriska leende. Ofta när de ska bli fotograferade. Det är också ett sätt att manipulera… en önskan om att bli sedd, att bli omtyckt. Egentligen visar det en stor osäkeret och jag vill bara ruska om dem. ’Nej, inte så… håll huvudet högt och visa vem du är. Visa din styrka!’, ropar mitt inre.

Hundar får gärna lägga huvuder på sned, för då lyssnar de och man får deras fulla uppmärksamhet. Det gillar jag.

Att blotta strupen, d.v.s. att böja huvudet bakåt, är ett tecken på undergivenhet i djurvärlden. I en strid är det ett tecken på att man ger upp, att man vill ha fred. Vi människor böjer på nacken och visar vår underdånighet och vördnad. Den sårbara nacken blir naken för ett svärdshugg. Om vi kastar huvudet bakåt och skrattar, eller utstöter andra läten, anses det vulgärt och kanske lite oförsiktigt?

Det finns en blogg jag gärna skulle läsa, men kan inte göra det för att profilbilden visar bloggerskan med ett stort leende och huvudet på sned. Jag blir rädd för den bilden.

Vad är det för fel på mig?

I kväll har jag varit på möte med HSB. Vi fixade budgeten för nästa år, med god hjälp av en trevlig ekonom på HSB kontoret. Jag har sagt det tidigare, men jag trivs så bra med att jobba med de här ungdomarna. På torsdag ska jag gå på utbildning i styrelsearbete. Det ska bli intressant. Jag hoppade över steg 1 och 2 och går direkt på steg 3. Något ska man väl ha för att man är gammal och har en viss erfarenhet.

Ha en trevlig måndagskväll<3